lördag 20 augusti 2011

Feminister och giftermål, kärnfamiljen och heteronormen

Tänker jag på när jag läser "Bröllopstrend för privilegierade" artikel av Ida Therén. Och sedan tänker på alla dom mer kända feminister inom media och bloggosfären som nu gifter sig. Och talar mer positivt om giftermål, och faktiskt kärnfamiljen, som något "radikalt".

När en är medveten om könsnormer, heteronormen, tvåsamhetesnormen, kärnfamiljsnormen, etc och ändå väljer att göra något som har så stark koppling till just allt detta. Som att gifta sig.
Såklart är det gött. Du gör ju det enklaste du kan – och får både äta kakan genom att vara med i normen, och kan fortsätta kritisera den genom dina feministiska glasögon. Men det jag inte fattar är: om man är kritisk till normen, varför vill man då ytterligare befästa den genom att aktivt gå med i den?
Precis, när en exempelvis gifter sig kyrkligt så befäster en samma problem som en annars säger sig analysera, problematisera och kritisera. En bekräftar hur djupt dessa normer sitter och hur påverkad ens val är av dom. För en kan titta i resten av samhället för att se alla mönster.

Dom flesta vill inte gärna att någon ska ifrågasätta, undrar: hur tänker ni? Utan istället att alla vi andra ska vara tysta. För annars dömer vi dom. Men hallå tänker jag då, hur tänker ni?
Om jag spenderade många inlägg med att problematisera en viss norm, skrev om att hela tiden anpassa sig till den håller andra nere i samhället och gör det svårare för dom som inte anpassar sig till den, som får massor med skit för det. Och sedan att jag själv skrev saker som visar på att jag anpassar mig till samma norm och mer eller mindre avfärdar att jag själv skulle försöka förändra mig - ja då skulle andra ifrågasätta mig. Det en gör är icke-konsekvent, det är motsägelsefullt.

En kan fråga sig: Varför skulle "vanligt folk" bry sig om att försöka förändra sig om inte ens dom som är medvetna om problemet är villiga att göra det? Who cares, kanske dom tänker då.

12 kommentarer:

  1. nej jag håller inte med alls och blir lite arg att jag som normkritisk inte ska få göra som jag själv vill även om det innebär att göra det som normen dikterar utan att bli kallad hycklare.

    Poängen med att kritisera strukturer och i det här fallet den heternormativa kulturen vi har innebär inte att vi ska skapa nya normer och nya regler.

    Att jag själv vill leva i en kärnfamilj, gifta mig med min heterosexuella man och leva i ett heterosexuellt monogamt tvåsamt förhållande innebär inte att jag förespråkar det valet som det enda rätta. Jag tycker ju att alla människor oavsett om de är bögar, flator, heterosexuella, monogama, polyamorösa, ensamstående eller vad fan det nu må vara inom lagens gränser ska få lov att leva de liv de vill utan att samhället ska peka fingrar eller viska bakom ryggar.

    Äktenskap för de som vill. Om de vill. När de vill. Även åt oss tråkiga normativa heterofjantar. Och vill man leva fler, kör på!

    Och jag ska ju inte behöva känna skam för att jag passar in i normen. Normer är bara fel när de utesluter andra och skambelägger det som är annorlunda.

    Jag ser inte alls hur det skulle vara antifeministiskt på nåt sätt att välja äktenskapet. Inte i Sverige 2011 där äktenskapet ingås på jämlika grunder (för det mesta) Det är inget ägandesavtal där mannen tar på sig ansvaret för den dumma kvinnan. Det är ett samförstånd mellan två vuxna som älskar varandra. För mig handlar det till största del om symbolvärdet. Ringarna. Att bli ”ett”. Men sen har de också ekonomiska fördelar och en trygghet. Inte bara för mig, utan för min man, jag och våra barn. Vi ärver varandras pensioner och vi äger allt tillsammans. DET är jämställt.

    det är lite som det där med vissa fundamentaliser som inte anser att man kan vara feminist om man rakar benen eller använder läppstift.

    SvaraRadera
  2. Men att göra något som en ändå kritisera är väl att vara inkonsekvent? Eller vad kallas det annars? Är inte jag det då jag problematiserar smink, att klä sig könsnormativt, höga klackar, etc, och ändå använder jag det?

    Fast skapa nya normer görs väl ändå? oavsett om vi vill det eller inte menar jag.

    "
    Och jag ska ju inte behöva känna skam för att jag passar in i normen. Normer är bara fel när de utesluter andra och skambelägger det som är annorlunda."

    Som jag skrev på Fanny's blogg så det är mer för mig än att någon skambelägger. Press för mig att anpassa mig till olika normer är inte alltid uttalad, det handlar om grupptryck. Och alla har inte järnviljor för att kunna stå emot.

    Jag ser inte det feministisk i att exempelvis gifta sig kyrkligt, för mig är det en så stark koppling till könskonservatism, heteronormen och kärnfamiljen att jag inte kan se det så alls. Nu vet jag att du skrev inte att det är feministiskt, det var mer en reflektion för vad jag hört andra säga till mig.

    Vidare skriver jag inget om att en inte är feminist för att en sminkar sig eller rakar benen. Utan det handlar om för mig att kunna problematisera något en själv gör, även om en fortsätter göra det.

    SvaraRadera
  3. Då jag riktar kritik mot normer handlar det inte om att jag tycker att vad normen innebär nödvändigtvis är fel; det handlar om att jag önskar att alternativen vore mer accepterade. Jag ser inget större problem med normer, dock med attityder som skapar normtvång (samma sak med attityder som skapar tvångsmässigt antinormagerande). Det ska vara valfritt, & många normer är normer av en anledning; många vill välja dom.

    SvaraRadera
  4. Marielle, för mig handlar det också om att problematisera det en själv gör. Inte bara att motverka att dom som inte passar in i normen blir dömda.

    Sen som sagt har vi detta med grupptryck som också spelar in. Vilket gör det än mer viktigt att kunna problematisera ens egna handlingar.

    SvaraRadera
  5. Om man trivs med någonting som ej är till skada för andra & fullt naturligt för en själv, varför då problemtisera det? Ska jag problematisera att jag är vit vilket är normen i Sverige? Ska jag problematisera att jag är heterosexuell? Ska jag problematisera att jag inte vill ha tre pojkvänner, utan EN? Att IFRÅGASÄTTA varför man är eller gör på ett visst sätt är en sak, men att PROBLEMATISERA det utan vidare tycks otroligt onödigt.

    Jag ska problematisera mina uppskattade normnycker lika lite som queer-unikumet ska problematisera sitt ickenormativa varande. En sorts normer ska ej slopas för en annan sorts.

    SvaraRadera
  6. Därför att allt du gör görs inte i ett vakuum. Dina handlingar påverkar mer än bara dig själv. Hur mycket du en trivs med heteronormen och könsnormen så dina val relaterade till dessa normer hjälper till att upprätthålla dom. Detta tycker jag en ska tänka på.

    Och HBTQ-personer och personer som bryter mycket mot könsnormer är ingen norm, ens handlingar upprätthåller inga sådana normer som jag nämnt.

    SvaraRadera
  7. OK, det du menar är alltså att man ska frångå sitt naturliga varande för att andra ska få det förenklat?
    Att förminska sitt eget liv så pass låter som ett dåligt martyrskap.

    Ska jag börja slicka fitta för att vara mindre hetero = mindre normativ? Mer exakt vad är det du menar att man ska göra mot sin vilja, för kollektivet? Kanske kan tyckas vara en dum fråga, men jag undrar verkligen.

    "Och HBTQ-personer och personer som bryter mycket mot könsnormer är ingen norm, ens handlingar upprätthåller inga sådana normer som jag nämnt."
    Nej, det är ju inte en norm då det ej är det normala, men att sträva efter att vara som någon annan (som dom) blir att sträva efter att göra det till normen.

    SvaraRadera
  8. Det jag menar går att läsa. Och var skriver jag det du påstår? Skriver jag att du ska ha sex med andra kvinnor? Nej.

    Jag skriver om att vara medveten, kunna problematisera ens egna val kopplat till könsnormer, heteronormen, tvåsamheten, etc. Med ditt resonemang så skulle du lika gärna kunna säga till mig att ja men vill du att jag ska genom gå könskorrigering för att du ska bli nöjd med ett problematiserande av könsnormer? Som jo, men det är ju såklart det jag menar... Nej.

    Att vara medveten och kunna problematisera exempelvis heteronormen handlar om att förstår hur att vara heterosexuella hela tiden ses som en norm, och därför förväntan till motsatsen är bevisad. Hur något som giftermål har en symbolik kopplad till "evig" kärlek där en kvinna och en man är tillsammans. Osv.

    Att vara medveten om könsnormer är också det som jag tagit upp, att exempelvis tänka på att när en sminkar sig och gör könsnormativa val när en klär sig är just könsnormativt. Att förstå hur problematiskt det är, även om en gillar det. Sen att en trivs med det och gillar det, och därför vill fortsätta med det är en annan sak. Men det utesluter inte att en kan vara just medveten om det problematiska.

    SvaraRadera
  9. Det var inte ett påstående, det var en fråga som jag ställde angående mer exakt hur det är OK att vara normativ & när man 'måste' bryta mot normerna trots att man inte har lust för att det inte passar en.

    Ja, du skriver om att vara medveten (& medvetenheten har jag aldrig tyckt någonting annat om) & att problematisera ens val &.s.v. men jag ville helt enkelt ha mer konkret info om vad du anser ska problematiseras.

    "Med ditt resonemang så skulle du lika gärna kunna säga till mig att ja men vill du att jag ska genom gå könskorrigering för att du ska bli nöjd med ett problematiserande av könsnormer? Som jo, men det är ju såklart det jag menar... Nej."
    Det är som sagt inte ett resonerande om att 'såhär menar du', uppenbarligen tycker jag helt enkelt du är förbannat luddig, därför frågar jag hur du menar.

    Eftersom du överhuvudtaget säger att man ska frångå sitt naturliga varande så skulle du lika gärna kunna mena att man ska avlägsna sig från sin äkta sexualitet & sitt äkta kön, i kamp med andra.

    Jag vet vad det innebär att vara medveten, däremot förklarar du ditt 'problematisera' mycket märkligt då det ser ut som om du istället talar om att ifrågasätta, vilket som nämnt ovan är en annan sak.

    Att ifrågasätta är att betänka vad av det man gör som kanske faller en in enbart för att det är norm, & vad denna sak står för & hur väl anpassad den egentligen är för en - ska man kanske byta spår? Att däremot problematisera är att automatiskt se ett fel i att vara delaktig i någon norm. Själva ordbetydelsen är ju att göra ett problem av någonting, & jag motsätter mig att göra problem av någonting som ej är problematiskt. Däremot kan jag ifrågasätta varför jag gör det & om jag kanske vill göra någonting annat, samt vad jag tycker om den som gör annorlunda.

    SvaraRadera
  10. Jag har talat om att problematisera som ett sätt att ifrågasätta, ägna sig åt självkritik. Det innebär inte att du ska hindra dig från att göra saker. Det problematiseras mycket, gällande olika normer, men alla slutar väl inte göra allt för det?

    Vad menar du men naturligt varande? Jag har redan förklarat vad jag menade med när jag nämnde heteronormen. Det är inte att du ska "byta" sexualitet om du trodde det, eller frångå eller vad de tär. Vilket jag inte har sagt heller, du kan se vad jag har skrivit.

    Ja vi har olika syn på vad ordet innebär, men för mig är det mer än så. Som att ifrågasätta.

    SvaraRadera
  11. Jag skrev tidigare
    "Om man trivs med någonting som ej är till skada för andra & fullt naturligt för en själv, varför då problemtisera det?"

    & fick till svar
    "Därför att allt du gör görs inte i ett vakuum. Dina handlingar påverkar mer än bara dig själv. Hur mycket du en trivs med heteronormen och könsnormen så dina val relaterade till dessa normer hjälper till att upprätthålla dom. Detta tycker jag en ska tänka på."

    Vilket jag anser är ett svar för att man ska frångå sitt naturliga varande eftersom ens naturliga varande kan påverka andra än en själv (dom inom ickenormen i detta fall).

    Om du anser att problematisera är att ifrågasätta så har jag liksom ingenting mer att tillägga, för givetvis ska man ifrågasätta, annars förvandlas man till ett får. Det du skrev ovan gav mig dock känslan av att du tycker att man ska frångå den man är för att stödja andra som är annorlunda, även om man har ifrågasatt & kommit fram till att 'Såhär är jag. Det är inom normen, men jag är sådan & jag trivs med det'.

    SvaraRadera
  12. Okej. Men jag undrade vad du menade med "naturliga varande" eftersom jag reagerade på ordet "naturligt". Att problematisera könsnormer ser jag inte som att problematisera ens naturliga varande.

    Väldigt många skulle nog säga att dom beter sig efter könsnormen för att det är "naturligt", men det är det inte utan något vi lär oss. På samma gång som många känner sig obekväma med samma könsnormer så följer dom flesta dom för att normerna inger en känsla av grupptillhörighet, trygghet och sedan vana på det.

    Så jag tänker att om någon bryter mot könsnormer så frångår hen ju sig själv, på ett sätt, eller hur? Så för mig handlar det om mer än ifrågasättande.

    SvaraRadera

Jag tillåter numera även anonyma kommentarer, som ett test så länge. Blir det för mycket troll så stänger jag (igen) ner den funktionen. Och jag granskar också alla inkommande kommentarer innan jag släpper igenom dom. Och till anonyma - skriv gärna ett namn. Det blir lättare med eventuell diskussion då.

Och läs gärna mina regler för min blogg.