måndag 31 januari 2011

Förskolan Egalia och genuspedagogik

Läste detta för ett par dagar sedan: "Förskola - utan flickor och pojkar" så positivt och bra tycker jag. Det behövs verkligen mer sådant här, mer förskolor där barn kan få växa och bara få vara utan att hela tiden bli begränsad och dömd utifrån det förväntade könet. Där vuxna faktiskt har medvetenhet om könsnormer och föreställningar och förväntningar på barn som samhället och andra vuxna har bara för att dom anses ara en flicka eller pojke. Där vuxna också försöker göra något för att bryta på könsnormer och könandet, som dom exempel dom tar upp med att ha böcker som inte hela tiden utgår ifrån könsstereotyper och heteronormen och hur dom använder ordet hen i en sång och om barnen.

Det sorgliga och tråkiga, samt typiska, är reaktionerna. Hundratals och åter hundratals med kommentarer som mest består av "flickor är flickor och pojkar är pojkar!" "genus trams!" "jävla feminister/HBTQ-personer/vänsterfolk!" osv. Samt en repeterande oförmåga kan ses i kommentarerna att inte ens förstår att det dom tar upp med sången och böcker är ett exempel. Det stora hela handlar om könsnormer och förväntningar och hur barn hämmas och sedan döms när dom inte uppfyller förväntningar på som andra har baserat på kön. Och oförmåga att inte förstå användandet och poängen med ordet hen.

lördag 29 januari 2011

Varför osynliggörs kvinnor och kvinnokampen?

Det har säkert inte undgått dom flesta vad som nu händer i Egypten. Det började i Tunisien då regimen föll och landets diktator tvingades ut ur landet. Sen spridde det sig till Egypten där nu folket mobiliserar sig emot landets ledare Mubarak och hans regim. Varje dag så händer det mer och mer, folket vinner mark och kanske kan landets regim störtas. Händer det så kan även andra närliggande länder få samma effekt - att folket ställer sig upp mot landet diktator.

När jag nu läst och tittat om detta under flera dagar så kommer ofta en tanke fram - var är alla kvinnor? Varför syns inte kvinnorörelsen och kvinnokampen alls i media? Kvinnorörelsen har en väldigt viktigt plats som kämpar för grundläggande rättigheter, för freden. Och när nu detta pågår så går dom tillsammans och kämpar. Men syns det i media? Nej, det är tyst. Detsamma med alla personer som rapporterar nu, det är mest män som syns och hörs hela tiden.

Det här påminner mig om hur kvinnors rättigheter, hur kvinnorörelsen i länderna som kämpar för alla skuffas åt sidan. Det ses inte som lika viktigt, som en "senare fråga att lösa". Jag frågar ja rakt ut; kvinnor är ju folket dom också?! Men det är svårt att tro när sådant här händer. Vi vet också genom att titta på historien att när en revolution sker så slutar det ofta med att det blir sämre för kvinnor, kvinnor ges inte plats. Det är män som sätts som ledare, män som talar för folket. Kvinnor blir igen: Dom andra.

Några som har skrivit om detta är Feministiskt Perspektiv: "Tunisiska kvinnor mobiliserar mot tillbakagång" "Tunisien behöver den globala kvinnorörelsen!" "EU vänder kappan när regimerna faller"
Samt Feminism and Tea: "Egypt: A revolution With Invisible Women"
Läs! Står mycket bra i alla artiklar!

fredag 28 januari 2011

Nakenbild med tre kvinnor skickade som julhälsning från Vd:n

Jag blir så jävla trött: "Vd: hälsade God Jul med nakenbild" Vd:n skickade alltså en julhälsning till anställda med en tillhörande bild där tre kvinnor står i string med texten "god jul" på baken. Sedan frågar han om dom anställda kunde gissa vilka det var på bilden då han påstod att det var tre telefonister på företaget, vilket det inte var. Han blir nu i alla fall av med sin position som Vd.

Bli jag förvånad över denna sexism och objektifiering där kvinnor bara reduceras till en rumpa med text på? Nej, eftersom det är vardag i detta patriarkala samhälle. Jag hör själv från andra hur sådant här förekommer på olika jobb, och det är mer vanligt. Däremot blir jag så trött och arg. Som kvinna blir en redan påmind varje dag om den misogyna syn där kvinnan reduceras till ett objekt där för andra men inte sig själv, där hon förväntas identifiera sig med den synen.

torsdag 27 januari 2011

Kvinnomässa, med män som föreläser

Såg detta idag: "Kvinnomässan - som saknar kvinnor". Det handlar alltså om en mässa som arrangörerna kallar kvinnomässa där nästan alla som är med i programmet är män, en enda kvinna finns med och hon benämns enbart med sitt förnamn. Projektledaren Helena Johansson nämner att ingen grundläggande tanke finns bakom och att dom har försökt få fler kvinnor med, dom har varit i kontakt med fyra kvinnor. Då undrar jag, dom frågade och hittade alltså inga fler?

Mässan handlar visst om att "sätta kvinnan i fokus", vilket är svårt att tro med tanke på vilka det är som är med i programmet och vad det handlar om - hälsa, mode, skönhet och mat. Så det är alltså en könsnormativmässa, där just saker som kopplas till i samhället kvinnor är i fokus. Så är du en kvinna som har andra intressen eller vill ha någon som helst feministisk medvetenhet - don't bother.

onsdag 26 januari 2011

Samma storlek, fast ändå inte.

Det handlar ursprungligen om detta blogginlägg "Om Klara är 116 cm och Kalle är 116 cm, hur mycket längre är då Kalle? ", och nu en artikel: "Samma storlek - olika stora".

Så samma storlekar för både flick- och pojkläder är alltså i själv verket olika stora, där flickors kläder sitter åt mer, är tunnare och skiljer sig i färg. Där pojkars är större och tjockare och också skiljer sig i färg. Svaret från Lindex, där denna skillnad i storlek på samma storlek uppmärksammades, är: "Jaa.. Jo men det är väl mer att det är större rörelsevidd i pojkkläderna. Dom busar ju runt på ett annat sätt.
".
Varför bli jag inte förvånad? Jo för att denna attityd är inte precis så ovanlig som många kan tro, det finns en anledning till frasen "pojkar är pojkar". För att flickor förväntas mer att sitta stilla och vara fina, och pojkar busa runt och ha det kul.


Detta är bara ett av många exempel på könsnormer, på dom könade föreställningar och förväntningar som finns på barn, från vuxna och andra barn. Hur barn begränsas och döms för att dom inte gör som andra förväntar sig av dom, för att dom tillhör ett visst kön. Så tröttsamt! Låt barn få använda vilka kläder och färgkombinationer dom vill, världen går inte under för att dom gör det!

tisdag 25 januari 2011

Kroppsbild, ätstörningar och självkänsla

Ja det handlar om ätstörningar, ens kroppsbild och självkänsla. Detta är ett svårt ämne, det är svårt för tycker jag för att det är så personligt för mig, och det är personligt och jobbigt för många. Jag tycker att det är svårt att skriva om inte just bara för att det är så personligt utan också för att jag inte vet hur andra kan känna, kan tycka om det jag känner. Det är komplext. Detta kommer alltså handla om mig själv, hur jag själv känner. Jag funderade på om jag alls skulle skriva det, det är så personligt, men å andra sidan så ville jag även skriva mer ur ett personligt perspektiv också då jag kommer skriva mer om det här senare. Sen började jag tänka än mer på att skriva om det här i och med veckorevyns tema.

Jag har alltså själv problem med ätstörningar, och har haft under flera år, anledningarna är flera men har ofta att göra med att bearbeta frustrationer och ångest i min vardag och på ett sorts sätt kanske få någon slags kontroll? Och tröstäta, med hetsätning, är en vanligt grej, att få trösta sig med mat när frustrationer och ångesten kommer.

Även om jag skriver om utseendeideal, synen en har på sin egen kropp, kroppssyn, självkänsla, och har medvetenhet om allt det så hamnar jag där själv. Där det kan gå allt ifrån att jag känner kärlek till min kropp, eller vissa delar, till att känna mig någorlunda glad till att känna hat och frustrationer. Där jag har negativa tankar om min kropp, hur den ser ut, hur jag kan känna mig "ful och tjock", och detta dagligen. Jag brukar tänka ibland att ja jag får väl försöka att acceptera att jag ser ut så som jag känner mig, men att jag också känner att; nej, jag kommer aldrig kunna acceptera min kropp för hur den ser ut. Detta är nog inget nytt för dom flesta, många kan ha sådana tankar om sin kropp. Många tjejer och kvinnor tänker negativt om sin kropp, och olika delar av sin kropp medan andra delar kan dom gilla, och det skiftar beroende på hur en känner sig, osv.
Jag vet samtidigt att det är dumt att tänka så för min syn på min kropp blir inte bättre, det blir bara en negativ nedgång. Samtidigt är det svårt, det är komplext. Och vissa dagar är det svårare än andra. Men tyvärr väger dom negativa tankarna, som den att jag aldrig kommer acceptera hur jag ser, tyngre än dom positiva.

Jag försöker hela tiden bryta mig ur det. Det är en vardags kamp i tanken, år efter år. Men en dag kanske det vänder.

lördag 22 januari 2011

Kvinnohatet och anti-feminism på nätet

En ny artikel om kvinnohatet och anti-feminism på nätet. Det som tas upp känner jag igen sedan länge, det är mer eller mindre standard med näthat mot kvinnor och feminister. Det är så standard att varningar väldigt ofta ges till dom som vill skriva på forum eller på bloggar som inte är mer feministiska, eller lägga upp videos på Youtube eller vad det nu är för sidor, dom får varningar om just hatet bland kommentarerna.

Ofta när jag läser blogginlägg eller artiklar som handlar om feminism och det exempelvis talas om en artikel i en mainstream nyhetssida, eller någon video på Youtube, etc, så kommer alltid flera med varningar bland kommentarerna att om en inte vill bli arg så läs inte kommentarerna på, vad det nu rör sig om för sida, för dom är så misogyna och anti-feministiska. Och som artikel tar upp så är det framför allt män som sysslar med detta, som sprider sina hatiska åsikter överallt på nätet.

Det handlar inte bara om kommentarer på diverse sidor utan det finns även olika sidor gjorda av män som bara handlar om att vara chauvinistiska och hatiska mot kvinnor och feminister, sidor gjorda av kvinnor som är sådana mot män är extremt få i jämförelse och är inte alls lika stora.

onsdag 19 januari 2011

Tv4, porren och Canal plus

Ja det har varit några artiklar om detta nu, här är en, om TV4's köp av Canal plus och att dom inte har några problem alls med att mainstreamporr sänds på Canal plus. Så dom visar kvinnoförnedrande, könskonservativ och objektifierande porr som förstärker och bygger på könskonservativa stereotyper av kvinnor och män och glorifierar penetrationsnormen. Det anspelas på hora/madonna stigmat i hur kvinnor skildras och dom tilltal som används om kvinnor, och på det "förbjudna", på tabun. På newsmill har flera inlägg redan gjorts, här är ett av dom. Jag har inga direkta förhoppningar som däremot Jytte Guteland verkar ha om att politiker kommer ta avstånd från detta. Speciellt inte i och med den backlash som rådet, den allt mer individualistiska vägen där medvetenheten om förtryckande strukturer och normer, förväntningar och påverkan inte existerar eller osynliggörs. Allt kan ursäktas med att det finns någon som gillar det, eller någon som inte påverkas, etc.

Och som vanligt om en läser diverse blogginlägg och inlägg på newsmill så rådet det gamla vanliga "sexmoralister!" resonemanget, eller så talas det om "frigjort". Porren förespråkar inte, med alla sina problem som jag nyss tog upp, någon frigjordhet. Utan en kan snarare säga att den spelar på ofrihet, på patriarkala värderingar och strukturer som fortsätter att hämma, döma, begränsa, förtrycka. Var är frigjordheten i detta?

Har själv skrivit om porr förut: I dessa inlägg.

tisdag 18 januari 2011

Flera tankar om veckorevyns tema

När jag nu tänkt efter några dagar, och läst lite mer, och fått reda mer om veckorevyns egna attityd mot utseende ideal och ätstörningar så måste jag säga att jag är lite mer dubbel till temat och veckorevyn. Dom gör visst saker som andra liknande magasin inte gör. Alltså att dom i alla fall försöker ha en medvetenhet om utseendeideal och ätstörningar, där många andra magasin antingen skiter i det eller har något enstaka nummer där dom säger att dom bryr sig.

Jag tycker fortfarande att dom på samma gång hjälper till att förstärka synen på kvinna att hon förväntas se sig som sin kropp mer än något annat, och att hon värderas och döms efter hur hon ser ut. Jag tänker också att ja dom försöker i alla fall, bättre än inget? Jag vet inte, då jag är trött ibland på attityden att en ska nöja sig med att det är bättre än inget. Men så menar jag inte heller, faktum är att jag inte vet exakt hur jag känner då jag är dela i det, jag ser det negativa och det positiva. Sen tycker jag att reaktionerna varit mycket mer negativa än positiva i media och över allt också, det gör mig ledsen, det är som att det aldrig räcker, det ses alltid som fel oavsett vad som görs. Och jag har själv bidragit till dom negativa reaktionerna, så jag är skyldig också.

Men jag vet att det är lite mer komplext än så än bara vara negativ eller positiv, men det är just det, det komplexa är varför jag tycker och känner såhär.

lördag 15 januari 2011

Barn, könsnormer och HBTQ

Det tidigare inlägget jag gjorde och artikeln jag länkade till där var en del i en artikelserie. Del 2: "han bär alltid kjol eller klänning", del 3: "Lång väg i vården för transsexuella barn" och del 4: "Föräldrar har ofta inte en aning".

Del 2; handlar om olika berättelser där det blir så tydligt med könskodade kläder, med könat beteende, det könsuttryck som av omgivningen möts av minst ifrågasättande och förvirring och som mest av fientlighet och förakt då barnet inte passar in i förväntningar som finns på hen gällande kön. Och för blir det känslor av att begränsas och hämmas i sitt könsuttryck, frustrationer när föräldrar och vuxna inte förstår, och inte vill förstå.

Oskar som det skrivs om i artikeln sa redan vid trå års ålder att hen var en flicka, och senare att hen var både och men nu är bara flicka. Och Oskar berättar att hen vill ha ett annat namn. Men ändå så används just "han" om Oskar, i artikeln. Tas det upp något extremt vanligt, i hur andra hela till vill veta könet på barnet. Kläder och färger blri då ett sätt att kategorisera. Det är en sorglig påminnelse om hur folk försöker att ta sig tolkningsföreträde över ett barns identitet, dom bara "måste" få veta ens kön. Många kan se detta som ett "rollspel" en period som barnet förväntas att komma över och sälla sig till alla andra "normala" i det förväntade könsfacket. En sak i artikeln som fick mig att bli så ledsen var när föräldrarna berätta om när Oskar skulle vara på en dagisfest och hen fick inte ha klänning utan var tvungen att ha finbyxor, hen blev så ledsen och satt i sin ena förälders knän under hela festen.

Del 3; handlar om den väg som barn får gå som dom tror vara transsexuell. Artikeln talar om "barn ha faser" och nämner 5-7 % som en siffra på barn som har ett könsöverskridande beteende. Här tycker jag det är viktigt att en också ska tänka på just individer som inte ser sig som ett kön, eller som tredjekön eller gueer. Artikeln fortsätter att gå igenom processen som barn hamnar i om det är så att det bestäms att en utredning ska göras. Jag fastande dock på "
En pojke kan ha byxor och tröja i flickfärger, i stället för klänning." Och artikeln bemöter detta också. Och det handlar sällan om att föräldrarna är dom som uppmuntrar sina barn att klä sig könsnorms-brytande, snarare är det föräldrarna som på olika sätt hindrar sitt barn. Det fortsätter med att föräldrar inte ska låsa barnet i ett spår. Jag tycker att vill barnet klä sig i exempelvis klänning så ska hen få göra det. Punkt.

Sen fortsätter det lite på samma bana, detta med att se det som "onormalt" att ha ett annat könsuttryck gällande till exempel kläder. Istället för att börja se detta med kläder som just - kläder. Som också skiftar över tid. Och att dom könskodningar är något som vi lägger på dom, dom finns liksom inte bara där. Och detta är detsamma med annat också, kläder är bara ett exempel på hur något tillskriva ett visst kön.

Del 4; tar upp en ungdomsverksamhet, Egalia, för unga HBTQ-personer där dom kan vara och få stöd och umgås med andra HBTQ ungdomar. Något som verkligen kan behövas, att vara tonåring och HBTQ-person kan vara väldigt frustrerande och jobbigt med tanke på omvärldens syn och attityder. Och den HBTQ-fobi som finns bland många och som tar sig olika uttryck. det står också om det vida begreppet transperson, som jag själv brukar använda. Och det innefattar olika personer och grupper. Dom tar också upp intersexuella, vilket det behöver skriva mer om, få känner till det eller vet vad ordet betyder, som artikeln skriver att ett barn av 1500 föds med ett könsorgan som inte går att säga att det är varken kvinnligt eller manligt. Det står mer i artikeln, så läs :)

tisdag 11 januari 2011

Mer om veckorevyns kampanj

Såg idag att Hanna Fridén skrivit en artikel om veckorevyns kampanj "Size hero". Fridén skriver bra om det och tar upp det med hur kvinnor reduceras till sin kropp, hur en tänker just på sin kropp och hur kroppen blir det som definierar en som kvinna. Fridén skriver också om sina egna ätstörningar och hur tankarna var då, och att något sådant som veckorevyns kampanj inte skulle ha hjälpt mot ätstörningarna. Och som Fridén tar upp så skriver inte magasin om mycket annat än just kroppen. En får inte läsa om alla andra kvinnor där ute i världen som gör helt andra saker, nej istället är den sin kropp, eller kroppsdelar, som kvinnor hela tiden reduceras till.

Jag skrev själv om det förut och ja, jag är kritisk mot kampanjen. Visst som jag sa också så kan det bryta mot ett utseendeideal, men på samma gång hamnar den i samma spår då den ändå bekräftar att kvinnor ses som sina kroppar och förväntas "vara" sina kroppar, och inte mer än det.

måndag 10 januari 2011

Barn och könskodade kläder

Såg idag: "Pojkar i klänning väcker känslor", det handlar om flickor och pojkar och hur kodade kläder är för barn, samt tjejer, kvinnor och killar, män. Och vilka reaktioner dom som bryter mot könsnormer kopplade till kläder, vilken bestraffning dom blir utsatta för. Artikeln är inne på pojkar som klär sig i klänning, eller andra kläder som vanligtvis kopplas till det feminina. Den skit och dömande dom får mot sig när dom bryter mot könsnormerna: "är du bög eller!" "men du kan väl inte klä dig så!", osv. Som Marie Nordberg tar upp så för bara hundra år sedan var långt hår och klänning könsneutralt, men idag så är det strikt uppdelning som gäller mellan flickor och pojkar, i kläder och färger. Det märks i det här hur det som ses som feminint nedvärderas, det kopplas till något "dåligt".

Som Kristina Henkel är inne på så kopplar status och makt ihop med det maskulina. Machoidealet används hela tiden för att upprätthålla könskonservativa stereotyper och trycka ner dom som inte passar in i könsnormen.

Det tas upp en grej som jag inte håller med om, att ingen tror något om en tjej som typ klär sig mer butch - det stämmer inte, det stämde inte då jag gick i skolan och jag ser samma attityd idag. En tjej som klär sig mer butch placeras in i en kategori.

Föräldrar oroar sig för att deras söner ska bli retade, och det är något som alla föräldrar och skolan behöver jobba med, det är inte bara andra barn som retas, dessa barn lär sig någonstans ifrån att det är "fel" för en pojke att ha kjol - och detta lär föräldrar och andra vuxna ut till barnen när dom själva sprider sin negativa attityd mot det. Sen används också, "men andra barn retas" som ett sätt för vissa föräldrar att ventilera sin egna fördomar, dom tycker själva så men gömmer sig bakom barnen.

Jag vet själv när jag växte upp vilket tabut det fanns, och finns idag, en fick inte leka, eller klä sig, med det andra och det ena utan att vuxna och andra barn skulle börja beklaga sig över det. "Men rosa kan du väl inte ha!" "va, leker du med dockor!" Blabla, det var som att världen gick under varje gång för dessa, precis samma sorts löjliga attityder som nu går att se i kommentars fältet till artikeln tillsammans med det vanliga skitsnacket och hatpropagandan mot genusforskning.

Men det märks hur hotfullt detta med att bryta mot könsnormer ses. "Låt flickor få vara flickor och pojkar få vara pojkar" låter det från dom könskonservativa. Hur vore det om ni lät individer få vara dom unika individer som dom är och sluta begränsa och hämma andra?

Bloggdesign

Ja jag kände att det var dags att byta design igen på bloggen. Kanske byter till något annat senare.

söndag 9 januari 2011

"Komma ut"? Asså, jag vet ine.

Nej jag vet inte, jag brukar tänka ibland att vadå komma ut? "komma ut" brukar ju associeras med exempelvis personer som kommer ut som just homosexuella. Visst det används för många, och av olika, personer som är HBTQ-personer. Men nej, jag vet ine. Kanske för att jag har tänkt lite att jo men, om en är transsexuell tjej eller kille så har en alltid varit en tjej eller kille. Samtidigt så är jag medveten om hur en växer upp, hur en socialiseras in i könsnormer och dom könsmönster som går att se i individers liv. Ja hur en socialiseras in i "kön", två olika fack - kvinna eller man. Så varför komma ut tänkte jag lite då, alltså för ett par år sedan. Men nu så vet jag inte längre, jag är inte säker. Ja tänker att "komma ut" då som transperson kan kanske hjälpa, nått sätt. Men det är så dubbelt.

Jaja, jag ville skriva lite om det i alla fall.

Men gu, okej edit på detta: Det kändes jobbigt och jag hade flera tankar så jag skrev ju inte vad jag menade, jo att jag är den som "kommer ut" som transsexuell. Inte att jag problematiserade själva grejen med att "komma ut". Så nu, det var det.

fredag 7 januari 2011

Veckorevans försök till att bryta mot utseendeideal

Nej veckorevyns försök till att bryta mot utseendeideal är inte bra i slutändan, ja det handlar om det här (ja det är aftonbladet, I know), och en till artikel som är kritisk, samt en till. Och här är; två bra blogginlägg från Amanda Svalin.

varför det inte är bra i slutändan är för att det reproducerar faktiskt det som det säger sig bryta mot - utseendeideal och allt som hör till det. I samhället objektifieras kvinnan hela tiden på många olika sätt, hon reduceras till sin kropp och olika kroppsdelar såsom bröst, rumpa, lår, etc. Det görs i allt möjligt såsom reklam, i tidningar, på tv, i filmer, i musik, osv. Tjejer och kvinnor blir hela tiden matade med budskapet att deras värde som person sitter i deras kropp, och att dom sedan ska se på sig själv utifrån hu andra ser på dom. Hela tiden reflektera och kritisera sig själv i hur en ser ut, om en är för "tjock" eller för "smal" eller "ful" eller den och den kroppsdelen är inge snygg och så vidare, samma sak om och om igen. Och detta får konsekvenser, som ätstörningar och press och hets mot tjejer och kvinnor, eftersom det hela tiden finns stora förväntningar att en ska passa in i utseendeidealen.

När då veckorevys gör något sådant här så må dom bryta mot ett utbrett utseendeideal, och det är bra, men på samma gång reproducerar dom just att tjejer och kvinnor "är" sin kroppar först och främst, och anspelar på körstereotyper i hur dom framställs på bilderna. Så veckorevyn tar ett steg framåt, och sedan ett tillbaka.

onsdag 5 januari 2011

Normer och sex

Jag brukar inte vara så förtjust i att länka till tidningar som aftonbladet, meeen, nu gör jag det ändå. Å andra sidan har jag gjort det förut flertalet gånger så, meh ;)

Ja det rör sig om en artikel om analsex, kopplat till en norm inom sex - penetrerings-normen.
Där då en läsare vid namn Camilla skriver in och frågar om hon är "pryd" för att hon inte ställer upp med analsex för sin tjatande pojkvän som tala om att "alla hans polare har testat", som tycker att hon är "pryd" och att det är "ingen fara" om dom har glidmedel. För det första: Nej du är inte minsta "pryd"! Och du ska inte behöva göra det om du inte vill, och sen så är han helt respektlös när han tjatar om att du ska ställa upp och kallar dig pryd. Rövhattsbeteende är vad det är. Han ska lyssna på vad du vill för det är din kropp, kan han inte respektera det så får han väl sticka då!

Sen tycker jag saker i svaren som hon fått är typiska, det där med att hon ska gå med på det ändå och kanske några fingrar in osv, delvis normen att tjejen nog "ska" ställa upp på penetrering finns ofta där, det sägs inte alltid rakt ut med det smygs fram som i artikeln. Sen vet jag att det finns dom som stör sig rejält på när någon kommer med svaret: Men fråga om du får prova på pojkvännen med en dildo! Vadå, tjejer förväntas ställa upp på att bli penetrerade, men om en kille ska bli det så är det världens undergång helt plötsligt? Varför? Hon kanske tänder på att få stoppa upp en dildo i hans rumpa? Nej inte hör jag samma personer resonera då att han kanske kan ställa upp ändå om det gör tjejen lycklig eller nått, men tjejen däremot, henne kan det tjatas på.

Sen tänker nog andra; Men det finns tjejer som kan njuta av analsex! Ja det finns det säkert, men läs det jag skriver, vad mitt inlägg handlar om.

Det märks här, penetrerings-normen, hur mycket den påverkar ändå i sådana här debatter. Det ska ofta tjatas på tjejen som sagt, hon förväntas ställa upp i slutändan på att penetreras, hennes egna njutning förminskas. Det talas mindre om stimulans av klitoris än vad det görs om stimulans av G-Punkten, eller anal-stimulans. Fast dom flesta tjejer får orgasm just genom stimulans av klitoris. Jag hör extremt sällan folk resonera så om killar, delvis fokusera på deras motsvarighet av G-Punkten som dom har analen. Det är inte killen som får höra att frånvaro av orgasm typ "inte är så farligt", att han ska inte ska känna press att få orgasm - det är framförallt tjejer som får höra sånt här. Att personer kan ha skönt sex utan orgasm; ja, men det förändrar inte vilka det är som framförallt får dessa budskap, och hur olika dom alltså är beroende på om det är en tjej eller kille, fast det handlar om samma saker såsom orgasmer.

Finns mer att säga om detta, i ett senare inlägg.