tisdag 25 januari 2011

Kroppsbild, ätstörningar och självkänsla

Ja det handlar om ätstörningar, ens kroppsbild och självkänsla. Detta är ett svårt ämne, det är svårt för tycker jag för att det är så personligt för mig, och det är personligt och jobbigt för många. Jag tycker att det är svårt att skriva om inte just bara för att det är så personligt utan också för att jag inte vet hur andra kan känna, kan tycka om det jag känner. Det är komplext. Detta kommer alltså handla om mig själv, hur jag själv känner. Jag funderade på om jag alls skulle skriva det, det är så personligt, men å andra sidan så ville jag även skriva mer ur ett personligt perspektiv också då jag kommer skriva mer om det här senare. Sen började jag tänka än mer på att skriva om det här i och med veckorevyns tema.

Jag har alltså själv problem med ätstörningar, och har haft under flera år, anledningarna är flera men har ofta att göra med att bearbeta frustrationer och ångest i min vardag och på ett sorts sätt kanske få någon slags kontroll? Och tröstäta, med hetsätning, är en vanligt grej, att få trösta sig med mat när frustrationer och ångesten kommer.

Även om jag skriver om utseendeideal, synen en har på sin egen kropp, kroppssyn, självkänsla, och har medvetenhet om allt det så hamnar jag där själv. Där det kan gå allt ifrån att jag känner kärlek till min kropp, eller vissa delar, till att känna mig någorlunda glad till att känna hat och frustrationer. Där jag har negativa tankar om min kropp, hur den ser ut, hur jag kan känna mig "ful och tjock", och detta dagligen. Jag brukar tänka ibland att ja jag får väl försöka att acceptera att jag ser ut så som jag känner mig, men att jag också känner att; nej, jag kommer aldrig kunna acceptera min kropp för hur den ser ut. Detta är nog inget nytt för dom flesta, många kan ha sådana tankar om sin kropp. Många tjejer och kvinnor tänker negativt om sin kropp, och olika delar av sin kropp medan andra delar kan dom gilla, och det skiftar beroende på hur en känner sig, osv.
Jag vet samtidigt att det är dumt att tänka så för min syn på min kropp blir inte bättre, det blir bara en negativ nedgång. Samtidigt är det svårt, det är komplext. Och vissa dagar är det svårare än andra. Men tyvärr väger dom negativa tankarna, som den att jag aldrig kommer acceptera hur jag ser, tyngre än dom positiva.

Jag försöker hela tiden bryta mig ur det. Det är en vardags kamp i tanken, år efter år. Men en dag kanske det vänder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag tillåter numera även anonyma kommentarer, som ett test så länge. Blir det för mycket troll så stänger jag (igen) ner den funktionen. Och jag granskar också alla inkommande kommentarer innan jag släpper igenom dom. Och till anonyma - skriv gärna ett namn. Det blir lättare med eventuell diskussion då.

Och läs gärna mina regler för min blogg.