lördag 29 maj 2010

Mera om så kallade "skämt", "ironi" och "satir".

Jag undrar, vad är det med dom som så alltid ska slänga fram diverse negativa, föraktfulla och hatiska saker, och som så ofta blir kvinnoförnedrande, rasistisk och HBTQ fobisk smörja, och som sedan försvarar det genom att säga något i stil med: "Ja men det är ironi/satir!". När det inte finns nått i det dom skriver som visar något annat än att dom vill få sprida sin negativa attityd, utan snarare blir det en ursäkt för att försvara just deras egna negativa attityder.

För det blir ett sätt att ursäkta deras skitkastande som då riktar sig till den underordnade gruppen, till dom som har det sämre, till dom med mindre privilegier. Och det blir så tröttsamt, och löjligt, när dom börjar snacka skit om att: "alla är så pk så därför så vill jag bete mig såhär mot dessa grupper", för att dom tror att dom är "edgy/hippa/roliga", så brukar dom också anse att dom sitter på "sanningen" om vad som är "humor" osv.

Och än mer tröttsamt blir det när det handlar om personer som själva ser sig som progressiva, som feminist, som antirasist, etc. Vad hoppas dom åstadkomma? Annat än att visa dom inte bryr sig ett skit och hur löjliga dom själva framstår alltså, samt visa att dom inte har någon förståelse för detta med kontext som handlar om förtryckande strukturer.

Och att också visa deras vilja till att försöka provocera andra inom den grupp som dom anser sig tillhöra. Vilket märks när dom slänger fram diverse dåliga ursäkter som exempelvis: "ja men ni är så tråkiga så jag måste röra om lite då och då, annars blir ni så pk". Såklart att dom aldrig anser sig vara den som beter sig illa, det är alltid alla vi andras fel; "ni har ingen humor", etc.

Några länkar:
Har skrivit om detta med "humor" förut; Mera om så kallad "humor"
och; Sammanställning om så kallad "humor".
Och en länk som handlar om hur kvinnoförnedrande "skämt" ökar diskriminering för att dom förstärker och ursäktar fördomar.


söndag 23 maj 2010

Arbeta för ett jämställt föräldraskap

I en artikel skriver Gudrun Schyman om individualiserad föräldrarförsäkring. Artikeln är också ett bemötande av det resonemang som Göran Hägglund har fört fram nyligen och förut flera gånger, där han då försöker få det till att KD vill ha frihet och "inga pekpinnar" och liknande. Men verkar själv omedveten om strukturella problem, om alla könsnormer som begränsar och dömer individer just utefter det förväntade könet på individen. Eftersom det finns en förväntan vad en individ "ska" och inte "ska" göra, som också i sin tur brer på fördomar. Hur går det att tala om frihet när individen begränsas såhär av så många olika patriarkala värderingar? Nej precis, det går inte att göra det.

Men detta är inget nytt, det är som det där med "verklighetens folk" som exkluderar alla som inte är "normala" och det räcker med att läsa allt det anklagande som kommer mot individualiserat föräldrarförsäkring, där dom som argumenterar emot den visar på dålig eller ingen förståelse för just könskonservatism och det strukturella och alla förväntningar och begränsningar. Få verkar ens tänka över hur könat allt är, det bara "är så" får en höra. Eller "det är naturligt".

Andra som skrivit om det här:
Veronica Svärd, Tiarafeministen, Emma in the city, Maria Borgström.

torsdag 20 maj 2010

Stoppa langning kampanj och könskonservatism

Läste ett inlägg hos Vi som aldrig sa sexist om en ny kampanj mot langning och om dess affischer och deras budskap. Om en läser vad som står i dessa affischer så känns det direkt könskonservativt, det anspelar på myten om "oskuld", något som spelar på en patriarkal värdering som handlar om något som definierar en tjej, för hon ses som att hon har "förlorat" något. Jag undrar därför vad dom tänkte på när dom gjorde dessa affischer, reflekterade dom inte över orden och meningarna som dom använda sig av? Dom borde förstå att det går att motverka och förändra och det utan denna könskonservatism.


onsdag 19 maj 2010

Namnbyte och namnlagen.

Läste för flera veckor sedan en artikeln som tog upp detta om namnbyte, jag har skrivit om det förut och om det som hända förra året och att namnlagen ska ändras i och med detta. Men det jag tänkte på nu var att det visst fortfarande är så att en inte får byta förnamn om en inte också har genomgått könskorrigering, vilket var precis det som skulle förändras. Så jag undrar varför det fortfarande är så att en individ måste välja ett könsneutralt om dom vill byta förnamn. Artikel handlar om Jonah Nylund, som alltså inte genomgått hela proceduren med könskorrigering men ville byta redan nu, samtidigt som han ser sig som både kvinnan och man, eller inget av det. Detta är också något som än mer visar på hur fler inte vill ha antingen eller, eller både och, och se sig själva som just en trans person, eller tredjekön.

Som det är idag så är samhället könat, att därför vilja bemötas som tredjekön eller liknande, det ses negativt på. många kan visserligen säga att dom inte bryr sig, men ändå så finns tankarna och ifrågasättandet där. Och deras egna handlar som visar på att dom anser sig ha tolkningsföreträde över någon annans könsidentitet, och deras "argument" vilar så ofta på "normalt" resonemanget.


tisdag 18 maj 2010

Kvinnliga ekonomer tjänar mindre inom alla branscher jämfört med männen

Jag såg detta: "Kön, faktorn som höjer eller sänker din lön" på feminetik förut, och jag har skrivit om lönediskrimineringen av kvinnor i tidigare inlägg. I artikeln som handlar om ekonomer så kan dom bakom undersökningen alltså inte förklara varför det skiljer sig så mycket som det gör, för det skiljer 12% i genomsnitt mellan kvinnors och mäns löner och när dom alltså har kompenserat för lönepåverkande faktorer så kvarstår denna siffra.

Det spekuleras i artikeln att en faktor skulle handla om att förhandla sig till högre lön och förmåner, ett vanligt resonemang som en brukar stöta på tillsammans med "dom har lägre kompetens!" vilket är inget annat tomt prat för kompetens finns det mycket av. I snitt har kvinnor högre utbildning än män. Och i artikeln så säger Ulrika Emteryd att hon inte tror att det handlar om att vara sämre på att löneförhandla, men tror visst att det kan röra sig om det när det handlar om förmåner. Och återigen så påminns en om dom spekulationer och resonemang som en är så van att höra.

För igen så kommer alltså förklaringar, eller bortförklaringar skulle jag kalla det, som faktiskt ursäktar dom problem som finns. och detta är ingett nytt för mig som feminist, vi har pratat om dom stora problemen i många år. Snarare så avfärdas det vi säger och dom lösningar som vi kommer med, och först när diverse undersökningar och studier görs av andra så börjar dessa att märka att det faktiskt inte går att låtsas som att det inte finns några problem, som att det inte finns en lönediskriminering på grund utav kön, för det gör det!

I en tidigare artikeln på feministing "Women don't get higher salaries because they don't negociate - and they don't negociate bacause...". I en studie som gjordes så handlade det om kvinnor och män som förhandlade om löner, och det visade sig att dom negativa effekter dom får av arbetsgivare var dubbelt så mycket för kvinnor jämfört med män. Och hur kvinnorna bemöttes var också annorlunda beroende på könet på den som skulle bemöta kandidaterna. Kvinnor bemötte kvinnor och män lika, men män tenderade att bemöta kvinnor mer negativt jämfört med män.


lördag 15 maj 2010

Konflikt mellan tanke och handling.

Detta inlägg har jag skrivit förut, inte här dock, men jag tänkte att jag skulle ta upp det på min blogg också då detta är något som jag tänker på rätt ofta, och som berör många feminister varje dag. Det handlar alltså om konflikten som kan uppstå mellan en tanke och en handling. En tanke om att kunna förändra något men en handling som snarare kan bli ett steg bakåt som då sätter tillbaka denna förändring.

Jag har alltså således tagit upp detta många gånger förut, som när jag skriver om könsnormativitet och kläder och smink samt den symbolik och koder som finns kring det. Eller om det handlar om musik där jag skrivit om hur även dom mest progressiva hjälper till att återskapa kvinnoförtrycket i samhället på flera olika sätt, detsamma om film, spel, eller vad det nu handlar om.

Jag började tänka på detta, eller rättare sagt jag började sätta det mer i ord när jag läst denna artikel. Den tar upp det med kognitiv dissonans som handlar om olika saker som står i konflikt med varandra. Som feminist handlar det ofta om något som rimmar illa med dom tankar och värderingar som en har. Och detta är vardagligt på så sätt att det berör så mycket i våran vardag. Och att när en som feminist gör olika normativa saker så hjälper en inte bara till att återskapa existerande könsnormer och könskonservatism, utan på samma gång så bekräftas även hur djupt dessa normer sitter i personers medvetande. Eftersom en visar för andra runtomkring en att normerna är så djupa, och påverkar och styr så mycket, hur djup vanan och tryggheten sitter.

Jag har varit i många olika diskussioner om det här och det är ett känsligt ämne. Inte bara för sådant som att många kan de se den kritik mot
det könsnormativa, mot det könskonservativa och misogyna inom något som en kritik mot sin person för att dom gillar, och älskar, det som kritiseras. Kommer även diskussionen inte på detta med internaliserat förtryck så kan debatten också bli än hårdare. Det är också här andra kan börja känna att det är poänglöst att diskutera, och drar sig undan från sådana här debatter.

Detta var början om det här med konflikt och tanke. Jag kommer förmodligen att återkomma till detta ämne fler gånger i fortsatta inlägg om det, som när jag skriver om olika könsnormer och allt kring det.


Ny bloggdesign?

Ja byta bloggdesign, har velat det ett tag nu. Men jag får se om jag har detta, kanske byter igen sen. Just nu finns det ju ett problem, texten är för liten! :P
Fast inte i detta då jag valde större textstorlek.
Edit: Ja jag fick ändra några gånger fram och tillbaka, efter att jag bytte bloggmall så blev texten för liten. Men jag såg att det bara var att ändra ett enda nummer för att ändra all textstorlek på hela bloggen. Vilket kan ställa till problem då även text i menyerna på sidorna blir större. Men jag får se, går rätt snabbt att byta tillbaka till gamla mallen skulle denna inte passa så bra.

Edit 2:
Ja just ja, ingen bild i toppen heller, har inte gjort någon ännu. Så det ser lite väl tomt ut :/
Funderar på om jag skulle byta namn på bloggen också, till Funderingar och Feminism. Att jag har rosa i namnet, samt rosa färger på denna blogg, är faktiskt för att jag ser det som ett sätt att kritisera att det som ses som feminint ses ner på i samhället, så då färgen rosa på grund utav denna symbolik.
Men så vet jag också att andra medfeminister inte ser det så alltid, utan kanske får svarare att se seriöst på min blogg för detta med färger och ordval. Men jaja, det är väl som det är.

onsdag 12 maj 2010

Det misogyna och föraktfulla inom musiken och dess bransch forts.

Detta är ingen del 3 av dom två tidigare inlägg som jag skrivit som heter; Det misogyna och föraktfulla inom musiken och dess bransch. Utan detta är mer fortsatt funderade om detta.

Jag har tänkte på detta med hur många å andra sidan är väl medvetna om kvinnoförtrycket, alla förtryckande strukturer, normer som hämmar och pressar, och hur normaliserat det misogyna är i kulturen, men som ändå faktiskt ursäktar och även försvarar kvinnoförnedringen inom olika musik genrer. Och när dom väl gör det i deras faktiska rationaliserande av kvinnoföraktet tyst accepterar dom det också. Just för att dom kanske resonerar som att: "så länge vi är medvetna om kvinnoförtrycket och alla patriarkala värderingar i samhället så kan vi med gott samvete lyssna på musik som är kvinnoförnedrande". Liksom va?!

Jag kan inte säga att jag förstår detta alls. För när en enskild person eller personer på ett forum eller blogg uttalar sig misogynt så kritiserar vi dom, eller om någon politiker uttalar sig såhär. Men när samma kvinnoförnedrande och hatiska åsikter uttrycks inom musiken, såsom misogyna ord som exempelvis har med hora/madonna stigmat att göra och kvinnan enbart framställs som ett objekt, eller att det handlar om något så extremt hemskt som våldtäkt och kvinnomisshandel som ursäktas och glorifieras i låtar av olika artister, så är alltså få lika lika villiga att kritisera dessa artister och låtar, än färre visar någon större vilja att bekämpa det. Och vad handlar det inte om när det rör sig om musik och olika låtar som sjungs av mainstream-artister som spelas på många dansgolv, i radio (internetradio också), på tv, och som miljoner personer lyssnar på och köper denna musik. Det blir en misogyn propaganda, eftersom denna kvinnoförnedring når miljoner och åter miljoner lyssnare.

Och på så sätt som jag tagit upp förut så accepteras kvinnohatet inom musikbranschen, för när inte ens alla som annars kritiserar och bekämpar det gör detsamma när det handlar om musik, ja då kommer en förändring att ta extremt mycket längre tid, och så kommer kvinnoförnedringen att fortsätta. Och att kritisera och kämpa har skapat och skapar förändring, så varför inte också med musikindustrin och alla dom artister som fortsätter att sprida denna misogyna propaganda?


söndag 2 maj 2010

Partier och HBTQ politik.

Har tänkt på detta med partier och hur mycket dom vill lägga ner för att göra det bättre för HBTQ personer. Och något som fått mig funderar är varför det finns dom som är villiga att rösta på partier som inte företräder dom alls som HBTQ personer, utan snarare kan representeras av personer som är HBTQ fobiska. Läste detta igår: "Dålig transpolitik hos moderaterna".

Den visar just hur dåliga dom är på frågor som berör trans personer tillsammans med kd och sd.
Och det visar hur också på hur många som visst röstade på moderaterna i en enkät som dom hade. Men sen så funderar jag på hur mycket allvar en kan ta denna enkät vilket även artikeln tar upp. Jag menar det räcker med att titta på sidor som newsmill för att förstå hur många det finns där som röstar på sådant som dom nog tänker provocerar folk mest. För den sidan har väldigt många antifeminister, konservativa, rasister och HBTQ fobiska personer som skriver i kommentarerna, och som sedan försöker att få det till att "dom minsann bara talar för dom flesta", äh säger jag.

Jag funderar också, varför var Fi inte med? Vilket förövrigt känns typiskt när det gäller media och liknande att utelämna Fi.

Här är också en motion, om det inte finns en annan så rätta mig om jag har fel: Länk. Såg att i artikeln tog dom inte med detta med den tvångssterilisering som finns idag, men tänker att dom menar denna motion.
För exempelvis om en trans person vill fortsätta med hormonbehandlingen så kan hen bli nekad att få fortsätta om hen inte samtidigt går med på att hela könskorrigeringen. Jag har hört att det inom delar av landet så "kan" en transexuell kvinna och man få fortsätta ändå men det är visst väldigt olika. Sen är jag medveten om att det också talas om att alla dom risker som finns med hormonbehandling ökar om en inte genomgår sista delen, nämligen operationen. För det handlar om att kunna ge mer valfrihet, för alla trans personer vill inte genomgå hela delen.
Men som det är idag så baseras det på en svartvit syn, en syn som handlar om kön. En trans person förväntas anpassa sig till "antingen eller". Om hen anser sig vara tjej eller kille men vill inte fortsätta med hela eller ser sig som tredjekön eller liknande så är risken stor att hen helt ignoreras.

Edit: Jag skrev också tidigare om något som vänsterpartiet ville göra: "kvinna, man - eller vad?" Vilket hjälper dom som anser sig vara tredjekön.