onsdag 25 november 2009

Så kallad "humor"

Jag har läst på diverse feministiska bloggar och communitys dom senaste dagarna, svenska som engelska, jag läste framförallt äldre trådar och inlägg som handlar om just ämnet humor och då misogyn och sexistisk sådan "humor". Denna typ av "humor" är rätt så vanlig i samhället, från "skämt" som handlar om en konservativ sexistisk syn på kvinnan som verkar tagen från 50-talet till dom mer extremt vidriga som är kvinnoförnedrande där sexualiserat våld mot kvinnor och kvinnomisshandel är vanligt. Många av dom som skrev i trådarna var såklart väldigt kritiska mot dessa sorts "skämt" och "humor". Sen fanns det dom som inte ansåg att dom försvarade eller ursäktade olika typer av dessa "skämt" men ändå hamnade i den vanliga ursäktande retoriken.

Exempelvis så lades ofta följande anledningar/ursäkter/försvarande fram:
"Jag är feminist, men..." (andra kombinationer brukar vara, "jag är inte rasist, men..." osv)
"Jag tycker egentligen inte såhär men tycker att skämt om (misogyna/sexistiska/"skämt" om våldtäkt och misshandel) kan vara roligt!" Så kunde dom även vissa lägga till "beroende på hur det görs".
"Det är bara humor! Ta det inte så allvarligt!" "allt ska gå att skämta om!" "vill du censurera/hindra yttrandefriheten?" "Det där är bara för politiskt korrekt!"'

Märk väl att dessa
anledningar/ursäkter/försvarande (som kom upp fler än bara några få gånger) kom från just flera som kallar sig feminister.

Det som också diskuterades var dom olika sätten som dessa så kallade skämt användes på, och det var följande:
1. Ett sätt att hantera hemska erfarenheter som flera hade.
2. Ett sätt att kunna chockera för att få fram en reaktion - många anser detta som just humor, utan att verka tänka på att det snarare är ett sätt som kroppen reagerar på, delvis det behöver inte ha något med humor alls att göra, för många kan reagera med att bli ledsna, sårade och arga (jag själv exempelvis) eller känna inget på grund utav chocken.
3. Inom gruppen skämtande ansåg flera också, eller att flera personer (alla feminister) som då kände varandra och kända varad kunde skämta (verkade visst vara just skämt som uppfattas som sjuka och väldigt sjuka) inom en liten grupp, det ansågs vara mer okej då.

Min reflektion över detta:
Jag fattar inte faktisk dom
anledningar/ursäkter/försvarande som en hel del ändå använde, jag menar om en kallar sig feminist hur kan dom inte förstå det motsägelsefulla, det helt upp och ner vända i att dra sådana här "skämt"? Är inte det motsatsen till vad en kämpar för? Hur kan dom inte koppla hur så många av dessa såkallade skämt används varje dag till att trycka ner och förnedra just den underordnade gruppen och många olika grupper som förtrycks i samhället. Hur det faktiskt ursäktar och på samma gång normaliserar förtrycket och föraktet, eftersom förtrycket "skämtas bort". Så hur kan personer göra som sätt nummer 3 som jag tog upp, feminister som inbördes i en liten grupp drar skämt som handlar om kvinnoförnedring, det hela är så upp och ner så jag fattar inte varför, det gör mig bara ledsen och arg.

Jag kan personligen inte heller helt och fullt förstå sätt 1, eller 2 för den delen heller. Med det är för att jag har andra sätt att kunna bearbeta saker å ting och att jag inte förstår hur sådan här hemska "skämt" kan hjälpa någon att bearbeta.
och 2 så förstår jag inte varför det alltid ska klassas som humor, för problemet är att när någon säger att det är humor så tar dom tolkningsföreträde vilket i sin tur gör att dom inte skrattar som jag själv exempelvis utan kritiserar det, så får en skit för det.

Det finns så många olika problem om detta som sagt, hur det hjälper till att förstärka kvinnoförtrycket i samhället, hur det normaliserar det, hur det ursäktar det. Och att det finns så många som faktiskt har denna kvinnoföraktande syn och som gömmer sig bakom humor för att sprida sitt hat mot kvinnor.
För min del så handlar det om att kunna säga ifrån och att kritisera det, att berätta varför en inte tycker att det är okej på något sätt utan tvärtom.


tisdag 24 november 2009

Trööögt!

Det går rätt så trögt just nu på bloggen, jag blev glad över mig själv när jag hann med hela 11 inlägg förrförra månaden, men nu är det enbart 2 denna månad hittills. Får lite panik faktiskt, inte så att jag inte har typ 100 saker att skriva om men jag kan bara inte sätta mig ner att skriva det för jag vill göra det så bra som möjligt, länka till saker och få fram bra argument osv. Jag kanske bara borde slappna av och skriva något som jag gör nu exempelvis. För när jag skapar allt högre krav på mig själv så kan det snarare bli att jag inte gör något alls.


onsdag 11 november 2009

Problemet med det "fria valet" -argumentet.

Det fria valet är ett vanligt argument i olika frågor, det används exempelvis i debatter om prostitution och sexköpslagen, eller porr, och BDSM, osv. I en debatt som handlar om något av dessa ämnen så och en själv argumenterar emot, så kan andra men inte alla, just använda olika versioner av just det "fria valet" -argumentet. Som att vi andra är emot valet att kunna välja, eller inte "bryr er om individer", poängen är att en inte är emot utan säger att det fria valet knappast är så svartvitt utan är väldigt komplext, samt att en också poängterar att privilegierade individer inte får sätta sig över mindre privilegierade grupper och individer - vilket allt för ofta händer i sådana här debatter.

Ett val både påverkas och begränsas av olika anledningar, en person som enbart har två val kommer knappast att känna sig särdeles fri, utan känner sig tvungen att "välja" något, båda kanske lika negativa för individen. Och desto färre privilegier en individ har desto sämre möjligheter till fler och bättre val. I debatter med dom som gärna framhärdar det "fria valet"-argumentet så ligger just fokusen på det, och en ser också hur kopplat det är till privilegier, och argumenten lägger då vikt på just dom med mer privilegier än andra, dom som har fler och bättre möjligheter. Det är också dessa som hörs mest i debatten, andra individer och grupper hörs inte, eller knappt alls.

I slutändan så är det dessa grupper som får betala för just att fokusen blir alltmer på det individuella "fria valet", eftersom det just finns en prioritering på dom som har bäst och flest möjligheter.
En annan aspekt är att just samhället där företag och även stat talar allt mer använder sig av detta språk, också gör det svårare att påverka dom, som en grupp, eftersom fokusen som sagt allt mer blir på den privilegierade individen. Dom som inte har det lika bra och får negativa erfarenheter från olika delar av samhället kan då än mer skuldbeläggas - det anses enbart vara hens eget fel om det går snett. Det är därför jag brukar säga att denna individ-fria-val argumenten också indirekt innehåller skuldbeläggande.


tisdag 3 november 2009

Ramaskri bland konservatister

Vilket märktes rätt rejält när artikeln om föräldrarna som inte vill berätta för omvärlden om deras barns förväntade kön. Dom berättade för barnet själv men inte för alla andra runtomkring. Nu är det en artikel igen om detta som nu handlar om omvärldens konservativa reaktioner. I den äldre artikeln från mars så blev det mycket skitkastande och förakt från biologister och konservatister i kommentarsfältet som såg det som världens undergång att föräldrarna gjorde detta. Dom ansågs att föräldrarna sysslade med ett "socialt experiment" och liknande, känns det igen? Ja det är den vanliga konservativa propagandan som en får höra och läsa om så fort det skrivs en artikeln om genusforskning.

Alla dessa biologister och konservatister är så uppenbart omedvetna om hur dom själva uppfostrar barn i könsnormer. För dom ser det som "naturligt", det bara "ska" vara så. På detta sätt så avfärdar dom den unika individen i förmån för deras strikta könsnorms värld där "kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män", för annars så kan ju "spänningen mellan könen
försvinna!", och annat könsnormativt struntprat som en brukar få höra.

Allt detta är ett exempel på hur intoleranta konservatister och biologister, och diverse personer som kastar skit på genusforskningen med sitt "det är bara pseudovetenskap" -skitsnack, är.