söndag 31 januari 2010

Kvinnoföraktet inom Musiken och dess bransch - Del 1

Inom musikbranschen, precis som i alla andra delar av samhället och inom populärkulturen, finns det mycket kvinnohat och kvinnoförakt. Det skapas, återskapas och normaliseras hela tiden på många olika sätt och tar sig olika utryck. Könsmaktsordningen i samhället går igenom musikbranschen och dess olika musikgenrer där då patriarkala värderingar sprids och upprätthålls. Samma könskonservatism finns med i den mesta musik som finns och skapas, det märks i hur kvinnor och män framställs och det märks bland artister och deras egna syn på individer. Och majoriteten av musiken görs ut ifrån det manliga tolkningsföreträdet, det manliga perspektivet.

kvinnoföraktet uttrycks i musiken och även från dom som gör musiken och är exempelvis sådant som:
Att kvinnor delas upp i hora/madonna indelningen som stigmatiserar kvinnan, den skämmer hennes sexualitet och hämmar henne.

Att kvinnor föraktas och ses ner på, att dom enbart ses som ett sexobjekt där enbart för någon annans njutning, hennes egen njutning kommer i andra hand eller så förnekas den rakt av.
Att kvinnor förväntas vara undergivna och passiva, att dom förväntas passa in på en slags 50-tals idealbild av kvinnan.
Att kvinnor talas om på ett förnedrande och sexistisk sätt, det kan vara misogyna ord som används för att beskriva kvinnor och som visar på ett föraktfull och nedvärderande syn på kvinnan.

Att många låtar inom just mainstreammusiken sexualiserar och exotiserar det misogyna, och ursäktar det. Och på så sätt så sexualiseras och normaliseras kvinnoförtrycket.
Att allt som ses som eller kopplas till det som ses som feminint föraktas, individer som därför beter sig efter vad som ses som feminint föraktas. Machoidealet glorifieras och mannen som norm är utbredd inom musikvärlden, precis som i resten av samhället.

Musik tenderar också att generellt vara som sagt Könskonservativ i hur kvinnor och män framställs samt väldigt heteronormativ. Mer progressiv musik är mer ovanlig, feministisk musik är extremt ovanligt i jämförelse och finns för det mesta nästan enbart som underground musik, detsamma gäller queer musik.
Dom flesta musikgenrer har dessa misogyna och negativa aspekter, bland vissa genrer så är det extra tydligt såsom hiphopen och dancehall där en del av normen är just det misogyna och macho-glorifierandet och dom flesta stora artister gör många kvinnoförnedrande och macho-idealiserande låtar. I dom flesta musikgenrer finns det här, oavsett om det rör sig om som sagt HipHop, dancehall, R&B, pop, punk, rock, etc etc.

Och all denna misogyna och könskonservativanormer är extremt utbredd inom mainstreamusiken, det är den musik som dom flesta lyssnar på, musiken som spelas mest på fester, på dansgolven och på konserter. Allt detta är ett tecken på hur kvinnoförnedringen och sexism är normaliserat inom musiken (som inom alla annat i maintreamkulturen i samhället) och det är inte precis sällan att musiken försvaras och ursäktas nästan oavsett hur negativ eller rent av hatisk den är.


fredag 29 januari 2010

Debatten om Burkha och niqab.

Det har varit en del debatt (igen) om burkha och niqab, då om förbud och vad för betydelser som finns. Detta har debatterats flera gånger förra året och många gånger innan dess. Jag har själv diskuterat detta på exempelvis feminetik där jag har en kritisk hållning just för den patriarkala värdering som finns bakom.
För mig handlar det om att bekämpa det kvinnoförtryck som finns inom många kulturer och religioner och hur dessa sedan uttrycker sig i olika patriarkala värderingar på kvinnan och hur hon begränsas och hämmas i den förväntan som finns på henne i samhället.
En förväntan som finns på alla kvinnor världen över, där utseende ideal och förväntan/krav -normen på sådant som kläder och smink begränsar kvinnan och hur det finns många olika misogyna värderingar i samhället som att hon anses ska ta "ansvar" för hur mannen ser henne och hur hon sedan döms. Att det är hon som i slutändan förväntas att anpassa sig till olika patriarkala värderingar
. meta skriver bra tycker jag om detta.
Veronica Svärd har skrivit om den debatten och om hur höger partier (som vanligt) resonerar på sitt elitiska och negativa sätt, där dom talar om jämställdhet men samtidigt gör sådant som motverkar jämställdheten. Andra som skrivit om det är också Lilith Svalin.


fredag 22 januari 2010

Mera om normer i spåket

Tidigare så skrev jag ett inlägg om detta: Mannen som norm i språket. Där tog jag även upp ordet hen och hur det används. Nu har det nyligen varit debatt om ordet hen. Det började med Lisa Magnussons krönika, sen övergick det till fler blogginlägg från henne, här och här. Trollhare och Elin Grelsson bemötte denna i mitt tycke raljerande krönika.

Jag skriver som jag skrivit förut, det handlar om att kunna ha ett ord som inte könar individer, precis som trollhare tar upp så funkar detta bra på flera olika sätt, när en exempelvis inte vet om någon är hon eller han. Eller så handlar det om individer som inte vill bli könade, eller som ser sig som ett tredjekön. Då funkar ordet hen väldigt bra tycker jag. Det funkar också som ett sätt att uppmärksamma det könande som pågår i språket och i ord. Och alla förändringar, stora som små, som en kan åstadkomma hjälper till.


måndag 18 januari 2010

Genocide

Vill uppmärksamma något som jag läst här, som då handlar om denna artikel: Könsmördare. Den tar upp det kvinnohat och kvinnoförtryck som finns i världen, det krig mot kvinnor som sker varje dag. Det gör ont i hela mig när jag läser det, när jag läser om allt vidrigt som sker mot alla kvinnor :,( och med det också ilska mot kvinnoförtrycket, mot patriarkatet. Jag har läst en liknande artikel förut: här. Den tar upp samma saker som den andra artikeln.


tisdag 12 januari 2010

Penetrerings- och heteronormen.

Peneteringsnormen och heteronormen är det vanligaste när det kommer till diskussioner om sex och sexualitet. Penetreringsnormen är det som uppfattas som det "normala" när det kommer till sex, för många när dom tänker på just sex så är första tanken penetreringssex med fitta och kuk. Varför en brukar tala om att sex mellan kvinnor är mer osynliggjort i jämförelse. Inom populärkulturen och porren så tenderar också sex mellan kvinnor att exotiseras, att det ses och behandlas som något inte främst för homosexuella eller bisexuella kvinnor utan för män att titta på.

Det finns också en syn på kvinnans könsorgan, en norm, att när det talas om kvinnans könsorgan så är det vaginan som oftast är det första som det tänkts på, klitoris och allt annat brukar komma i andra hand i diskussioner. Så det "normala" är just tanken av vagina och penis och penetrering. Det finns också en nedvärderade syn på kvinnans könsorgan som något "mindre" än vad mannens könsorgan är, vilket jag tror är kopplat till mannen som norm.

Även i diskussioner bland dom av oss som är medvetna om dessa normer och alla dom problem kring det, så kan det ändå komma fram en normerande attityd kopplat till vad som ses som "normalt" kring sex. Exempelvis kanske det förs en diskussion om normer kring sex. Någon kanske kommer in och påpekar att det är jädrans tröttsamt med peneteringsnormen inom sådant som porr, för dom flesta kvinnor får orgasm just genom klitorisstimulans. Några andra kanske då bemöter hen med att påpeka att det finns kvinnor som kan få orgasm enbart genom penetrering för G-punkten blir stimulerad, eller att många njuter av penetreringssex. Den som sa hur trött hen är får då förklara sig att hen är medveten om det men poängen är att kritisera just peneteringsnormen och det heternormativa och dom förväntningar och press som finns på många kvinnor.

Varför jag tog upp det exemplet är för att just penetreringsnormen och heteronormen är något som finns i samhället överallt, det är något som dom flesta är medvetna om hela tiden. För jag tycker att en ska kunna få diskutera dessa problem som jag tagit upp utan att behöva bli påminda om dessa ständiga normer som en redan blir i resten av samhället.


måndag 11 januari 2010

Populärkulturens skapande och förstärkande av könsnormer.

Jag har tidigare skrivit om utseendeidealen och den hets som finns på många kvinnor att anpassa sig till dessa ideal och det hämmande som finns och den press som skapas på kvinnor, och om modevärlden och populärkulturen och hur den skapar och upprätthåller utseendeidealen och bilden av hur en kvinna förväntas se och vara som. Bakom industrin så är det framförallt män som sitter i höga positioner. Det är dom som styr i populärkulturen och som påverkar vad som anses vara "rätt" inom kulturen, som styr vad filmer och serier och allt inom populärkulturen framförallt handlar om. I en artikel så tas detta upp. Den tar då upp vilka det är som framförallt sitter på maktpositioner och då styr och ställer allt inom populärkulturen och som normaliserar det som ses som "sexigt och normalt" inom kulturen. Att det också handlar om ett sexualiserande och normaliserande av könsmaktsordningen.


tisdag 5 januari 2010

Utseendeidealen inom idrottsvärlden.

Utseende idealen är extremt utbredda i hela samhället, dom finns överallt i kulturen och i populärkulturen så är det en utbredd norm, en norm som skapar förväntningar på kvinnor, hur en ska se ut, hur en ska klä sig, osv. Och det finns en enorm press att följa dessa utseende ideal. I alla delar av samhället så finns den och påverkar och jag läste precis ett inlägg på metas blogg: Sjuka rubriker... Och jag håller med, det handlar om bilden av hur kvinnan förväntas se ut och detta då inom idrottsvärlden, och hur det skapar en press om att ha en kropp som passar in i just ett "normalt" ideal av hur en kvinna förväntas se ut, meta länkar också till en artikel.

Jag har skrivit om utseendeidealen i några inlägg, och jag blir ledsen för jag blir påmind om just den enorma press som finns på kvinnor, att kvinnan alltid förväntas att passa in i utseende idealet först och främst. :(


Sammanställning om såkallad "humor"

Tänkte jag skulle göra en sammanställning om vad jag skrivit om i dom två tidigare inläggen, detta samlar av jag jag tycker är flera av dom större problemen med just denna sorts "humor" som är just misogyn, sexistisk, rasistisk, homofobisk och transfobisk och på ett eller annat sätt är föraktfull och som har en hat propaganda bakom.

Negativa och föraktfulla "skämt" "skämtar bort" allvaret av något som behöver och ska tas på allvar anser jag.
Negativa och föraktfulla "skämt" handlar ofta om att provocera och chocka personer och har alltså inget med humor att göra tycker jag. Det handlar snarare om någon eller några som vill "skämta" på andras bekostnad genom att trycka ner.
Negativa och föraktfulla "skämt"
förstärker fördomar och i sin tur hämmar och förtrycker gruppen och individen.
Negativa och föraktfulla "skämt"
förstärker också maktstrukturer, det finns alltså en maktaspekt på det, för ofta så handlar negativa skämt om kvinnor, HBTQ personer, personer med annan etnicitet och personer med funktionshinder.
Och dessa
negativa och föraktfulla "skämt" kommer ofta från dom mer privilegierade i samhället, vilket än mer förstärker maktaspekten.
För dessa såkallade "skämt" förstärker förtrycket mot dom, det ursäktar det och hjälper till att upprätthålla status quo. Och om någon opponerar sig så stämplas dom negativt, dom tystas.

Det är inte heller okej om någon som tillhör gruppen drar föraktfulla och förnedrande skämt om den egna

gruppen, för det skapar samma effekter som dom sagda ovan, det ursäktar förtryck och förstärker det.
En till maktaspekt är när någon som tillhör en förtryckt grupp umgås med den förtryckande gruppen och den förtyckte själv utsätts för dessa nedsättande och förnedrande "skämt". Hen förväntas skratta åt det och ursäkta det själv, annars så stämplas hen negativt.
En till aspekt är när den förtryckte själv bidrar till dessa "skämt", och får då erkännande från den överordnade gruppen, och hen
fortsätter att enbart förstärka föraktet och förtrycket mot den gruppen som hen tillhör.
Detta kan sägas också beröra när några drar ett "skämt" inom en mindre grupp personer och flera eller alla tillhör den förtrycka gruppen, som jag har skrivit om i dom tidigare inläggen.