lördag 15 januari 2011

Barn, könsnormer och HBTQ

Det tidigare inlägget jag gjorde och artikeln jag länkade till där var en del i en artikelserie. Del 2: "han bär alltid kjol eller klänning", del 3: "Lång väg i vården för transsexuella barn" och del 4: "Föräldrar har ofta inte en aning".

Del 2; handlar om olika berättelser där det blir så tydligt med könskodade kläder, med könat beteende, det könsuttryck som av omgivningen möts av minst ifrågasättande och förvirring och som mest av fientlighet och förakt då barnet inte passar in i förväntningar som finns på hen gällande kön. Och för blir det känslor av att begränsas och hämmas i sitt könsuttryck, frustrationer när föräldrar och vuxna inte förstår, och inte vill förstå.

Oskar som det skrivs om i artikeln sa redan vid trå års ålder att hen var en flicka, och senare att hen var både och men nu är bara flicka. Och Oskar berättar att hen vill ha ett annat namn. Men ändå så används just "han" om Oskar, i artikeln. Tas det upp något extremt vanligt, i hur andra hela till vill veta könet på barnet. Kläder och färger blri då ett sätt att kategorisera. Det är en sorglig påminnelse om hur folk försöker att ta sig tolkningsföreträde över ett barns identitet, dom bara "måste" få veta ens kön. Många kan se detta som ett "rollspel" en period som barnet förväntas att komma över och sälla sig till alla andra "normala" i det förväntade könsfacket. En sak i artikeln som fick mig att bli så ledsen var när föräldrarna berätta om när Oskar skulle vara på en dagisfest och hen fick inte ha klänning utan var tvungen att ha finbyxor, hen blev så ledsen och satt i sin ena förälders knän under hela festen.

Del 3; handlar om den väg som barn får gå som dom tror vara transsexuell. Artikeln talar om "barn ha faser" och nämner 5-7 % som en siffra på barn som har ett könsöverskridande beteende. Här tycker jag det är viktigt att en också ska tänka på just individer som inte ser sig som ett kön, eller som tredjekön eller gueer. Artikeln fortsätter att gå igenom processen som barn hamnar i om det är så att det bestäms att en utredning ska göras. Jag fastande dock på "
En pojke kan ha byxor och tröja i flickfärger, i stället för klänning." Och artikeln bemöter detta också. Och det handlar sällan om att föräldrarna är dom som uppmuntrar sina barn att klä sig könsnorms-brytande, snarare är det föräldrarna som på olika sätt hindrar sitt barn. Det fortsätter med att föräldrar inte ska låsa barnet i ett spår. Jag tycker att vill barnet klä sig i exempelvis klänning så ska hen få göra det. Punkt.

Sen fortsätter det lite på samma bana, detta med att se det som "onormalt" att ha ett annat könsuttryck gällande till exempel kläder. Istället för att börja se detta med kläder som just - kläder. Som också skiftar över tid. Och att dom könskodningar är något som vi lägger på dom, dom finns liksom inte bara där. Och detta är detsamma med annat också, kläder är bara ett exempel på hur något tillskriva ett visst kön.

Del 4; tar upp en ungdomsverksamhet, Egalia, för unga HBTQ-personer där dom kan vara och få stöd och umgås med andra HBTQ ungdomar. Något som verkligen kan behövas, att vara tonåring och HBTQ-person kan vara väldigt frustrerande och jobbigt med tanke på omvärldens syn och attityder. Och den HBTQ-fobi som finns bland många och som tar sig olika uttryck. det står också om det vida begreppet transperson, som jag själv brukar använda. Och det innefattar olika personer och grupper. Dom tar också upp intersexuella, vilket det behöver skriva mer om, få känner till det eller vet vad ordet betyder, som artikeln skriver att ett barn av 1500 föds med ett könsorgan som inte går att säga att det är varken kvinnligt eller manligt. Det står mer i artikeln, så läs :)

2 kommentarer:

  1. Vad jag har svårt att förstå, är varför det är så viktigt att veta könet på ett spädbarn. Är det för att vi behandlar spädbarn olika beroende på vilket kön vi tror att det har? (Det här lade jag märke till när mina egna barn var bebisar. Fattade aldrig då heller varför det var så viktigt.)

    SvaraRadera
  2. Ja det undrar jag också. För det är hur vanligt som helst att vuxna frågar: Är det en flicka eller pojke?
    Liksom, sluta och vara så fixerade vid könet. Världen kommer inte att gå under om ni inte får veta vilket kön barnet är.

    SvaraRadera

Jag tillåter numera även anonyma kommentarer, som ett test så länge. Blir det för mycket troll så stänger jag (igen) ner den funktionen. Och jag granskar också alla inkommande kommentarer innan jag släpper igenom dom. Och till anonyma - skriv gärna ett namn. Det blir lättare med eventuell diskussion då.

Och läs gärna mina regler för min blogg.