måndag 31 januari 2011

Förskolan Egalia och genuspedagogik

Läste detta för ett par dagar sedan: "Förskola - utan flickor och pojkar" så positivt och bra tycker jag. Det behövs verkligen mer sådant här, mer förskolor där barn kan få växa och bara få vara utan att hela tiden bli begränsad och dömd utifrån det förväntade könet. Där vuxna faktiskt har medvetenhet om könsnormer och föreställningar och förväntningar på barn som samhället och andra vuxna har bara för att dom anses ara en flicka eller pojke. Där vuxna också försöker göra något för att bryta på könsnormer och könandet, som dom exempel dom tar upp med att ha böcker som inte hela tiden utgår ifrån könsstereotyper och heteronormen och hur dom använder ordet hen i en sång och om barnen.

Det sorgliga och tråkiga, samt typiska, är reaktionerna. Hundratals och åter hundratals med kommentarer som mest består av "flickor är flickor och pojkar är pojkar!" "genus trams!" "jävla feminister/HBTQ-personer/vänsterfolk!" osv. Samt en repeterande oförmåga kan ses i kommentarerna att inte ens förstår att det dom tar upp med sången och böcker är ett exempel. Det stora hela handlar om könsnormer och förväntningar och hur barn hämmas och sedan döms när dom inte uppfyller förväntningar på som andra har baserat på kön. Och oförmåga att inte förstå användandet och poängen med ordet hen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag tillåter numera även anonyma kommentarer, som ett test så länge. Blir det för mycket troll så stänger jag (igen) ner den funktionen. Och jag granskar också alla inkommande kommentarer innan jag släpper igenom dom. Och till anonyma - skriv gärna ett namn. Det blir lättare med eventuell diskussion då.

Och läs gärna mina regler för min blogg.