onsdag 29 december 2010

Mer av det vanliga skuldbeläggandet

En till artikel som kommer in på det där med att skuldbelägga. Johan Wennström skriver att "offer för övergrepp får inte skylla sig själva" och lägger till ett "men" efter det. Det ska inte behöva finnas något "men" där. För det han gör är faktiskt att reproducera precis det han skriver i meningen - får inte skylla sig själva, det och med allt det andra han skriver efter det är det gamla vanliga att skulden läggs på offret. Det är våldtäktsoffret som förväntas begränsa sig själv, hålla sig inne, inte gå på mörka platser, inte göra det och det - ja det är våldtäktsoffret som problematiseras och ifrågasätts i samhället och i debatter, vilket är den gamla vanliga patriarkala skiten, istället för förövaren. Så extremt tröttsamt.

Edit: Det handlar också om en könsmaktsordning, synen på tjejer och killar är olika, det är könat i vem som gör vad. Det märker en i Tala om Det. Och artikeln ovan är typiskt i att den skuldbelägger just tjejer och kvinnor, eftersom det är många tjejer och kvinnor som berättar om sina hemska erfarenheter i Tala om Det, och det är dom som detta skuldbeläggande riktas till i samhället, att dom ska begränsa sig, hämma sig, i sin vardag. Det är inte framförallt killar som sägs till att begränsa sin vardag och sitt liv på olika sätt.

måndag 27 december 2010

"Det är sådär lagom förbjudet"

Har sett det där som jag skriver i titeln rätt ofta gällande sex där fokusen är under- och överordning om när en kvinna och man har sex. Det är i allt ifrån sexspalter och diverse kvällstidningar till blogginlägg eller på facebook eller vad det nu är. Då menar jag att det handlar om exempelvis en eller flera kvinnor som talar om att vara undergivna i sängen, och en man är dominant, eller män som diskuterar detta och där en man är dominant och en kvinna undergiven. Det kan vara att ha sex eller fantisera om det, men just att det handlar om det könsnormativa att kvinna är den undergivna mer passiva som "tar emot" medan mannen är den som är dominant, mer aktiv, och "ger". Och detta skulle då vara "lagom förbjudet" eller så resoneras det som att det på något sätt bryter mot något, en könsnorm? Eller så läggs det in som kritik mot feminister; "Ja men feminister tål inte att kvinnor och män har sex såhär och fantiserar om det!". Va?

Jag förstår inte hur det kan bryta mot en könsnorm, det är könsnormativ, det bryter knappast mot något. Och inte hör jag dessa åsikter när det handlar om något som snarare skulle kunna sägas bryta mot en könsnorm, där kvinnan är den dominanta och mannen den undergivna. Då blir det liksom inte att bara ha "lagom förbjudet sex" utan då kallas det något annat istället. Eh? Undrar om det är för att det inte längre anses vara lika "kittlande", inte längre lika "förbjudet" för att vadå? Låt mig gissa igen att det blir snack om oss feminister då...

lördag 25 december 2010

Det gamla vanliga anklagandet om "offerkofta"

Ja jag gissade på att det skulle komma mer sådant här. Den gamla vanliga, när många kvinnor, och även män, nu talar om det och vill kunna skapa förändring - så kommer det vanliga snacket: "var inte ett offer" "sätt inte på dig offerkofta!". En kunde se det på twitter ibland och från vissa, alltid samma nyliberala och antifeministisk, bloggar som alltid anklagar kvinnor och feminister för allt möjligt. Kvinnor gör alltid fel i deras ögon, denna artikel tillsammans med annat som sagt senaste tiden visar på det. Kvinnor får inte ens vara offer, det alltid komma beklagande om "var inte offer" så fort något görs. och sådant kommer från personer som helst av allt verkar vilja att kvinnor ska vara tysta och sitta och göra inget.

Sen undrar jag vad Sakine Madon menar när hen skriver "Ingen avviker eller säger något kontroversiellt. Alla ska tycka "rätt", ingen får problematisera för mycket." Det har sagts rätt mycket kontroversiellt - från nyliberaler och anti-feminister som trivialiserar våldtäkt, övergrepp och sextrakasserier och hånar personer som talar om det. Det har varit skitsnack som "gör det för husfriden" om exempelvis att en personer har sex med en annan när hen sover eller att hen inte vill ha sex, då har det skitsnacket kommit upp. Eller till att håna genom att tala om "men då måste vi ha kontrakt i sängen!" och liknande jädra trams. Nej jag undrar vad som menar med att "ingen avviker eller säger något kontroversiellt" för vi har hört det gamla vanliga patriarkala tankegångarna i denna diskussion. Vad vill Madon då? Att alla som berätta om sina hemska erfarenheter ska ifrågasättas och inte tros på? Att en ska få höra det vanliga om hur en klär sig och beter sig? Etc.

tisdag 21 december 2010

Prata om det

Många har säkert hört om det nu, Prata om det. Att få prata om hemska saker som en varit med om, om sextrakasserier, våldtäkt, övergrepp, synliggöra allt detta och prata om det. Att så få talar om det och den så ofta skamkänsla som finns kring det gör att det behövs verkligen. Och erfarenheterna är många, på twitter började det förut med #prataomdet och många delade med sig av sin erfarenheter, om hur svårt det är, om hur viktigt det är att kommunicera, hur vanligt det är att många utsätts för saker mot deras vilja, hur dåligt eller ickeexisterande förståelsen är från andra, etc. Det har även varit artiklar i den vanliga mainstreammedia, vilket är mer ovanligt när det handlar om sådant här. På sidan Prata om det så kan en läsa mycket om det här.

fredag 10 december 2010

Motsägelsefulla personer som säger sig vara progressiva och medvetna

Tänkt att folk som säger sig vara så öppna med hur individer får vara sig själva, ändå är så besatta i könsnormer när allt kommer omkring. Jag stöter på sådana personer rätt ofta faktiskt, allt i från vardagen med olika personer som tillhör olika grupper. Till olika personer och grupper på nätet, dom kan vara hur progressiva och medvetna som helst, vara medvetna om den unika individen och ofta själva talar om att folk inte får bara vara individer utan istället döms dom och få andras fördomar i ansiktet för att dom tillhör en viss grupp. Men sen så kan jag, eller någon annan, börja ta upp detta med kön, och då märker en helt plötsligt att det där med att få vara dom unika individer vi är bara sträcker sig så långt att det inte hotar könsnormerna. Som HBTQ-person, då transperson, så bemöts jag av sådant här.

Det är som när jag hamnar i en diskussion om käder med dessa personer, dom kan börja med att försvara val av olika kläder och smink och att alla ska få klä sig som dom vill - men börjar en tala om att en person ska få göra det oavsett vilket kön personen identifierar sig som, eller om hen ser sig som inget kön alls, då blir det en annan sak. Då kommer ifrågasättanden och skakande på huvudet; "men nä jag tycker inte att en [kön] ska klä/sminka sig så för det är inte normalt, kvinnor och män ska klä sig på ett visst sätt för det är så det ääää". och "normalt" i detta sammanhang kan vara alltifrån hur "naturligt" det är att en kvinna eller man klär/sminkar sig på ett visst sätt eller det har vara så så lääänge, eller så beror det på religion, etc.
Nej det är inte så det ääää, lägg ner. det är inget annat än könade föreställningar från eran sida. Och sluta se er som, och kallar er för, så jävla öppna och förstående när ni inte är det ändå i slutändan. *trött*

onsdag 1 december 2010

Könsnormer i vardagen

När jag är ute på stan och går i butiker eller sitter på ett café och fikar så tittar jag på andra, ser dom i förbifarten, eller när jag tittar åt ett håll så ser jag personer gå förbi eller göra saker som att sitta och fika som jag. Det som blir så uppenbart är hur folk uttrycker sig och agerar i förhållande till könsnormer. Det könade mönstret är tydligt, det varierar såklart men finns ändå där hela tiden. Det kan handla om hur personer klär sig, hur dom sitter och den ställning som benen och kroppen har, hur dom går, hur dom uttrycker sig i tal. Det märks hur djupt könsnormerna sitter och hur det påverkar och styr det individer gör i vardagen, hela tiden.

Variationerna mellan individer i könsuttryck (klädstil och gå/sitt/hållning) är mycket större inom gruppen kvinnor än gruppen män. Där kvinnors könsuttryck är allt från det feminina till androgyna till butch hållet och män mer åt androgyna till machohållet. Det är ovanligt att se killar vara mer åt det feminina/tjejiga* hållet vilket är typiskt i detta samhälle där det som ses som feminint nedvärderas och det maskulina uppvärderas.

* Ifall någon undrar; Det jag menar här som feminint är mer åt femme hållet och är exempelvis: Högklackat/stilett/klänningar/strumpeband och stay-upps/mycket smink/etc. Och det jag menar här med tjejigt är exempelvis: Långa tröjor och linnen om gärna funkar som en kjol också, kjol, leggings/tights, benvärmare, smink. Det tjejiga är det som mer är min vardagsstil. Detta är alltså som sagt vad jag menar för jag vet att andra har en annan syn. För dom flesta skulle ju allt det här benämnas damkläder istället.

fredag 26 november 2010

Kampen mot mäns våld mot kvinnor

Igår var det FN:s internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor. Som feminist kämpar en hela tiden mot mäns våld mot kvinnor, sådana dagar kan då hjälpa till att uppmärksamma att så många kvinnor förföljs, misshandlas, våldtas och mördas, något som för ofta osynliggörs eller rent av avfärdas. Kvinnojourer ger hjälp och stöd åt kvinnor som blivit utsatta för våld och hot och gör så mycket dom kan. Det går att då och då se andra tala om det, myndigheter som säger sig ha medvetenhet om det, men för det mesta så det inget mer än bara ord.

Sen finns det som som inte gör inte gör något annat än att basha kvinnojourer och feminister för det arbete som dom gör, dom anser att det är "mansfientligt" att ens tala och skriva om mäns våld mot kvinnor utan istället ska det tystas ner. Samtidigt som en kan se samma anti-feminister och liknande skriva saker som "kvinnors våld mot män", hycklandet är utbrett bland dessa. Eftersom att just göra samma saker, fast flera gånger värre, som dom anklagar feminister och kvinnojourer för är bara löjligt. Det är som när några mer kända anti-feminister börjar svamla om att det är "naturligt att kvinnor ska vara hemma och män jobba", samtidigt som dom talar om män och vårdnad av barn. Om dom vore minsta konsekventa skulle dom lägga ner sitt snack och anse att det är så natuuurligt för kvinnor att ta hand om barn och inte män. Detta är bara exempel på hyckleriet och deras könskonservatism och deras uppenbara strävande att osynliggöra mäns våld mot kvinnor.

onsdag 24 november 2010

Disney's manliga chefer vill sluta med filmer som har flickor i huvudrollen

Artikel: "Disney’s Male Execs To Stop Making Movies Starring Girls" på Ms. Magazine blogg. Mindre eller inga roller där flickor, tjejer och kvinnor blir en "damsel in distress", men som bloggen skriver så går ren in på vad det handlar om så blir det inga filmer alls med flickor i. Och inte heller talar Disney något om att vilja ha roller med tjejer och kvinnor i huvudrollen. Istället så ursäktas det med att gruppen flickor är en för liten grupp, så därför "lönar det sig inte", men det gäller alltså inte gruppen pojkar? istället kommer dom att fortsätta med dom filmer dom har nu där det är just killar och män i huvudrollerna.

Allt detta känns som det vanliga, ta exempelvis detta med "chick lit" och "chick flicks" i USA, litteratur och filmer alltså där då eftersom det ofta görs av kvinnor så anses det vara just för flickor, tjejer och kvinnor - inte pojkar, killar eller män. Medan det omvända där det görs av män där ses det istället som något alla ska kunna läsa och titta på, oavsett kön. Där ska alla kunna identifiera sig, men inte när det handlar om något som görs av kvinnor alltså. Det är extremt typiskt och jädrans tröttsamt, för det är den gamla vanliga mannen som norm.

Och som bloggen tar upp så ser dom bakom Disney visst att dom "bryter gränser" och alltså testar nya saker, jo för att förstärka mannen som norm är verkligen att "bryta gränser" right? Ridiculous... Genom att ha flickor, tjejer och kvinnor i huvudroller som inte baserar sig på könsstereotyper så bryter en gränser, inte genom att spela på samma gamla skit som alltid.

tisdag 23 november 2010

Objektifierings-normen i samhället och kulturen.

Något som jag brukar skriva om är objektifieringen av kvinnan i samhället, och hur djupt det ligger i kulturen. Det finns där hela tiden i alla möjligt - filmer och musik, litteratur, konst, spel, tv, etc, etc. Det bärs hela tiden upp av populärkulturen.

Något jag rätt ofta märker är just hur djupt det sitter bland folk, det tas för givet att kvinnan ska reduceras till sexobjekt som "underhållning" för andra att titta på. Även om en del är mer eller mindre kritiska så finns det även där bland dom själva faktiskt. Ta som exempel den vanliga "tv-underhållningen" och exempelvis program där kvinnor och män sjunger, eller otaliga musikvideos - vilka är det framförallt som dansar i bakgrunden oavsett om det är kvinnor eller män som sjunger? Ja det är kvinnor. Och här kan en få höra som ursäkt: "men det hör till! Kvinnor och män vill titta på tjejer som dansar i hotpants!" Det liksom "bara är så". Och såhär är det överallt och om allt möjligt, och ursäkterna för att försvara det finns det gott om. Tröttsamt.

måndag 22 november 2010

Utseendeideal och fetmahetsen.

Något som jag tror inte undgått så många är den hets och press som råder i samhället relaterat till utseende och media och populärkultur hela tiden hetsar kring fetma. Det är den ena bantningskuren och diverse efter den andra. Och olika kända kvinnor som hetsas så fort dom har minsta lilla "extra" vikt på kroppen, och fokusen ligger hela tiden på att dom ska passa in i en viss vikt. Retuschering av modeller i magasin är normen och där görs redan modeller som är inom idealet än smalare. Bestraffningen från resten av samhället är hög mot dom få som går utanför idealet. För då och då ser en att någon eller några försöker gå emot, eller någon enstaka modetidning har med rundare kvinnor eller som inte retuscherar (inte så mycket, för det gör dom ändå men mindre), men ofta är det just en engångsföreteelse, mer som undantaget som hela tiden bekräftar just det rådande utseendeidealet i samhället.

All denna hets och press märks hela tiden, det har gått långt ner i åldrarna så exempelvis flickor i 8-9 års åldern och även yngre talar om att banta för att "jag är för tjock". Dom får ju hela tiden budskapet att en "måste" gå ner i vikt, "måste" följa ett utseendeideal. Och det får dom från populärkulturen, media, reklam, och föräldrar samt andra i deras omvärld som sprider detta budskap hela tiden. Från tidigt ålder. Det är så normaliserat att tänka såhär kring vikt och utseende. Det som att en inte räknas eller syns - om en inte följer idealet kring vikt. Inte räknas som "fullvärdig" eller något sådant. Alla denna hets och press har många konsekvenser såsom ätstörningar och många som mår dåligt. Det talas mycket mer om just övervikt i media än undervikt, fast det är många unga tjejer som lider av ätstörningar och mår jävligt dåligt. Hetsen och pressen minskar inte, den ökar.

lördag 20 november 2010

Transgender Day of Rememberance

Idag är det transgender day of rememberance. Trollhare skriver om det. Dagen att minnas alla dom transpersoner som blivit mördade på grund utav deras könsidentitet och könsuttryck och dom transpersoner som inte orkat leva längre av all transfobi och hat och därför tagit sitt eget liv. Som transperson så blir en utsatt för transfobi och diskriminering på grund utav ens könsidentitet och uttryck och det är vanligt över hela världen. Det är en vardag med förakt och glåpord och konstant ifrågasättande och/eller rent förnekande av ens könsidentitet till våld mot transpersoner.

Här i landet väntar många fortfarande på att lagen ska ändras så att tvångssteriliseringen ska tas bort, men ännu händer absolut inget, det är helt tyst. Vill en exempelvis bara ta hormoner och kanske lite mer så går det inte, antingen går en med på
tvångssteriliseringen eller så kan en glömma allting. Vilket för många inte är något som dom är beredda att göra så dom går med på operation, fast dom inte vill alls.

Fascination av det motsägelsefulla?

Att vara feminist och göra och gilla saker som är motsägelsefulla alltså. Jag tror jag har en fascination av det, eller det kanske är fel valt ord. Men jag ser det som ett hjärteämne eftersom det är något som jag så ofta tänker på och läser om. Det ökade rätt mycket när jag för ett par år sedan och ännu längre bak läste trådar på feministtin som handlade om "guilty pleasures" som en kan ha som feminist. Trådarna där berörde gangsta rap med sitt kvinnohat och machofixering, modeshower och magasin med sina utseendeideal och krav samt mainstreamporr med allt det misogyna och könskonservativa. Och en tråd som handlade om det mesta som kan tänkas vara motsägelsefullt.

Efter det så har det bara ökat, jag såg inlägg och kommentarer på olika engelska och svenska feminist bloggar som handlade om samma saker, till att jag idag snarare letar efter sådant att läsa om. Ändå blir jag ofta frustrerad och irriterad, jag blir det över hur jävla motsägelsefullt det är när en läser inlägg av andra som handlar om attvara feminist och lyssna på musik med sitt konstanta "bitches/hoes/golddiggers" blabla kvinnofientligt snack och reducering av kvinnor till sexobjekt där för att enbart tillfredsställa mannen. Till att titta på mainstreamporr med sitt misogyni och fixering vid könskonservatism och sex-normativa idealiserande av penetreringsnormen. Till kritik mot könskonservatism kopplat till kläder och kroppsbehåring och hur könat allt är men ändå är det det som dom föredrar - det könade alltså.

För att jag inte förstår direkt, det är väl därför, jag får det inte att gå ihop. Vilket gör mig frustrerad. Sen kan ibland besvikelse känslan infinna sig, mer förr dock för nuförtiden försöker jag inte känna så för jag vet att det är komplext för många, vi är ju feminister och lever i ett patriarkat.

Samtidigt tycker jag det är viktigt att vara medveten om förtryckande strukturer och normer och alla dom uttryck det tar sig i samhället. Vara medveten om vad en göra alltså. Än att typ helt acceptera det misogyna rakt av utan minsta tanke, vilket bara hjälper till att normalisera det och spä på att olika delar av samhället får frikort för att sprida kvinnohatar propaganda.

fredag 19 november 2010

Jag förstår inte.

Jag förstår inte när personer som säger sig vara emot:
Hora/madonna indelningen av kvinnor, där kvinnor döms för sin sexualitet.
Att kvinnor reduceras till sexobjekt där just personen göms bakom en könsstereotyp av kvinnan och där kvinnan värderas enbart för sin kropp eller en kroppsdel.
Att en kvinna döms så fort hon har en attityd som inte passar in på "snälla flickan" idealet.

Som sedan inte reagerar det minsta när exempelvis orden "hora" och "bitch" används som beskrivning av kvinnor av personer och som, om dom ens ifrågasätts, sedan försvarar den med "men jag talar inte om alla/er kvinnor utan om dom där andra kvinnorna", och "dom där andra" som delar upp kvinna i hora/madonna och/eller dömer kvinnor som inte har en "snälla flickan" attityd. Som inte reagerar särdeles mycket eller alls när dessa ord, samt liknande, används slentrianmässigt om kvinnor i exempelvis porr, musik, spel, etc.

Because, yeah that will definitely change shit inte this patriarchal world right? *trött*

Personer som inte heller reagerar när kvinnor framställs som enbart sexobjekt i exempelvis reklam, eller i filmer, tidningar, spel, tv, musik, eller vad fan det gäller för misogyn skit. utan igen, dom reagerar inte nämnvärt, eller rent av försvarar det.

*sigh*

Vad är det som gör det?
Är det för att dom gillar det (med det så menar jag exemplen ovan med tv, spel, musik, filmer, etc) som gör att dom väljer att blunda i det genom att helt skita i det misogyna?
Är det för att dom väljer att använda sig av individualisering av det som dom gillar och på så sätt så behöver dom inte tänka efter det minsta? och att dom sedan rättfärdigar det misogyna med: "men det är inte mig dom talar om", och: "nä jag har inget emot orden bitch/hora/etc" att orden används i samhället på ett kvinnofientligt sätt det spelar visst helt plötsligt ingen som helst roll för att dom orden inte gör något för dom själva.
Eller är det för någon annan anledning?

Könskonservativa stereotyper i bilder

Sett idag igen på knuff: "Trött på feminister med dubbelmoral" artikeln tar jag tar upp här för det är saker som ofta kommer upp i debatter som berör objektifiering, könsnormer och makt. Och hur den artikeln är vad jag ser som ett typ exempel på anklagelser som en får höra som feminist i dessa debatter när en kritiserar exempelvis det foto som syns i artikeln - som jag skulle säga är ett exempel på just könsstereotyper och makt relaterat till kön där en äldre man omges av två yngre kvinnor. Och det motsatta där du har en äldre kvinna och två yngre män på en bild i mainstreammedia och populärkulturen är ungefär ickeexisterande i jämförelse.

Att talar en då om den patriarkala synen på kvinnan där hon reduceras till ett sexobjekt där för andra att titta på, så händer det inte precis sällan att anklagelser av typen som kommer fram i artikeln kastas fram, vilket ofta visar på problemet med att inte förstå skillnaden mellan att tala om struktur och individ. Och det handlar också om medvetenhet här för något annat som ibland kommer upp är hur dom/den bakom bilden typ: "inte menade på det sättet". Grejen är den att bara för att dom bakom inte hade en tanke på att det var könsnormativt så betyder inte det att det också är det som blir budskapet. Eftersom budskapet nu blir istället att det är en rejält könsklyschig bild.

torsdag 18 november 2010

"18 i juryn - alla män"

Sett idag på knuff "18 i juryn - alla är män". Det handlar visst om en internet konferens, Sime Awards 2010, där priser delas ut och juryn består av "handpicked team of experts within the areas Internet, technology, journalism and entreprenurship", men inte en endaste kvinna inom dessa områden kunde dom hitta?!
Fler citat:
"Det är en intressant fråga och det är jättetråkigt att det är så få kvinnor i juryn.
"
"
Men juryn har handplockats för sin kompetens och har alla en gedigen bakgrund.
"
Jasså, inga kvinnor inom branschen som har kompetens och gedigen bakgrund? Och "få" kvinnor är det ju inte, det finns inga alls i juryn...
För det finns många kvinnor inom branschen med mycket kompetens! Men på något sätt så kunde dom alltså inte hitta en enda. Men detta är något som jag känner igen, det är det typiska tillsammans med dom typiska svaren: "det är tillfälligheter! Jag lovar!" som kommer fram för att försvara något sådant här.

måndag 15 november 2010

Självhjälpskulturen.

Självhjälpskulturen har ökar allt mer under flera år och är starkt påhejat av mainstream-media och populärkulturen med olika företag bakom som vill tjäna pengar på den allt mer extrem-individualistiska synen som råder och sittande regering som har allt mer av denna syn och attityd. Många tänker nog att ja men att kunna hjälpa sig själv är väl bra? Nu handlar det faktiskt om att denna självhjälpsattityd för med sig väldigt mycket sköt dig själv och skit i andra-tankegångar där förtryck och diskriminering allt mer läggs på individer själva att lösa, det läggs som en skuld på dom att det är deras fel att dom diskrimineras. Istället för att en analyserar förtryckande strukturer och normer som trycker ner och pressar gruppen och dess individer och vara medveten om privilegier.

Som feminist stöter jag på sådant här hela tiden där allt ifrån anti-feminister som förlöjligar och förminskar den feministiska analysen och kampen mot patriarkatet samt försöker osynliggöra kvinnoförtrycket genom att komma med skitsnack i stil med: "ni bara gör kvinnor till offer!" osv. Till så många andra med liknande åsikter som inte visar att dom bryr sig ett dugg om att vilja eller ens försöka förändra utan dom visar mest på en vilja att få beklaga sig över vad feminism gör och kasta skit på feminister så fort dom får minsta tillfälle.

Och i denna självhjälpskultur så handlar det allt mindre om att se individer som dom unika individer dom är och mer att se individen som en vara där hen ska göra reklam för sig själv. Diskriminering på exempelvis arbetsmarknaden läggs på individen själv att lösa och förändra sig själv till att passa in, snarare än att arbeta för en förändring så att diskrimineringen upphör.
På detta sätt osynliggörs förtryckande strukturer eftersom det inte finns någon medvetenhet om just förtryck och strukturer. Det här stöter jag på i så mycket annat, exempelvis diskriminering och problem i vardagen som är kopplade till könsnormer och heteronormatism är sådant som individen förväntas snarare anpassa sig till. Så istället för att misogyni, könskonservatism, rasism, HBTQ-fobi, fat-phobia, etc, attityder och förakt från omvärlden är det som bekämpas och förändras så är det individen som förväntas på olika sätt anpassa sig och "sluta vara offer", osv-ignorant-skitsnack-från-privilegierade-hatare-omedvetna-om-sina-egna-privilegier.

Amanda Svalin har skrivit om detta och länkar till flera andra inlägg.

torsdag 4 november 2010

Återgång till könskonservativa ideal

Jag har skrivit om detta förut. Det handlar om den backlash som råder i samhället, den backlash om har pågått sedan redan tidigt 90-tal minst mot feminism. Det har skrivits allt mer om hemmafru-ideal trenden det senaste året, Amanda Svalin skriver om det. Jag skriver själv om det i det tidigare inlägget.

Det är för mig en del av just den backlash som råder och där tänket: det-var-bättre-förr-och-tar-rättigheter-för-givet. Där också privilegier visar sig, omedvetenhet också om just privilegier. Detta hemmafru-ideal hejas hela tiden på av exempelvis diverse serier i populärkulturen och individer och grupper som ställer sig bakom detta och gång på gång visar sin könskonservativa syn på kvinnor och män.
Dom visar också en oförståelse för maktstrukturer och normer och hur det påverkas och styr individer i deras vardag. Ofta visas det med att det sker en individualisering av könsnormer och strukturer, där ansvaret läggs på individen istället för att diskussion utgår ifrån hur individer påverkas och styrs och att det knappast handlar om något så rejält förenklat som att individen bara kan välja hit och dit. Det är mycket mer komplext än så. Att då inte ta hänsyn till påverkan på individen och hur hen styrs osynliggör då strukturer.

Min erfarenhet efter att ha läst på olika bloggar, och liknande, om exempelvis hemmafru-idealet är att rätt många gärna individualiserar det hela, ska tilläggas att det är bloggar av personer som annars har denna medvetenhet om just könsnormer och strukturer.
Flera talar även om att det sker i debatten en nedvärdering av det som ses som kvinnligt i samhället, ja det sker en sådan nedvärdering hela tiden i samhället. Att det även sker i denna debatt, visst det utesluter jag inte för jag vet att det är komplext, men det är inte det som det handlar om när fler av oss andra problematiserar detta könskonservativa ideal. För det handlar om att vi vänder oss emot ett glorifierande av könskonservatism som sker där då denna könskonservatism som påverkar och styr individer och alla dom konsekvenser som kommer av det osynliggörs genom ett individualiserande i debatten.

tisdag 26 oktober 2010

Objektifiering och könskonsrvatism

Har varit några nya artiklar (finns ett par till artiklar i denna artikel) om så kallad "burlesk show" igen. Jag har skrivit lite om detta förut.
Mina tankar här är att det är så könskonservativt och samma gamla objektifiering - eftersom det är just kvinnor som tittas på och "idag åker allt utom trosorna och tasslarna - så kallade tasslar - av", men att enligt artikeln så är det en helt annan sak än vanlig strippshow. Fast om en tänker efter så används precis samma argument för att försvara och rättfärdiga strippshow som nu används för denna burlesk show. Dom må se eller göras olika enligt dom bakom denna show, men samma mönster syns ändå där - kvinnan är den som klär av sig och dansar sensuellt på scenen och uppträder efter en könsstereotyp av kvinnan. Är en man med så blir det visst som den showen som jag skrev om i förra inlägget om detta, att det blir efter en stereotyp.
Men att det delas upp såhär och görs skillnad på efter kön gissar jag på är "oviktigt" att tänka på för dom som uppträder i en "burlesk show".

Det talas också om att ta tillbaka sin sexualitet, ja positivt att göra det och kämpa för det, men varför görs det så ofta genom att spela på könskonservatism? För det är så vanligt med dessa resonemang att en heterosexuell kvinna som tar tillbaka sin sexualitet gör det, förväntas göra det, genom att spela på synen där kvinnan är den som reduceras och framställs som sexobjekt på många olika sätt och i allt möjligt. Medan gäller det heterosexuella män och deras sexualitet vad blir det då, jo kvinnor som sexobjekt. Mönster? Ja att båda såklart spelar på samma urgamla syn på kvinnan. Vadå, varför kan inte debatt som rör heterosexuella kvinnors sexualitet också betyda att män skildras som sexobjekt?


Ett vanligt argument för och som första artikeln tar upp är att den visar olika kroppstyper så dom bryter mot den vanliga utseendenormen, dom visar minsann "riktiga kvinnor" enligt en annan artikel. Och det har vi inte hört förut förstås... Jag undrar då också, skulle transpersoner vara välkomna i dom shower som nämns i dessa artiklar? Skulle trans kvinnor om dom ville vara med välkomnas av dessa showgrupper? Vad jag gissar, och läst förut, så lutar det mer åt ett nej. Samt att jag också läste för ett tag sedan om en showgrupp som fanns som hade just transpersoner med i.
Vilket jag tänker har att göra med vad som ses som "normalt" att göra. Att denna så kallade "burlesk show" accepteras och blir allt mer populär just för synen på kvinnan i samhället. "sex säljer" brukar det sägas, vilket också betyder jämt och ständigt just - nakna kvinnokroppar.

Dom må se detta som politiskt och att det bryter mot kroppsidealet, visst, men dom bakom denna show hjälper också på samma gång till att förstärka och rättfärdiga könsstereotyper och synen på kvinnan i samhället som den som ska tittas på. Det är också vad budskapet blir, även om dom inte ser det så alls och menar väl.

måndag 25 oktober 2010

Könskonservatism inom EU del 2

Jag har skrivit om det här tidigare. Och nu har alltså röstningen gått igenom och det blir än längre obligatorisk mammaledighet. Här är några artiklar om detta som är mer kritiska och Eva-Britt Svensson från vänsterpartiet är kritisk. Samt en artikel, och några till i den som den av två social demokrater, som är positiva. Personligen som en kan se av mitt tidigare inlägg så är jag kritisk - för det baserar sig på könskonservatism samt att det återskapar och bekräftar en konservativ syn på kvinnor och män. Jag förstår inte hur en kan se det som ett "missförstånd" såsom Sanna Rayman är inne på. Det är könskonservatism oavsett hur argumentet vänds och vrids på, förklara annars varför det är obligatorisk mammaledighet?

Att den bakom det hela, Edite Estrela, som bland annat sa när det blev debatt om detta förslag: "Vi måste utmana det könstereotypiska föreställningarna!" Annika Ström Melin tar upp det i sin artikel, sägs vara för en progressiv syn förändrar inte det faktum att dom könsföreställningar som hen säger sig vilja utmana också är dom som hen nu förstärker än mer. Så bakvänt.

tisdag 12 oktober 2010

Än nyliberalism samt anti-feminism

Såg denna artikel idag. Den är av samma typ av artiklar som kommenterat Nour El-Refais artikel, som en kan se där på sidan. Delvis är mer åt "jag drabbas inte av denna diskriminering, jag har inte dessa erfarenheter, så det är en myt att andra tjejer drabbas av det också". Tillsammans med konstanta påståenden som "feminister offergör kvinnor!" om och om igen ämnat att försöka tysta alla som bekämpar kvinnoförtrycket och diskrimineringen av tjejer och kvinnor i samhället. Det eftersom deras påstående baserar sig på att kämpar en grupp och dess individer mot förtryck "gör dom sig själva till offer" enligt detta resonemang.

Istället förväntas en alltså vara tyst och ta emot allt skit och vågar en göra något åt det så är en ett "offer" i deras ögon. Och så anklagas gruppen för att inte göra något, men gör dom något så anklagas dom också, dubbelbestraffning alltså. Typiskt och väldigt tröttsamt.

måndag 4 oktober 2010

Det allt mer nyliberala samhället

Läste denna artikel av katarina Wennstam för ett tag sedan: "kvinnor blir rättslösa när sex övergår i våld", många kritiserar enbart artikeln, ens utan att tänka efter verkar det som om en läser det som har skrivits.

När jag läser denna och andra artiklar samt blogginlägg om detta så blir jag så innerligt trött på den i mitt tycke nyliberala syn som råder kring sådant här. Medvetenhet om maktstrukturer och -aspekter verkar knappt finnas, eh heller hur individer styrs och pressas in i olika saker och hur jädrans illa personer mår och hur det påverkar och styr. Inte heller sträcker sig tankarna mer än till det individualistiska - ofta från personer som talar om individen men är lika snabba med att slänga fram biologistisk och konservativt dravel för att rättfärdiga vad som helst.

I ett samhälle med en allt mer "sköt dig själv och skit i andra" -syn så förvånar mig inte sådant här, det gör mig bara deprimerad. Individen försvinner allt mer i denna anti-feministiska nyliberala och kapitalistiska smörja där personer inte blir dom unika individer dom är utan produkter, varor och tjänster. Något som sex exempelvis frånkopplas från individen och val som hen gör anses göras i vakuum utan något som påverkar, styr och pressar hen i olika riktningar. Och typiskt är det när allt fler använder sig av kampen för kvinnans fria sexualitet för att göra detta på :(

fredag 24 september 2010

Efter valet

Väldigt deprimerande det som hände och med vilka som vann och SD. Och F! fick så få röster, även om det blev plats i Simrishamn. Inte förvånande när så många resonerar att det är ingen ide, "dom kommer inte in ändå", ett resonemang som jag inte tycker håller för om alla tänker på det viset så är det så klart dom inte kommer in.
För dom flesta så var regeringsfrågan viktigare, vilket också betydde kompromissande som så alltid görs när det handlar om kvinnors rättigheter och feminism, annat ges företräde.
och inte förvånande allt detta med tanke på hur alla mätningar har gått. Hur samhället blir allt mer inställt på individvägen där poängen är mer och mer pengar, skattesänkningar blir viktigare än det mesta även om det är på bekostnad av välfärden och mångas hälsa och liv. Det ses som ett pris som allt fler verkar tycka är okej att betala - huvudsaken det blir mer pengar för dom. :(

tisdag 14 september 2010

Samma gamla objektifiering och könskonservatism

Detta: "Kvinna strippade hos vänsterpartiet" och "Strippar - på vänsters familjefest" men hur fasiken tänker dom som är bakom detta?
Det går inte anser jag att försvara det genom att säga att det var "burlesk show" eller börja ursäkta det med att kalla det "humor" eller vilka undanflykter som används, dom som gör så idar bara på deras ickeförståelse för den objektifiering som sker av kvinnan i samhällets alla plan.

Och dom anledningar jag har hört, från just personer som säger sig annars vara emot både könskonservatism och heteronormen, går ut på:
"Ja men det är det fria valet" "kvinnor av alla storlekar är välkomna så vi dömer inte"
"kvinnor får vara hur sexiga objekt dom än vill, det är inte för männen detta görs för framför allt andra kvinnor"
"dessa kvinnor är feminister/queer/liberala och tar bara fram sin innersta sexighet/kvinnlighet"
"Det är inte striptease eller porr, det är burlesk"
etc, etc.

Jaha, och att det är just könat, könskonservativ och heteronormativt det skapar inga som helst problem? Att det har att göra med en patriarkal syn på kvinnan där hon reduceras och framställs som ett objekt där hennes åtrå förväntas komma ifrån att hon blir åtrådd av andra - det är inga problem? Sorgligt för dom som inte anser det, för det är problem, det är könskonservativt, det anspelar på en konservativ stereotyp av kvinnan, det blir budskapet som sänds ut också.

Att sedan kalla det feministiskt eller queer förändrar inte detta budskap. Att "kvinnor av alla storlekar är med" är också något som inte förändrar hur könskonservativt och könat det är, smal eller rund så är det samma gamla objektifiering som alltid.

fredag 10 september 2010

Könskonservativa 50-tals ideal

Könskonservatism som ideal, eller något "nostalgiskt", börjar bli allt mer vanligt. I "det var bättre förr" tankegångar. Som exempelvis 50-tals hemmafruidealet som breder ut sig, återskapas i allt från mode till tv-program. Där det kopplas till att vara "perfekt" och ha det "perfekta" hushållet. Detta är något som skapar än mer press och stress på kvinnor att passa in i dom könade facken. En hel del kan nog bara vifta bort det som något "kul" samtidigt som förväntningarna finns där på att passa in i könsnormativa ideal.

För dessa 50-tals ideal existerar inte i ett vakuum, utan det handlar om könskonservatism som nu snarare glorifieras. Och med det så osynliggörs den press och stress som finns på kvinnor, på alla dom som inte vill passa in i dessa könade fack. Detta har också att göra med privilegier, alla dom som inte har detta "val" att göra något "kul" kopplat till en slags bakåtsträvande tankegång, för dom är det redan vardag eftersom könskonservatism pressas på dom på många olika sätt.

En artikeln jag läste för ett tag sedan handlar om sådant här: "Moderskapet håller på att utplånas". Den visar också på detta med osynliggörande eftersom retoriken som används har att göra med "fritt val" etc. När det räcker med att mönstren i hur könat det är med vilka det är som förväntas vara hemma och vilka som jobbar.

torsdag 26 augusti 2010

Om objektifieringen av tjejer och kvinnor i samhället

För ett tag sedan läste jag detta: Teen botox Epidemic? What that really mean. En artikel som tar upp detta med botox och hur det nu handlar om att tusentals tjejer i tonåren använder det och allt fler gör det. Detta med så mycket annat som det inom utseende- och modeindustrin är en del av objektifieringen av kvinnan i samhället.
Objektifiering handlar om att tjejer och kvinnor, på många tusentals olika sätt och vis, reduceras till objekt. Ett sexobjekt där reducerandet till objekt och "sex" biten är kopplat till mannen som norm som har det manliga tolkningsföreträdet och blicken om vad som ses som "sexigt" och inte. Detta går att se över allt, i reklam, i tidningar, modemagasin, filmer, spel, etc, etc. Det är en patriarkal struktur som pressar tjejer och kvinnor i samhället, skapar stress och hämmar, en utseendehets som har många konsekvenser för tjejer och kvinnor.

Att reduceras till objekt där för andra men inte för sig själv, där en förväntas tillfredsställa andras åtrå och att ens egen åtrå är kopplat till att just åtrås av andra. Allt detta är något som flickor lär sig redan i tidig ålder från inte bara föräldrar och andra vuxna utan också ifrån så mycket annat i samhället som det dom leker med eller när dom tittar på tv eller liknande.
Och detta matas till en under hela ens uppväxt och påverkar och styr.

söndag 8 augusti 2010

Könsnormativa kläder för barn

Läste en artikel igår: "Tvinga inte barnen att klä sig efter kön". Den handlar om könsnormativa barnkläder och stereotyper som förstärks. Barn könas hela tiden, i allt möjligt, kläder är något sådant. Det Nina Ruthström skriver om känner jag igen, det räcker med att gå in i klädbutiker och titts på barnavdelningen för att se det. Det mesta är könat, i färger och symboler och vilka sorters kläder det rör sig om. Det sorgliga är att många ser det som "normalt", och frågar en varför så kan dom flesta inte svara på varför, det bara "är" så, enligt dom.

Sen finns det dom, som domj i kommentarerna till artikeln, som sprider den gamla vanliga konservativa smörjan "låt flickor och pojkar få vara flickor och pojkar". Hur vore det om dessa tänkte längre än deras bakåtsträvande idéer, låt barn få vara dom unika individer som dom är. Låt dom själva få välja kläder efter dom färger, och annat som könas, som dom vill. Istället för som idag då vuxna hämmar, pressar och även tvingar barn in i deras konservativa idéer och ideal. Det är som när samma grupp kastar skit på genusforskning och hur det är relaterat till skolan, dom anklagar oss feminister för allt möjligt och visar ingen som helst självreflektion över vad dom själva säger och gör, hur deras könsideal hämmar och pressar samt tvingar.

måndag 26 juli 2010

HBTQ-personer, vård, hälsa och bemötande.

En ny artikel idag: "HBT-personer får inte den vård de har rätt till". (dom skriver bara HBT men jag skriver även Q i slutet för just queer). Artikeln handlar om att vården har dålig kunskap eller ingen alls när det handlar om HBTQ-personer, hur en bemöts inom vården som HBTQ-person och den attityd som som en får, hur köns- och heteronormativ vården är, dom förväntningar och antaganden som finns och som är kopplade till kön, könsidentitet och könsuttryck. Hur HBTQ-personer diskrimineras. Och att många HBTQ-personer mår sämre, och drar sig för att söka vård på grund utav allt det här, vilket gör att dom mår ännu sämre.
Har själv erfarenheter, och kunskaper fattas väldigt ofta. HBTQ-personer är snarare dom som förväntas utbilda andra när dom bemöts inom vården. Förväntan och uppfattningar kring kön och sexualitet är stor och utbredd och fortsätter att pressa, hämma och döma alla andra som inte passar in i normen för kön och sexualitet.

söndag 25 juli 2010

Snack om feministers utseende och fördomar.

Så har det kommit en artikel som handlar om: "Den fula feministen - myten som vägrar dö". Jag förstår ju att hela poängen är att kritisera en fördom om oss feminister. Sedan tycker jag dock att det är sorgligt i hur det görs, i dom olika delar av kritiken, från artikeln:

"
Föreställningen om den fula feministen är inget nytt fenomen. Redan den första vågens feminister som verkade under förra sekelskiftet och kämpade för allmän rösträtt, blev hånade för sin maskulina framtoning. Detta trots att de flesta var borgarkvinnor som klädde sig i volanger och eleganta hattar just för att inte bli anklagade för att vara okvinnliga manshatare."

Grejen är den att samma sak görs i artikeln, delvis: "nej vi har inte orakade armhålor och ben minsann, vi ser ut som riktiga kvinnor". Det blir en bekräftelse av en kvinnlig stereotyp kopplat till utseendeideal i detta. På så sätt så skambeläggs dom feminister som inte passar in i utseendeideal i hur en "riktig" kvinna förväntas se ut.
Det jag tänker på då är att det blir mindre kritik mot den utseendeideals hets och skitsnack relaterat till utseende som slängs fram mot feminister, istället bekräftas alltså könsnormer kopplade till utseende.

torsdag 22 juli 2010

Prostitutionsköpar-försvarande och "sköt dig själv och skit i andra" tänkande.

Läste idag denna artikel: "Debatt: Skrota sexköpslagen för kvinnornas skull". Efter att ha läst den så reagerade jag över att ungefär halva artikeln ägnas åt det vanliga "sexmoralist!", så tröttsamt. För vi andra har hört det tusentals gånger förut och det är samma snack som alltid.
Vidare så reagerade jag över att dom skriver om patriarkala föreställningar, men visar absolut ingen som helst medvetenhet om att dom själva inte bekämpar och kritiserar just patriarkala föreställningar i deras artikel, dom bygger däremot på det. Det för att dom i och med vad dom kritiserar och försvarar (prostitutionsköp) själva bygger på en patriarkal syn på kvinnan där hon förväntas "få" något för att "ge" något, en urgammal patriarkal syn på kvinnan. Var finns medvetenheten och förståelsen om detta i denna artikel? Ingenstans.

Och jag undrar över titeln till artikeln, om något så är det just prostitutionsköpare som hjälps av deras argument och att dom vill slopa sexköpslagen.

Dom visar inte mycket förståelse heller för att dom som inte har dom val som dom så gärna vill tala om, delvis det "fria valet" som alltid baserar sig på en "sköt dig själv och skit i andra" -syn. Att för andra handlar det om tvång och överlevnad. Istället väljer dom att lägga fokus på dom som har det bäst, dom som har mest privilegier.

Sen nämner dom Tyskland, och hur har det blivit där? Har synen och uppdelningen av kvinnor i hora/madonna minskat? Har hur könat det är i vilka det just är som är prostituerade och dom som är prostitutionsköpare ändrats? Minskar trafficking där? Osv. Vad jag läst förut så nej, det är inte något som har förändrats eller minskat där.

Sen finns det ingenstans i artikeln något problematiserade eller ens visat medvetenhet om den varufiering som sker av kroppen, och kapitalism. Och det är sorgligt och förvånande med tanke på att en av personerna bakom artikeln är vänsterpartist.

torsdag 15 juli 2010

Miss transsexual.

Handlar om: "Här är deltagarna i Sveriges första Miss transsexual" Och Trollhare har skrivit om det också. Vad tycker jag? Jag vet inte, eller jo det vet jag.

Det jag tänker på när jag läser om det är utseendeideal och könsnormer och hur det hämmar och pressar kvinnor. En rädsla också, och då i förhållande till det här att det blir snävare för fler transsexuella kvinnor, på grund utav förväntan att passa in i utseendeideal. För annars döms en för att en inte anses passa in i "riktig" kvinna idealet om hur en förväntas se ut som kvinna.
På samma gång så kan jag förstå dom som ser detta som nu händer som något positivt för att det handlar också om synliggörande, så att fler talar om det och blir mer medvetna.

lördag 10 juli 2010

"Jag bara säger som det äää" - trams.

Jag har undrat rätt länge nu ring attityden : "nej men jag tycker inte alls så, jag bara skrev/sa/skämtade om det där för att vara edgy och kontroversiell, och för att provocera andra här i gruppen genom att ge er andra åsikter". Och detta har jag varit med om på olika feministiska communitys och bloggar, liksom really? We don't need your "oh I'm so edgy and hipp and controversial" shit! Eftersom skiten alltid är samma patriarkala könskonservativa skit som en blir påmind om i resten av samhället.
För vad är poängen? Får dom inte nog av den skiten så feel free att läsa mainstream könskonservativa nyhetssidor då, dom finns det massvis av och där kan ni få massor av könskonservatism och mannen som norm hela tiden. Feministiska communitys och bloggar tycker jag ska få vara ställen där en kan få slippa sådant här.

"Alla är så pk!" - och liknande utryck.

Ja det är vanligt att höra det här idag, så vanligt så jag börjar märka att det även ökar bland dom som är medvetna om kvinnoförtryck, rasism, HBTQ-fobi, och förakt i samhället mot minoriteter.
Jag menar jag tycker en kan höra det oftare nu än för några år sedan, även bland allt fler medvetna och progressiva och från andra feminister, oavsett om det rör sig om forum eller bloggar. Jag funderar på varför det har blivit såhär.
Mina tankar är är att det har att göra med sådant som privilegier, "sköt dig själv och skit i andra" -tänkandet samt normer.

Det handlar om privilegier på så sätt att dom som själva inte blir utsatta för förtryck och diskriminering inte heller visar förståelse för hur andra utsätts, eller att dom själva inte förstår det just för att dom utsätts inte. Eller så blundar dom för det, dom vill inte själva se hur dom har privilegier utan skiter i andra. För dom som det är vanligt att höra sådant här snack om "alla är så pk" är dom som framförallt sprider kvinnoförakt, rasism, HBTQ-fobi, förakt, hatpropaganda, anti-feminism och konservatism. Och dom tillhör framförallt den privilegierade gruppen i samhället.

"Sköt dig själv och skit i andra" har jag skrivit om förut och det är något som sprider sig allt mer i samhället, ett samhälle som allt mer skuldbelägger individer genom att använda "personligt ansvar" resonemang. Och dom gömmer sig bakom välmenande ord för att göra det. Och då används i detta sammanhang sådant som "alla är så politiskt korrekta!" som ytterligare ett sätt att skuldbelägga och att slippa bry sig.

Att det har med normer att göra tycker jag en kan säga, och då menar jag att det börjar bli en norm att slänga fram "alla är så pk!" i olika frågor, fler tar efter och jag undrar om det är en slags version på att dom inte vill eller orkar bry sig som jag skrev ovan. Det används också på ett "jag är så edgy" sätt inom grupper mot andra i gruppen, i ett slags försök att provocera eller säga eller skriva något kontroversiellt inom gruppen i ett slags: "men jag bara säger som det ääää!".

torsdag 8 juli 2010

Bränna 100 000 kronor.

Det har varit mycket skrivande nyligen om hur Gudrun Schyman brände 100 000kr. Många kritiserade men en hel del förstod varför detta gjordes. Att det är för att visa på hur kvinnor förlorar 100 000kr varje minut i jämförelse med män. För det handlar om att belysa lönediskrimineringen av kvinnor, vilket är något som knappt görs alls!
Det som jag tycker var så tröttsamt i detta hela var att så många som kritiserade detta också var dom som inte talar alls om hur mycket partier gör av med, många miljoner, som nu görs av med innan valet. Och att det också var politiker från andra partier som kritiserade Fi för detta, igen, dom säger inget om hur deras parter slänger iväg miljoner på allt möjligt.
Jag kan på samma gång förstå en del av kritiken, som att det kan kännas för dom som inte har så mycket pengar alls.

Jag hoppas dock att fler nu börjar att tala om lönediskrimineringen.

Andra som skrivit om det här: Schyman eldade upp 100 00 för att manifestera vikten av rättvisa löner. Könsblindhet omöjliggör rättvisa löner. Debatten om rättvisa löner kommer äntligen upp på dagordningen. Om att bränna pengar.

torsdag 1 juli 2010

Rådande lag om transsexuella och könskorrigering måste ändras.

I en ny utredning gjort av Karin Lindell och på uppdrag av socialstyrelsen så föreslås att transsexuella ska slippa sterilisering och att få könskorrigerande behandling ska bli lättare. Ja verkligen, detta är något som det har dragits ut på länge, och fast det ha funnits förslag på lagändring så har inget hänt! Göran Hägglund, sittande socialminister, har inte gjort något heller att än att strunta i att förändra det till det bättre fast en utredning om detta har funnits länge. Sittande regering har inte gjort något för att förändra det här, annat än att bara dra ut på det hela tiden.

Som det är nu så handlar det om tvångskastrering och att en transsexuell person måste vara ogift, vill hen spara ägg eller spermier så tillåts inte det. En transsexuell person får exempelvis inte välja att inte genomgå någon slutoperation alls och enbart fortsätta med hormonbehandling, för då kan hen förvägras vidare könskorrigerande behandling. Det är allt eller inget som gäller - en svartvit och könskonservativ syn som ignorerar den transsexuellas identitet.

Länkar:
Utredningen. Trollhare.

onsdag 30 juni 2010

Sexualiserat våld och könsmaktsordningen i samhället.

Det patriarkala våldet, mäns våld mot kvinnor, könsmaktsordningen, det globala kvinnoförtrycket. Sådant som tyvärr för många inte förstår, eller inte vill förstå, istället kastas det skit mot alla som talar om det. Det räcker med att nämna det i diskussioner, eller exempelvis läsa kommenterar till artiklar som berör eller handlar om detta för att se olika personer, vanligtvis antifeminister, reagera och slänga ur sig diverse negativa påståenden för att se att oförståelsen är stor. Inte spelar det roll hur många gånger det förklaras heller, många vill inte se eller höra, inte höra talas om deras egna privilegier. Tyvärr så finns allt detta även bland dom mer medvetna och progressiva i samhället också, även bland som som säger sig har förståelse om och vara emot könsmaktsordningen. Jag har själv deltagit i debatter där detta förekommer för ofta.
Det räcker med att börja tala om mäns våld mot kvinnor för att andra kommer in i forumstråden och använder förminskande resonemang som tar bort fokus från kampen mot könsmaktsordningen och gör det till antingen något helt individuellt eller att det inte finns något könat med något, allt blir bara tillfälligheter enligt deras resonemang i slutändan.

Läste nyligen hos Jenny Westerstrand nyligen: "Lindberg och en tidsstudie" "Kvinnors fantasier - mäns gärningar och forskningens gräns" Det tar upp dom tingsrättsförhandlingarna i målet mot Göran Lindberg. Och där visar på detta med mäns sexualiserade våld mot kvinnor och alla dom vidrigheter som Göran Lindberg gjorde och föraktet som finns från personer som han. Och sådant här fortsätter att hända i samhället, samtidigt så är det få som vill tro på det, det ursäktas flera gånger om. Och det med samma förminskande och tillfällighets resonemang: "det är bara en enskild sjuk individ", och alla teorier och tankar som har med strukturellt förtryck att göra avfärdas, många vill inte se något mönster alls.

tisdag 29 juni 2010

Allt mer könskonservatism.

Ja jag tycker det blir allt mer av könskonservatism i samhället när det handlar om uppträdande och uttryck, alltså kläder, smink, hur en personer för sig, etc. Och det inte bara generellt utan även bland grupper och individer som är mer medvetna, mer bland HBTQ-personer, mer bland många som ser sig som queer, mer bland oss feminister. Jag tänker att det hör ihop med backlashen. Samt att det är en slags effekt av något, som exempelvis om flera saker i ett samhället går framåt så går andra bakåt. Och då kanske på grund utav av trygghet och vana hos dom flesta så när flera delar går framåt så är det allt fler, även bland dom som är medvetna om könsnormer, som håller allt hårdare tag om olika könsnormativa uttryck och tankemönster. Det blir den där, "nostalgi" tanken som kommer fram. Det är som när exempelvis 50-tals idéer och annat som har med den tiden att göra verkar blir mer populärt, eller ja det har hållit på i några år nu.

Jag har flera gånger både läst och varit med i lika diskussioner om det här, och några av diskussionerna rörde HBTQ-världen och hur allt fler anpassar, eller kanske skulle jag säga spelar på, könsnormer när det har med kläder, smink och hur en för sig att göra. Exempelvis fler homosexuella kvinnor och män som spelar, eller anpassar sig, efter det som ses som feminint och maskulint - det könas allt mer alltså. Färre som är androgyna eller går emot könsnormerna. Ja i varje fall var det flertalet personer i dessa diskussioner som jag läste och var med i som har dessa erfarenheter under flera år från säg 90-talet och tills idag, att det börjar blir mer så här - allt mer könsnormativt. Och att detta som sagt händer i hela samhället bland olika grupper.

Och i alla detta så förstärks också könsnormer i samhället, konservativa tankegångar och åsikter förstärks. Och i detta följer mer press på alla dom som inte vill eller kan anpassa sig att dom förväntas anpassa sig och spela på könsnormer, just för att allt fler redan spelar och anpassar sig.

måndag 28 juni 2010

"sköt dig själv och skit i andra" -tänkandet.

I dessa tankegångar och resonemang relaterat till det så ligger just fokusen på det individuella perspektivet, där resonemangen koncentrerar sig på för stunden tanken, utan större förståelse för förtryck, strukturer och normer, utan större förståelse för effekter och konsekvenser av förtryck, strukturer och dess normer. Till detta kommer bortförklaringar som ursäktar dessa resonemang och tankesätt, och resonemang som i slutändan lägger skulden på individen för det som andra gör mot hen. Och det är inte sällan som allt detta döljs bakom välmenande ord.

Alla dessa resonemang och tankegångar återfinns i så mycket, oavsett om det rör sig om prostitution, porr, populärkultur, konst, musik, film, tv-serier, etc etc. Det används sorgligt nog av dom flesta nästan oavsett hur medvetna dom är om kvinnoförtryck, HBTQ-fobi, rasism och olika strukturer och normer, precis som att dom så ofta återskapar mannen som norm på många olika sätt. Och allt detta det förs fram på olika sätt för att försvara och ursäkta kvinnoförtryck, förakt och fobi i olika aspekter av samhället som dom jag nämnt. I slutändan så kommer alla detta ändå fram till just dessa resonemang och tankegångar.

Byta bloggdesign, igen.

Såg att det nu finns bättre och enklare sätt att ändra designen på bloggen, ska sitta och prova lite och se om jag kanske skulle byta igen, testade igår lite men såg att det verkar visst inte gå att byta till en egen bakgrunds bild om en vill, eller en logga. Eller ja det går ju, om en gör det manuellt.

Edit 17:03:
*ser titeln* Bloggdesign heter det... *ändrar* I alla fall, har bytt nu, även om bakgrundsfärgen inte riktigt är "jag". Jag är mer åt rosa och rött hållet, orange gillar jag också. Ska byta bild men det är smått irriterande att det inte går att göra i design grejsen om jag inte gör det manuellt.


Meningsbyggnad och förvätningar på det som skrivs.

En av dom flera saker som jag tänker på när jag ska skriva inlägg är min meningsbyggnad och annat liknande, och alla dom förväntningar som alltid kommer i och med att jag skriver på en blogg.

Det finns en slags akademisk norm, eller vad jag en nu skulle kalla det, när det gäller bloggar och inläggen som skrivs i dom, relaterat till dom som skriver på bloggen och dom som kommenterar. Detsamma gäller också internet forum och andra liknande ställen. Dom som inte skriver lika "bra", delvis
någon som stavar fel, särskriver ord, har inte så genomtänkt meningsbyggnad, etc - ses det mer ner på. Och för en hel del så verkar det verkligen vara något som dom stör sig något så oerhört på, och det känns tråkigt och ledsamt. Alla är inte lika bra på exempelvis meningsbyggnad, eller vad det nu är, och mer förståelse för det tycker jag borde finnas. För det blir stressfyllt och nära ångestladdat att skriva när en märker hur utbrett detta tänkande är på internet.


lördag 26 juni 2010

Kamp för kvinnors rättigheter,

Läste ett inlägg hos Lilith Svalin: Att blunda kvinnors rättigheter. Det tar upp G8 mötet i Ottawa och att det är första gången som den katastrof som mödradödligheten är - över en halv miljon kvinnor dör varje år och dödsfallen har med graviditet, födsel eller komplikationer inom dom 42 dygn efter graviditetens slut - kommer tas upp.
99% av dödsfallen sker i utvecklingsländer och då framförallt i Sydasien och i Afrika söder om Sahara.

Förut har alltså inte detta tagits upp. Vilket är det vanliga, att kvinnors rättigheter är det som sätts åt sidan, och det görs över hela världen. det är bara att titta i dåtid som nutid för att se att att kvinnors rättigheter anses inte vara "lika viktiga". Och händer det män något eller att dom gör något som är det just något som anses drabba allt och alla, medan det som drabbar kvinnor eller det kvinnor gör ses som just kvinnors problem. Det gamla vanliga - mannen som norm. Precis som med det mesta i samhället, oavsett vilket land det handlar om.

Det sorgliga och hemska är att värdlandet Kanada har beslutat att abortfrågan inte ska tas upp på mötet. USA's utrikes minister Hillary Clinton och Storbritanniens förra utrikes minister kräver att abortfrågan ska vara med. För mig känns inte detta förvånande då konservativa grupper reser sig allt mer i landet, och det känns allt mer som att det har med backlashen att göra. :(

Aborträtten behöver och ska finnas, och det är hemskt att allt fler väljer att blunda och låtsas om som att abortfrågan inte är viktigt.


onsdag 9 juni 2010

Vestibulit, ett osynliggjort problem.

Vestibulit är något som många tusentals kvinnor lider av, det handlar om att slemhinnan vid slidmynningen är så så extremt känsligt att det ger starka smärtor. Det är något som är osynliggjort och som det talas extremt litet om. Vården har mycket okunskap och ger fel råd och fel behandling, som behandling mot svampinfektion med antibiotika vilket kan förvärra det hela ännu, och p-piller också ökar risken för svampinfektion och ju mer behandling mot svampinfektion desto känsligare och mer uppretade slemhinnor.
Detta skapa också mer press på många tjejer och kvinnor, en känsla av press och stress och att inte duga, och det har också att göra med normer kring sex, som penetreringsnormen där "normalt" sex är just penetrering. Uppdrag Granskning tar upp detta ikväll. Och Lilith Svalin och Elin Grelsson skriver mer om detta.

Jag hoppas nu att fler tar upp detta och att fler får veta och lära sig om detta så att det förändras nu!


måndag 7 juni 2010

Homofobi och könskonservatism bland religiösa ungdomsförbund.

Det handlar nyligen om en granskning av religiösa ungdomsförbund som har visat att flera av dom diskriminerar och uttalar sig föraktfullt mot homosexuella, blandannat uttalanden att dom inte får ha vissa poster inom förbundet eller att dom behöver "söka själavård" eller "leva i celibat" kommer fram. Och dessa förbund har könskonservativ syn, konservativa värderingar som handlar om "kärnfamiljen" och giftermål. Dessa förbund har fått 48 miljoner i bidrag, ett grundkrav ska vara att förbunden är fritt från diskriminering, vilket det nu visar sig att dom inte är. Därför undrar jag, hur dom kan få detta bidrag?

Nu kommer en utredning av dessa förbund göras. Jag undrar dock också om något kommer att hända, kommer bidrag att inte ges ut något mer? För det handlar om att dom diskriminerar och därför så ska dom inte få något bidrag heller.

Lilith Svalin skriver mer om detta och skriver också om Göran Hägglund som fortsätter på sin "verklighetens folk", sin könskonservatism om"kärnfamiljen" att homosexuella inte ska få skaffa barn samt att han är emot könsneutralt äktenskap. Det gamla vanliga med andra ord.
Fi Västra Götaland skriver också om detta och om Göran Hägglunds uttalanden och hur han bedriver en valrörelse mot jämställd föräldraförsäkring.


Än mer objekifierande och sexist reklam.

Läste; sexistsommar: sexistisk reklam tar över stan. Blir så förbannat trött och frustrerad över denna sexistiska och objektifierande skit. Det gamla vanliga, del av backlashen ja det är det som Roya skriver. Och som Roya skriver om så ända sedan 90-talet var det mer skriverier och kritik mot sådan här objektifierande sexistisk reklam, och det blev uppmärksammat, nu ökar det allt mer med sådan här objektifierande reklam. Och precis som vanligt så är det kvinnan som framställs som objektet utefter dom vanliga utseendeidealen som dömer och hämmar kvinnor som inte passar in i utseende idealen och och fortsätter att bygga på den patriarkala synen på kvinnan där hon reduceras till sitt utseende. Dessa hämmande ideal, ätstörningar och det allt sämre psykiska hälsa bland tjejer och kvinnor i samhället. Och under tiden ursäktas allt detta allt mer i i ett samhälle, ett samhälle som allt oftare använder sig av "sköt dig själv och skit i andra" -tänkandet.

Och jag tycker mig märka att det också ursäktas och försvaras allt oftare också av olika personer, även av dom som ser sig som progressiva, och att dom oftare försöker att gömma detta bakom progressiva tankar, eller försöker att gömma detta bakom feministiska tankar, när det i själva verkar är misogynt och objektifierande och könskonservativt. Och företagen bakom som kommer med ursäkter och försöker att försvara detta.
Pratas det om att inga eller få män framställs såhär i reklamen så får en ofta höra av att: "så ni vill objektifiera män då?!", från personer som just visar väldigt lite eller inget intresse av att kritisera det misogyna och objektifieringen av kvinnan i samhället.

Ja mer aktivism mot detta, mer kritik, mer kamp!


fredag 4 juni 2010

Förbudet mot abort i Brasilien.

Ett blogginlägg på feministing: "The Impact of the Abortion ban in Brazil" som också länkar till en annan artikel som handlar om en undersökning och om det förbud mot abort som finns i den väldigt katolska Brasilien och hur det påverkar kvinnors liv. Enbart om det handlar om att en kvinna blivit våldtagen, att hennes liv är i fara eller "or when the fetus has severe genetic abnormalities" så tillåts abort. Undersökningen visar på att trots hur det ser ut i lagen så gör 1 av 5 kvinnor abort, samt att 200 000 kvinnor varje år blir inlagda på sjukhus på grund utav alla dom komplikationer som kommer av osäkra aborter. Detta hade chockerat läkare som blev förvånade över hur vanligt det var med illegala aborter.
Det visar vilken okunskap och ignorans som finns bland läkarna, över hur dom och politiker i landet gång på gång inte tar minsta hänsyn till alla kritiska röster i landet, till över hur det drabbar kvinnor, till andra liknande undersökningar, över hur det ser ut i andra länder som har förbud mot abort, och detta visar på hur den katolska kyrkan begränsar och förtycker.

Precis som blogginlägget tar upp så tänker en ju att detta borde få fler att reagera över hur vidrigt det är med denna lag, över hur många kvinnor som drabbas av många komplikationer, över hur många tusentals kvinnor dör varje i världen år på grund utav en sådan lag. Men istället så vill den Brasilianska kongressen göra det ännu värre med ett nytt förslag som visar än mer på denna ignorans och hur dom fullständigt skiter i kvinnors hälsa och liv :(

Det står mer om detta i blogginlägget och artikeln.


lördag 29 maj 2010

Mera om så kallade "skämt", "ironi" och "satir".

Jag undrar, vad är det med dom som så alltid ska slänga fram diverse negativa, föraktfulla och hatiska saker, och som så ofta blir kvinnoförnedrande, rasistisk och HBTQ fobisk smörja, och som sedan försvarar det genom att säga något i stil med: "Ja men det är ironi/satir!". När det inte finns nått i det dom skriver som visar något annat än att dom vill få sprida sin negativa attityd, utan snarare blir det en ursäkt för att försvara just deras egna negativa attityder.

För det blir ett sätt att ursäkta deras skitkastande som då riktar sig till den underordnade gruppen, till dom som har det sämre, till dom med mindre privilegier. Och det blir så tröttsamt, och löjligt, när dom börjar snacka skit om att: "alla är så pk så därför så vill jag bete mig såhär mot dessa grupper", för att dom tror att dom är "edgy/hippa/roliga", så brukar dom också anse att dom sitter på "sanningen" om vad som är "humor" osv.

Och än mer tröttsamt blir det när det handlar om personer som själva ser sig som progressiva, som feminist, som antirasist, etc. Vad hoppas dom åstadkomma? Annat än att visa dom inte bryr sig ett skit och hur löjliga dom själva framstår alltså, samt visa att dom inte har någon förståelse för detta med kontext som handlar om förtryckande strukturer.

Och att också visa deras vilja till att försöka provocera andra inom den grupp som dom anser sig tillhöra. Vilket märks när dom slänger fram diverse dåliga ursäkter som exempelvis: "ja men ni är så tråkiga så jag måste röra om lite då och då, annars blir ni så pk". Såklart att dom aldrig anser sig vara den som beter sig illa, det är alltid alla vi andras fel; "ni har ingen humor", etc.

Några länkar:
Har skrivit om detta med "humor" förut; Mera om så kallad "humor"
och; Sammanställning om så kallad "humor".
Och en länk som handlar om hur kvinnoförnedrande "skämt" ökar diskriminering för att dom förstärker och ursäktar fördomar.


söndag 23 maj 2010

Arbeta för ett jämställt föräldraskap

I en artikel skriver Gudrun Schyman om individualiserad föräldrarförsäkring. Artikeln är också ett bemötande av det resonemang som Göran Hägglund har fört fram nyligen och förut flera gånger, där han då försöker få det till att KD vill ha frihet och "inga pekpinnar" och liknande. Men verkar själv omedveten om strukturella problem, om alla könsnormer som begränsar och dömer individer just utefter det förväntade könet på individen. Eftersom det finns en förväntan vad en individ "ska" och inte "ska" göra, som också i sin tur brer på fördomar. Hur går det att tala om frihet när individen begränsas såhär av så många olika patriarkala värderingar? Nej precis, det går inte att göra det.

Men detta är inget nytt, det är som det där med "verklighetens folk" som exkluderar alla som inte är "normala" och det räcker med att läsa allt det anklagande som kommer mot individualiserat föräldrarförsäkring, där dom som argumenterar emot den visar på dålig eller ingen förståelse för just könskonservatism och det strukturella och alla förväntningar och begränsningar. Få verkar ens tänka över hur könat allt är, det bara "är så" får en höra. Eller "det är naturligt".

Andra som skrivit om det här:
Veronica Svärd, Tiarafeministen, Emma in the city, Maria Borgström.

torsdag 20 maj 2010

Stoppa langning kampanj och könskonservatism

Läste ett inlägg hos Vi som aldrig sa sexist om en ny kampanj mot langning och om dess affischer och deras budskap. Om en läser vad som står i dessa affischer så känns det direkt könskonservativt, det anspelar på myten om "oskuld", något som spelar på en patriarkal värdering som handlar om något som definierar en tjej, för hon ses som att hon har "förlorat" något. Jag undrar därför vad dom tänkte på när dom gjorde dessa affischer, reflekterade dom inte över orden och meningarna som dom använda sig av? Dom borde förstå att det går att motverka och förändra och det utan denna könskonservatism.


onsdag 19 maj 2010

Namnbyte och namnlagen.

Läste för flera veckor sedan en artikeln som tog upp detta om namnbyte, jag har skrivit om det förut och om det som hända förra året och att namnlagen ska ändras i och med detta. Men det jag tänkte på nu var att det visst fortfarande är så att en inte får byta förnamn om en inte också har genomgått könskorrigering, vilket var precis det som skulle förändras. Så jag undrar varför det fortfarande är så att en individ måste välja ett könsneutralt om dom vill byta förnamn. Artikel handlar om Jonah Nylund, som alltså inte genomgått hela proceduren med könskorrigering men ville byta redan nu, samtidigt som han ser sig som både kvinnan och man, eller inget av det. Detta är också något som än mer visar på hur fler inte vill ha antingen eller, eller både och, och se sig själva som just en trans person, eller tredjekön.

Som det är idag så är samhället könat, att därför vilja bemötas som tredjekön eller liknande, det ses negativt på. många kan visserligen säga att dom inte bryr sig, men ändå så finns tankarna och ifrågasättandet där. Och deras egna handlar som visar på att dom anser sig ha tolkningsföreträde över någon annans könsidentitet, och deras "argument" vilar så ofta på "normalt" resonemanget.


tisdag 18 maj 2010

Kvinnliga ekonomer tjänar mindre inom alla branscher jämfört med männen

Jag såg detta: "Kön, faktorn som höjer eller sänker din lön" på feminetik förut, och jag har skrivit om lönediskrimineringen av kvinnor i tidigare inlägg. I artikeln som handlar om ekonomer så kan dom bakom undersökningen alltså inte förklara varför det skiljer sig så mycket som det gör, för det skiljer 12% i genomsnitt mellan kvinnors och mäns löner och när dom alltså har kompenserat för lönepåverkande faktorer så kvarstår denna siffra.

Det spekuleras i artikeln att en faktor skulle handla om att förhandla sig till högre lön och förmåner, ett vanligt resonemang som en brukar stöta på tillsammans med "dom har lägre kompetens!" vilket är inget annat tomt prat för kompetens finns det mycket av. I snitt har kvinnor högre utbildning än män. Och i artikeln så säger Ulrika Emteryd att hon inte tror att det handlar om att vara sämre på att löneförhandla, men tror visst att det kan röra sig om det när det handlar om förmåner. Och återigen så påminns en om dom spekulationer och resonemang som en är så van att höra.

För igen så kommer alltså förklaringar, eller bortförklaringar skulle jag kalla det, som faktiskt ursäktar dom problem som finns. och detta är ingett nytt för mig som feminist, vi har pratat om dom stora problemen i många år. Snarare så avfärdas det vi säger och dom lösningar som vi kommer med, och först när diverse undersökningar och studier görs av andra så börjar dessa att märka att det faktiskt inte går att låtsas som att det inte finns några problem, som att det inte finns en lönediskriminering på grund utav kön, för det gör det!

I en tidigare artikeln på feministing "Women don't get higher salaries because they don't negociate - and they don't negociate bacause...". I en studie som gjordes så handlade det om kvinnor och män som förhandlade om löner, och det visade sig att dom negativa effekter dom får av arbetsgivare var dubbelt så mycket för kvinnor jämfört med män. Och hur kvinnorna bemöttes var också annorlunda beroende på könet på den som skulle bemöta kandidaterna. Kvinnor bemötte kvinnor och män lika, men män tenderade att bemöta kvinnor mer negativt jämfört med män.


lördag 15 maj 2010

Konflikt mellan tanke och handling.

Detta inlägg har jag skrivit förut, inte här dock, men jag tänkte att jag skulle ta upp det på min blogg också då detta är något som jag tänker på rätt ofta, och som berör många feminister varje dag. Det handlar alltså om konflikten som kan uppstå mellan en tanke och en handling. En tanke om att kunna förändra något men en handling som snarare kan bli ett steg bakåt som då sätter tillbaka denna förändring.

Jag har alltså således tagit upp detta många gånger förut, som när jag skriver om könsnormativitet och kläder och smink samt den symbolik och koder som finns kring det. Eller om det handlar om musik där jag skrivit om hur även dom mest progressiva hjälper till att återskapa kvinnoförtrycket i samhället på flera olika sätt, detsamma om film, spel, eller vad det nu handlar om.

Jag började tänka på detta, eller rättare sagt jag började sätta det mer i ord när jag läst denna artikel. Den tar upp det med kognitiv dissonans som handlar om olika saker som står i konflikt med varandra. Som feminist handlar det ofta om något som rimmar illa med dom tankar och värderingar som en har. Och detta är vardagligt på så sätt att det berör så mycket i våran vardag. Och att när en som feminist gör olika normativa saker så hjälper en inte bara till att återskapa existerande könsnormer och könskonservatism, utan på samma gång så bekräftas även hur djupt dessa normer sitter i personers medvetande. Eftersom en visar för andra runtomkring en att normerna är så djupa, och påverkar och styr så mycket, hur djup vanan och tryggheten sitter.

Jag har varit i många olika diskussioner om det här och det är ett känsligt ämne. Inte bara för sådant som att många kan de se den kritik mot
det könsnormativa, mot det könskonservativa och misogyna inom något som en kritik mot sin person för att dom gillar, och älskar, det som kritiseras. Kommer även diskussionen inte på detta med internaliserat förtryck så kan debatten också bli än hårdare. Det är också här andra kan börja känna att det är poänglöst att diskutera, och drar sig undan från sådana här debatter.

Detta var början om det här med konflikt och tanke. Jag kommer förmodligen att återkomma till detta ämne fler gånger i fortsatta inlägg om det, som när jag skriver om olika könsnormer och allt kring det.


Ny bloggdesign?

Ja byta bloggdesign, har velat det ett tag nu. Men jag får se om jag har detta, kanske byter igen sen. Just nu finns det ju ett problem, texten är för liten! :P
Fast inte i detta då jag valde större textstorlek.
Edit: Ja jag fick ändra några gånger fram och tillbaka, efter att jag bytte bloggmall så blev texten för liten. Men jag såg att det bara var att ändra ett enda nummer för att ändra all textstorlek på hela bloggen. Vilket kan ställa till problem då även text i menyerna på sidorna blir större. Men jag får se, går rätt snabbt att byta tillbaka till gamla mallen skulle denna inte passa så bra.

Edit 2:
Ja just ja, ingen bild i toppen heller, har inte gjort någon ännu. Så det ser lite väl tomt ut :/
Funderar på om jag skulle byta namn på bloggen också, till Funderingar och Feminism. Att jag har rosa i namnet, samt rosa färger på denna blogg, är faktiskt för att jag ser det som ett sätt att kritisera att det som ses som feminint ses ner på i samhället, så då färgen rosa på grund utav denna symbolik.
Men så vet jag också att andra medfeminister inte ser det så alltid, utan kanske får svarare att se seriöst på min blogg för detta med färger och ordval. Men jaja, det är väl som det är.

onsdag 12 maj 2010

Det misogyna och föraktfulla inom musiken och dess bransch forts.

Detta är ingen del 3 av dom två tidigare inlägg som jag skrivit som heter; Det misogyna och föraktfulla inom musiken och dess bransch. Utan detta är mer fortsatt funderade om detta.

Jag har tänkte på detta med hur många å andra sidan är väl medvetna om kvinnoförtrycket, alla förtryckande strukturer, normer som hämmar och pressar, och hur normaliserat det misogyna är i kulturen, men som ändå faktiskt ursäktar och även försvarar kvinnoförnedringen inom olika musik genrer. Och när dom väl gör det i deras faktiska rationaliserande av kvinnoföraktet tyst accepterar dom det också. Just för att dom kanske resonerar som att: "så länge vi är medvetna om kvinnoförtrycket och alla patriarkala värderingar i samhället så kan vi med gott samvete lyssna på musik som är kvinnoförnedrande". Liksom va?!

Jag kan inte säga att jag förstår detta alls. För när en enskild person eller personer på ett forum eller blogg uttalar sig misogynt så kritiserar vi dom, eller om någon politiker uttalar sig såhär. Men när samma kvinnoförnedrande och hatiska åsikter uttrycks inom musiken, såsom misogyna ord som exempelvis har med hora/madonna stigmat att göra och kvinnan enbart framställs som ett objekt, eller att det handlar om något så extremt hemskt som våldtäkt och kvinnomisshandel som ursäktas och glorifieras i låtar av olika artister, så är alltså få lika lika villiga att kritisera dessa artister och låtar, än färre visar någon större vilja att bekämpa det. Och vad handlar det inte om när det rör sig om musik och olika låtar som sjungs av mainstream-artister som spelas på många dansgolv, i radio (internetradio också), på tv, och som miljoner personer lyssnar på och köper denna musik. Det blir en misogyn propaganda, eftersom denna kvinnoförnedring når miljoner och åter miljoner lyssnare.

Och på så sätt som jag tagit upp förut så accepteras kvinnohatet inom musikbranschen, för när inte ens alla som annars kritiserar och bekämpar det gör detsamma när det handlar om musik, ja då kommer en förändring att ta extremt mycket längre tid, och så kommer kvinnoförnedringen att fortsätta. Och att kritisera och kämpa har skapat och skapar förändring, så varför inte också med musikindustrin och alla dom artister som fortsätter att sprida denna misogyna propaganda?


söndag 2 maj 2010

Partier och HBTQ politik.

Har tänkt på detta med partier och hur mycket dom vill lägga ner för att göra det bättre för HBTQ personer. Och något som fått mig funderar är varför det finns dom som är villiga att rösta på partier som inte företräder dom alls som HBTQ personer, utan snarare kan representeras av personer som är HBTQ fobiska. Läste detta igår: "Dålig transpolitik hos moderaterna".

Den visar just hur dåliga dom är på frågor som berör trans personer tillsammans med kd och sd.
Och det visar hur också på hur många som visst röstade på moderaterna i en enkät som dom hade. Men sen så funderar jag på hur mycket allvar en kan ta denna enkät vilket även artikeln tar upp. Jag menar det räcker med att titta på sidor som newsmill för att förstå hur många det finns där som röstar på sådant som dom nog tänker provocerar folk mest. För den sidan har väldigt många antifeminister, konservativa, rasister och HBTQ fobiska personer som skriver i kommentarerna, och som sedan försöker att få det till att "dom minsann bara talar för dom flesta", äh säger jag.

Jag funderar också, varför var Fi inte med? Vilket förövrigt känns typiskt när det gäller media och liknande att utelämna Fi.

Här är också en motion, om det inte finns en annan så rätta mig om jag har fel: Länk. Såg att i artikeln tog dom inte med detta med den tvångssterilisering som finns idag, men tänker att dom menar denna motion.
För exempelvis om en trans person vill fortsätta med hormonbehandlingen så kan hen bli nekad att få fortsätta om hen inte samtidigt går med på att hela könskorrigeringen. Jag har hört att det inom delar av landet så "kan" en transexuell kvinna och man få fortsätta ändå men det är visst väldigt olika. Sen är jag medveten om att det också talas om att alla dom risker som finns med hormonbehandling ökar om en inte genomgår sista delen, nämligen operationen. För det handlar om att kunna ge mer valfrihet, för alla trans personer vill inte genomgå hela delen.
Men som det är idag så baseras det på en svartvit syn, en syn som handlar om kön. En trans person förväntas anpassa sig till "antingen eller". Om hen anser sig vara tjej eller kille men vill inte fortsätta med hela eller ser sig som tredjekön eller liknande så är risken stor att hen helt ignoreras.

Edit: Jag skrev också tidigare om något som vänsterpartiet ville göra: "kvinna, man - eller vad?" Vilket hjälper dom som anser sig vara tredjekön.


fredag 23 april 2010

Patriarkala "traditioner" vid giftermål

Så det handlar om något som jag läste om idag: "Victoria vill bli överlämnad av kungen vid vigseln". Har tidigare inte lagt någon energi alls på detta bröllopet och allt kring det, men så såg jag denna artikel. För mig visar det på en patriarkal så kallad "tradition", vilket inte precis är ovanligt att många gärna använder som en ursäkt för sin könskonservatism. Det finns en patriarkal symbolik med detta, en symbolik som dom flesta verkar vilja bortförklara med att det enbart skulle rör sig om ett fritt val, eller att dom "egentligen" inte bryr sig, vilket är svårt att tro med tanke på vilken debatt det blir av det.

Nej jag tror att det i själva verket rör sig om en symbolik som dom flesta som försvarar detta är ute efter, den om stereotypen av den "fina oskuldsfulla flickan" som "överlämnas av sin far". Och skulle alla dessa försvarare tala lika högt om fritt val om en vände på allt kring könskodningen? Nej jag tror knappast det, utan det här som händer blir en ursäkt för många att just få leva ut sina könskonservativa föreställningar. För detta är som med så mycket annat, det blir inte "riktigt och fint" fören det handlar om könskonservatism. Fören allt är efter den vanliga heteronormativa föreställningen om sexualitet och kön. Skulle lika många försvara det och se det som något fint om det handlade om oss HBTQ personer? Nej jag tror knappast det.

För det är som med många som ser sig som progressiva som kan bli så heteronormativa och konservativa när det kommer till dessa så kallade "traditioner". Det är som när personer talar om att inte köna när det exempelvis handlar om kläder, men är å andra sidan helt beredda att följa könsnormativa klädkoder på en fest. För då blir det "på riktigt" då räknas helt plötsligt inget annat än könskonservatism och heteronormativitet och alla andra HBTQ personer som går emot och vill utmana och faktiskt bara få vara sig själva! Inte längre räknas.


måndag 19 april 2010

Om bloggande och föraktet på nätet.

Läste precis ett bra och intressant inlägg hos Lilith Svalin, det handlar om det värsta och bästa med internet. Precis som tas upp och som jag håller med om så är det lättare att hitta likasinnade, peppa varandra och hitta information och läsa sådant som en själv tycker är väldigt intressant, och att det är så mycket förakt på nätet i exempelvis kommentarsfält. Jag läser själv som jag påpekat förut väldigt sällan dags och kvällstidningar. Läser hellre diverse bloggar och liknande, och på olika sociala nätvärk. Mainstreammedia skriver verkligen sällan om sådant som en själv tycker är just intressant.

Föraktet som sprids i kommentarsfält, och det oavsett om läser bland kommentarerna på bloggar eller kvällstidningars och dagstidningars kommentarsfält eller vad det nu är, är utbrett. Newsmill som tas upp är ett sådant ställe där större delen av kommentarerna bestås av misogyna, rasistiska, HBTQ fobiska och konservativa samt antifeministiska inlägg. Och hur dom som så ofta uttrycker denna föraktfulla skit resonerar som att dom "bara säger som det äää!" för att "andra vågar inte erkänna". Allt är i det vanliga "alla är så pk!" snacket. Tyvärr så är det också rätt vanligt att dom som tar väldigt illa upp av detta förakt också är dom som skuldbeläggs. Och det är också det vanliga sättet att dom som förtrycks och som föraktat riktas mot är dom som skuldbeläggs och förväntas att ändra på sig och anpassa sig till förtrycket.

För ett bra sätt att kunna påverka är genom bloggande och andra liknande sätt. Som att så många kommenterar olika artiklar genom sina bloggar, osv.