måndag 29 mars 2010

Det gamla vanliga skuldbeläggandet av våldtäktsoffer

Det handlar om en ung tjej som blev våldtagen och som sedan fick utstå förakt och skuldbeläggande. Nästan ingen ville tro henne utan stod istället på killens sida, och kort efter våldtäkten så började rykten om tjejen att spridas, hon mobbades och detta fortsatte på internet, på bloggar och på facebook, där hon smutskastades och föraktet mot henne ökade allt mer. Killen erkände i ett polisförhör om hur våldtäkten gick till, han hade också våldtagit en annan tjej. Även efter detta så fortsatte allt skitkastande mot den unga tjejen, på skolavslutningen så jublade folk istället och tog emot honom med öppna armar, han hyllades medan hon fortsatte att få än mer hat mot sig. Folk var snabba att komma med vidriga bortförklaringar och ursäkter, att "han var så snäll och duktig i skolan" osv. Vuxenvärlden stod inte på hennes sida alls, skolan gjorde inget åt det heller. Den unga tjejen har nu flyttat till en internat skola.
Detta som hände är en påminnelse om den patriarkala värld som vi lever i, det är inget ovanligt med sådant här skuldbeläggande av dom kvinnor som blir våldtagna, allt skit mot dom och ursäktande av våldtäkter, den som blivit våldtagen känner också ofta mycket skuld vilket än mer ökar när omvärlden anklagar och ursäktar.

Allt detta gör mig så ledsen och arg! Och rädd för hur hemskt folk beter, hur dom skuldbelade henne när hon behövde dom, hur hon blev ensam och mobbad hon blev. :,(



söndag 21 mars 2010

Det misogyna och föraktfulla inom musiken och dess bransch del 2.

I Första inlägget så skrev jag mera generellt om musiken i samhället och branschen, oavsett om det är musik som spelas privat bland folk eller på dansgolven eller konserter eller i radio, och hur vanlig misogyny, kvinnoförnedring och könskonservatism är och hur normaliserad den är i mainstream musikens olika musik genrer. Där vissa genrer uppvisar mycket tydligare just kvinnoförakt och machoideal. I detta inlägg så tänker jag skriva om dom anledningar som en kan få läsa och höra om, och om det bemötande och bortförklaringar som en själv kan få höra när en kritiserar kvinnoföraktet, kvinnoförnerdringen och föraktet mot HBTQ personer och machoidealet inom olika musikgenrer. Samt även ta upp än mer hur allt detta hjälper till att förstärka och normalisera kvinnoförtryckt i samhället.

En person som kritiserar just musiken eller en sorts musikgenre kan få ord som "pryd", "överkänslig" eller "humorlös" och liknande förminskande ord. Eller så kan den/dom som försvarar musiken/artisten slänga till med sådant som: "det är bara humor!", "har du ingen självdistans!", eller så kan dom säga att låten: "bara är ironisk/satirisk".
Eller så blir hen blir anklagad för att "överanalysera", eller att hen får höra att "det är bara musik, det betyder inget! Lugna ner dig!" och "varför måste du vara så politisk korrekt!" eller så får hen höra något i stil med "men det mesta inom musk är såhär, det tillhör musikstilen, det är inget att göra något åt!". Jo det går att göra något åt det om en faktiskt vill. Eller så när en diskuterar en viss genre av musik kan dom komma med: "men annan/alla musik är såhär!" bara för att det finns problem inom andra genrer utesluter inte problemet inom genren som en diskuterar och det går alldeles utmärkt att kritisera mer än en sak i taget!

Andra resonemang som en kan få höra och läsa om är att den som lyssnar på musiken "gör om" texterna, ungefär som när ett ord tas tillbaka och dom tänker att det föraktfulla och nedvärderande inte berör dom eller att dom har tagigt tillbaka ord så för dom kanske det betyder något helt annat och att dom då ser låten/musikgenren som något personligt. Eller att det som dom gillar är musiken, texten struntar dom i, och/eller att dom gillar känslan i musiken och igen struntar i texten.
En annan anledning kan också vara sådant dom kanske säger att dom inte ser sig tillhöra den grupp som föraktet sprids mot när dom just lyssnar på musiken. Eller så kanske dom säger sådant som: "vill vara sig själva och orkar inte vara feministisk/progressiv hela tiden" eller: "orkar inte vara så politiskkorrekt hela tiden" och: "orkar inte kritisera/analysera hela tiden" etc.

Eller så kanske någon säger: "men musiken/låten stör inte mig och jag skiter i vad som sägs!" eller: "ja men får jag/vi inte lyssna på musiken/låten eller!?" Det första är rätt så vanligt, även bland dom mer progressiva, men oavsett vilket så blir det ändå ett tyst accepterande av kvinnoföraket precis som dom anledningar som jag skrivit ovan. Och jo ni får lyssna så mycket ni vill, precis som att jag och andra får kritisera om vi vill.
Andra resonemang är också: "artisten bara uttrycker en del av sig/bara berskriver sina erfarenheter", detta blir som ett indirekt accpeterande anser jag. Och det blir till ett försvarande av just olika utryck av kvinnohat, och det i sin tur hjälper till att normalisera kvinnoföraktet i samhället.

Dom stora problemen även här är att dessa anledningar blir en undanflykt, ett ursäktande och rationaliserande av kvinnoföraktet, ett tyst accepterande av att så många låtar har texter som talar nedsättande om kvinnor, istället för att kritisera och jobba för en förändring så blir det en anpassning som i sig skapar en frizon där kvinnoförakt och HBTQ fobi accepteras och normaliseras. Och även om personen anser sig ha tagit tillbaka orden och inte anser sig beröras av dom så finns det en kontext där hela tiden, för det förändrar inte hur orden används i samhället eller den artistens kvinnofientliga syn eller den misogyna och HBTQ fobiska machostil och kultur som uttrycks inom musikens olika genrer och som många som lyssnar samt artister försvarar för "det hör till".


tisdag 16 mars 2010

Än mer om normer i språket

Tidigare så skrev jag om ordet hen: Mer om normer i språket. För ett tag sedan så skrev Malin Wollin en krönika. Den kastar skit och raljerar om ordet hen samt ett förslag från vänster partiet som handlar om att införa ett tredjekön i den svenska lagtexten. Bra, för precis som Josefin Brink säger så skulle det betyda väldigt mycket för dom individer som inte vill eller kan se sig som kvinna eller man. Malin Wollin försöker få det till att dom kvinnor och män som vill vara det inte skulle få det eller att det skulle handla om "tvång" att ha tredjekön och att det skulle vara "kontraproduktivt", när det handlar om att göra det bättre på flera sätt. Och det är inte första gången som Malin Wollin raljerar över ordet hen. Det är ungefär som när konservativa försöker att hävda att "spänningen mellan könen skulle försvinna!" ju mer personer får vara dom unika individer som dom är utan att dom ska dömas och passas in i olika fack. Mer mångfald och öppenhet är med andra ord uppenbarligen dåligt i dessa konservativas ögon.

Andra som skrivit om detta: Lilith svalin och Trollhare.


måndag 8 mars 2010

Internationella kvinnodagen 8 mars

Idag är det 8 mars, en dag att uppmärksamma kvinnoförtrycket i världen. En dag att komma ihåg alla dom kvinnor som har förtryckts och kämpat mot patriarkatet under historien. Idag förtrycks kvinnor globalt, och över allt i världen så kämpar många mot förtrycket. Varje dag står vi på barrikaderna ock bekämpar patriarkatet!


onsdag 3 mars 2010

Dom redan privilegierade får ännu mer.

Det har varit en hel del diskussion igen om hushållsnära tjänster, det som kallas RUT avdraget. Och dom borgerliga partierna försöker att använda olika argument för att försvara detta, såsom "men det ger massor med jobb!", "det gör svartjobb vita!", samt försöker att få det till att det skulle vara "bra för jämställdheten". Osv.
Men det räcker med att titta på vilka det är som är i majoritet när det gäller användandet av detta avdrag, och vilka det är som faktiskt har dessa jobb. För regeringen har hetsat och kastat skit på dom som har det sämst i samhället, dom som är sjuka. Och visar nu att avdrag, eller bidrag, för just dom mest privilegierade är däremot ses som något annat. Dom som har det bäst får alltså bättre, och "argumenten" för RUT-avdraget gömmer sig alltså bakom olika argument, men talar inte om just detta.

Och vill dom som är för detta jobba med jämställdhet, så hur vore det om dom faktiskt började att jobba med den könskonservativa förväntan som finns på kvinnor att det är dom som just förväntas ta hand om hemmet. Dom botar alltså inte problemet utan symptomen.

Alla betalar skatt till detta avdrag, men i slutändan så är det just dom redan rika som tar del av det.

Andra som skrivit bra om detta: Lilith svalin och Fi Västra Götaland och Fi Göteborg.