tisdag 18 januari 2011

Flera tankar om veckorevyns tema

När jag nu tänkt efter några dagar, och läst lite mer, och fått reda mer om veckorevyns egna attityd mot utseende ideal och ätstörningar så måste jag säga att jag är lite mer dubbel till temat och veckorevyn. Dom gör visst saker som andra liknande magasin inte gör. Alltså att dom i alla fall försöker ha en medvetenhet om utseendeideal och ätstörningar, där många andra magasin antingen skiter i det eller har något enstaka nummer där dom säger att dom bryr sig.

Jag tycker fortfarande att dom på samma gång hjälper till att förstärka synen på kvinna att hon förväntas se sig som sin kropp mer än något annat, och att hon värderas och döms efter hur hon ser ut. Jag tänker också att ja dom försöker i alla fall, bättre än inget? Jag vet inte, då jag är trött ibland på attityden att en ska nöja sig med att det är bättre än inget. Men så menar jag inte heller, faktum är att jag inte vet exakt hur jag känner då jag är dela i det, jag ser det negativa och det positiva. Sen tycker jag att reaktionerna varit mycket mer negativa än positiva i media och över allt också, det gör mig ledsen, det är som att det aldrig räcker, det ses alltid som fel oavsett vad som görs. Och jag har själv bidragit till dom negativa reaktionerna, så jag är skyldig också.

Men jag vet att det är lite mer komplext än så än bara vara negativ eller positiv, men det är just det, det komplexa är varför jag tycker och känner såhär.

3 kommentarer:

  1. Det största problemet är kanske att livet är mer komplext än positiv-negativ, bra-dålig, rätt-fel, man-kvinna osv. Vi lever i en tid där det verkar som att det enda som hörs är antingen-eller, inte både-och.

    SvaraRadera
  2. Jo, en liten bekännelse: det händer att jag tittar på Top Model (förmodligen i ren fascination över att det går att göra så många säsonger, jag har fortfarande inte fattat vad som är poängen). Hon som inte längre fick vara med att tävla i går, fick lämna på grund av att hennes smalhet inte såg särskilt sund ut (och det gjorde den verkligen inte), att många unga tjejer (sic!) tittar på programmet och att hennes kropp för närvarande inte var lämplig förebild för dessa unga tjejer.

    Samtidigt som jag tycker det är bra gjort och bra motivering - så tycker jag att de skulle har erbjudit henne kontakt med läkarvård. Anorexi är en etablerad diagnos, en sjukdom, som absolut inte botas genom att bli fotomodell. Tvärtom.

    Men det är samma dubbelhet. Kanske får vi ta små, små steg i taget? Dropparna som urholkar stenen?

    SvaraRadera
  3. Mm, håller med, det är väldigt mycket allt eller inget, svartvitt i media och ja, i så mycket annat.

    Okej jag förstår, jag kan även förstå fascinationen, så känner jag också. Inte för Top Model dock, men för annat. Lite känner jag så inför magasin som veckorevyn. Jag köper det inte, men har varit frestad några gånger...

    Speciellt senaste numret, jag vill gärna se för mig själv vad det handlade om.
    Saker som är bra är att dom har något dom kallar kroppspepp, och saker med *pepp* i är bra ;)
    Som handlar om att peppa sig själv i sin kroppsbild, och må bättre. Det hela var visst mer som en kan göra då en vill få bättre kroppsbild, må lite bättre, när en som en annan mår dåligt över sådant.

    Ja jag har själv sådana problem, ätstörningar och dålig kroppsbild... Ska skriva ett inlägg om det, även om det känns jobbigt för det är så personligt så vill jag skriva om det, inte bara utifrån mig själv.

    Sen på samma gång, ja det är mycket fokus på kroppen, vilket ön mer kan förstärka just att kvinnor anses vara sina kroppar, istället för att ses som en hel person.

    Men jo det du tar upp är sådant, dom gör små, små steg, liten förändring kanske.

    SvaraRadera

Jag tillåter numera även anonyma kommentarer, som ett test så länge. Blir det för mycket troll så stänger jag (igen) ner den funktionen. Och jag granskar också alla inkommande kommentarer innan jag släpper igenom dom. Och till anonyma - skriv gärna ett namn. Det blir lättare med eventuell diskussion då.

Och läs gärna mina regler för min blogg.