fredag 30 september 2011

Det är bara en "åsikt"

Facebook har nu officiellt svarat på varför dom inte vill ta bort den misogyna skit som finns på  Facebook. Där grupper och sidor finns som tycker det är humor att säga att dom ska slå och våldta "sluts/slampor" och våldta flickvännen i sömnen och mycket mer vidrigt jävla skit.
Direct statements of hate against particular communities violate our statement of rights and responsibilities and are removed when reported to us," Facebook said. "However, groups that express an opinion on a state, institution, or set of beliefs – even if that opinion is outrageous or offensive to some – do not by themselves violate our policies.
Så det är bara en "åsikt" att förespråka och skämta om våldtäkt? Hur kan inte detta bryta mot deras regler? Men sidor om till exempel amning tas bort direkt, men inte sidor som handlar om att kvinnor som kallas "slampor" och "bitches" ska ska misshandlas och våldtas. Eller andra liknande kvinnoförnedrande sidor/grupper som reducerar kvinnor till inget annat än en könskonservativ stereotyp eller som handlar om indelning i hora/madonna samt sidor/grupper som sprider "skämt" om att kvinnor ska misshandlas och våldtas.

En kan fråga sig som Jo Brand gör i artikel att vad ska dessa hemska "skämt" om våldtäkt och misshandel tjäna till? Och vilkas rättigheter är det vi (Facebook) skyddar? Misogyna rövhattars "rätt" att hata kvinnor? Nej, vidrigt är vad det är.

Det var då tusan vad könsnormativt klädda dom är

Är precis vad jag tänkte på när jag nyss satt och tittade på "vimmelbilder" från Bangs och Ottars jubileumsfest, som jag kom in på när jag läste på Ladyfest Göteborgs och Bangs Facebook sidor. Då menar jag inte alla tjejer där (som klädde sig på alla möjliga sätt) men alla killar.

Det var skjorta, T-shirt och långärmad tröja i samma färger svart/grått/vitt/grönt/blått. Då pratar vi ändå om en feministisk och HBTQ-fest, ändå så klädde sig killarna likadant, typ. Det är som att dom inte hörtalas om högklackat, klänning, blus, kortkjol, långkjol, leggings, eller någon snygg tröja eller linne i andra färger än det gamla vanliga.

Sen är jag väl medveten om att det också handlar om vad som är bekvämt, men det gick inte att undvika hur förbaskat könat det är med kläder, och ska jag lägga till; smink!

Jag undrar om hur lång tid det kommer ta att bryta mot denna könsnorm kopplat till kläder och smink om inte ens feministiska och HBTQ killar vill (eller vågar?) bryta mot samma gamla vanliga tråkiga könsklädsnormer...

Varför inte fokusera på hur dom sjunger?

Istället för deras utseende och klädsel. Ja Idol igen, typiskt könskonservativt att tjejerna får sitt utseende och kläder kommenterade. Jag fattar inte varför dom tycker det är okej med ett sådant här beteende. Det är någon som säger ifrån ibland men mycket av den skiten går igenom och tolereras. På samma gång som jag skrev tidigare så hjälper programmet till att normalisera ett mobbarbeteende, tänk sen vilka det är som framför allt ser programmet, en grupp där detta redan är ett så stort problem.

Sen har vi program och artiklar i media som tar upp vilket stort problem detta är, på samma gång så har vi så populära program som Idol som gör inget annat än visar på hur okej det är att bete sig så illa. Jag skiter i om många tycker det gör "bättre TV" att bete sig som en rövhatt mot unga, det hjälper bara till att se mobbning som något som "behövs" för att få fler tittare.

torsdag 29 september 2011

Jag är minsann stolt över att vara kvinna!

Säger Amanda Schulman som svar på den debatt som blev efter hennes raljerande inlägg om genuspedagogik.

Men alltså, vad har hon, eller dom som ställer sig på hennes sida, fått det ifrån att en inte får känna så som hon? Du får vara så stolt du vill över, vilket kön du nu identifierar dig som, men det handlar inte om det.

Det handlar om att först och främst så föds vi inte med denna "stolthets" -tanke i huvudet utan vi UPPFOSTRAS in i kön och vi GÖR kön varje dag på massvis med olika sätt. Och generellt både har folk, och skapar, förväntningar på oss kopplat till kön - detta är problemet som resulterar i att dom som inte passar in i könsmallen döms och bestraffas därefter. Vidare har vi grupptryck som gör att fler känner att dom "måste" göra på vissa sätt för att passa in, även om det inte alltid finns något uttalat dömande av den som inte anpassar sig. Det är här det "normala" kommer in, att många vill känna sig normala och anpassar sig därför.

En förskola där medvetenheten finns om genus är alltså ett ställe där barn har en chans att slippa ifrån ovanstående. Det är bra eftersom dom då får växa som personer istället för att andra ska bestämma att dom måste växa som flicka eller pojke först och främst och därmed hämmas. Mer valfrihet alltså, hur är detta dåligt? Nej det är det ju inte.

Franska feministiska grupper mot ordet "Mademoiselle"

"Franska feminister vill avskaffa mademoiselle". Detta för att det enbart är kvinnor som görs skillnad på om dom är gifta eller inte. Jag håller med dom om att det symboliserar bristen på jämställdhet i landet. Det finns ingen anledning att göra skillnad på kvinnor beroende på deras civilstånd.

Här i Sverige görs en liknande grej redan, som också anses helt normalt och det är få som inte använder ordet, att en kvinnan kallas "fru" när hon är gift medan en man fortsätter att vara en "man". Det är extremt få par (oavsett hur medvetna dom må vara om detta - hej alla gifta feminister som använder ordet "fru"!) där en kvinna är ena parten, eller båda, som kallas "fru" av ena partnern.

Jag tänker att dom flesta nu undrar varför det spelar roll att tala om detta. Jag tycker det spelar roll att tala om för det är samma sak som i Frankrike, att en kvinnan görs skillnad på om hon är gift eller inte, det går inte säga om mannen eftersom ordet "man" fortsätter att vara det neutrala.

Lite om könstänkandet och annat i Idol

"Nu är killarna redo för Idol". Idol, som så många andra Tv-program är ofta så väldigt könsnormativa, bland annat, på många olika sätt. Då menar jag inte det uppenbara i hur deltagarna klär sig och för sig, utan även hur andra beter sig mot dom beroende på vilket kön dom har, och vilka förväntningar dom får.

Sen har vi det här med om det är mest tjejer i ett program där det annars är killar som brukar bli favoriter:
Det tog två dagar och 20 timmar innan juryn fick se en bra kille sjunga.

Men när en av kvällens vinnare skulle höra juryns dom var det fyrhövdade åskovädret som bortblåst.
– Jaaaa!, skrek Bard när André Zuniga-Asplund närmade sig jurybåset. Sedan fortsatte Bard sin hyllning:

– Tänk att det ska dröja nio killar innan vi får en som har tillräckligt med stake för att utmana de coola brudarna.
För det första, har det inte varit just killar som vunnit Idol tidigare? Men nu när det är fler tjejer som går framåt så verkar det inte vara riktigt lika bra längre... För det andra, en behöver ingen "stake" (kuk) för att ha mod.... Tröttsamt tänkande det där. Och vad skulle detta "mod" behövas mot? Att tjejerna gör så bra ifrån sig? Whatever.

Programmet Idol har också andra problem, som att juryn gillar att bete sig ofta jävligt illa mot deltagarna. Och en kan undra hur andra som tittar tänker när något som detta normaliseras i mainstream-tv. Detta med tanke på hur vi ibland får program och artiklar som handlar om mobbning och vad som inte är okej beteende mot andra... Dubbla budskap med andra ord.

onsdag 28 september 2011

Reaktionerna efter boken "Happy, happy. En bok om skilsmässa"

Maria Sveland skriver om hur olika kvinnor och män behandlas gällande skilsmässor, där kvinnor döms hårdare och anses vara "dåliga" mammor om dom skiljer sig och har barn. Det hela handlar om dom reaktioner som blev efter boken "Happy, happy. En bok om skilsmässa".
Redan för 90 år sedan då kvinnor stred för rösträtten var huvudlinjen i kritiken att dessa kvinnor var egoistiska och att deras rösträttskamp skedde på bekostnad av barnen och deras familjer. Barbro Hedvall beskriver i sin nyutkomna bok ”Vår rättmätiga plats; om kvinnornas kamp för rösträtt” om förlöjligandet som drabbade dessa kvinnor. Karikatyrteckningar av gråtande barn som ropade efter mamma medan hon stod på barrikaderna och skrek om kvinnors rösträtt publicerades i såväl tidningar som på affischer.
Ja, än idag så ser en samma reaktioner. Dessa skilda kvinnor anses svika barnen, bara festar och har det kul med mycket sex och inte bryr sig om barnen, bla bla... Dom förväntas känna skuld för detta, att dom inte skäms!!11 Men männen läggs det inte sådan fokus på med dömande och inte heller är det samma frågor dom får som kvinnor får av sin omgivning. Könssynen att kvinnor ska vara hemma och ta hand om barnen och mannen jobbar och satsar på karriären ligger djupt hos folk. I grunden ligger hora/madonna stigmat, som Sveland tar upp.

Att en skilsmässa kan vara något bra för kvinnan, får henne att må bättre och utvecklas - nej det anses inte vara så viktigt, det är vad en kan utläsa av alla reaktioner som denna bok fått.

tisdag 27 september 2011

Så var vi igång igen...

Med mera beklagande om genuspedagogik på en förskola, nämligen Egalia.

Kan ni som inte kan få nog av att gå i taket för minsta lilla så fort ni hör 'genus', 'barn' och 'hen' i samma mening ta och skärpa er? Nej det är inte världens undergång att barn uppfostras UTAN att dom ska hämmas och könas hela tiden av inte bara föräldrar utan av omgivningen just för vad dom har mellan benen. Nej, barn "bara väljer" inte att leka med en viss leksak eller använda visst typ av kläder/färg/whatever - ni föräldrar köper det åt dom och fostrar barnen!

Barn lär sig inte från ingenstans att anpassa sig in i könsnormer, dom härmar också föräldrars och andra vuxnas beteende. Varför är detta så svårt att fatta så fort det kommet till genus? Precis som att vi lär oss något av att läsa en bok så lär en sig också könsnormer och lär sig att anpassa sig till dom. Därefter så pressar barn också varandra att följa dessa könsnormer, allt för att vara "normala". Detta är inte så svårt att förstå.

Att ha genuspedagogik på en förskola är att ge dessa barn en chans att SLIPPA hämmas av sin omgivning, får klä sig vi vilka kläder med vilja färger dom vill. Leka med vilka leksaker dom vill! Är detta så extremt hemskt för er? Ja uppenbarligen... Sorglig inställning är vad det är.

Vad beror det på?

Apropå på det här med när personer gärna tar till "det är naturligt/onaturligt" för att försvarar/attackera något.

Som exempelvis när någon försvarar könsnormer för barn där färg, kläder och leksaker kopplas till ett visst kön. Då kan det heta att det är "naturligt" för flickor att leka med dockor och pojkar med bilar för dom har minsan läst någon studie som en viss anti-feminist snackade om i sin bok "feministiska myter"... Som förövrigt inte är myter utan däremot visade det hur anti-feministen gärna valde studier (eller diverse kvällstidningsundersökningar som "bevis") som ofta inte ens backade upp dennes påståenden när dessa studeras av andra än denne anti-feminist och dennes anti-feminist vänner...

Ja vad beror det på? Inte så svårt att gissa skulle jag säga: Trygghet, vana och rädsla för när dom två första förändras. Folk är vana att saker är på ett visst sätt, att exempelvis kvinnor klär sig på ett visst sätt och män på ett annat. Därför döms personer som går utanför dessa könsnormer av omgivningen för dom går utanför folk trygghet och vad dom är vana att se. Vilket får en hel del personer att reagera ned rädsla och försök till att desperat klamra sig fast vid hur "det var förr", delvis när "kvinnor var kvinnor och män var män". Dessa personer har uppenbarligen svårt med att acceptera andras val, på samma gång som det konstigt nog väldigt ofta är samma personer som anklagar oss feminister för detta...

Med tanke på allt jag läst från dessa personer och grupper (menar då anti-feminister/jämställdister/mansrättsaktivister) så är det enligt min erfarenhet så att dom visst kan acceptera ens val - så länge en som kvinna väljer att vara hemmafru och som man väljer att fokusera på jobbet... Det är här deras "riktigt" jämställdhet kommer in, så länge en väljer deras version av jämställdhet alltså.

måndag 26 september 2011

Mer om den vidriga skiten på Facebook

[Trigger warning]

Jag undrar när Facebook ska reagera mot den misogyna och våldtäkts-förespråkande skiten på diverse sidor och grupper där dess medlemmar ser allt som ett enda stort "skämt". Det är inte ett dugg jävla kul att "skämta" om att en kille som våldtar sin flickvän när hon sover, eller att "skämta" om att misshandla "slampor" och säga att dom gillar det, eller "skämta" om att slå gravida kvinnor eller att våldta och mörda sina vänner. Hur i hela helvette tycker dessa personer som gå mer med i sådana här grupper att detta är roligt?

What the hell is wrong with you!?

Skärpning och fatta att dessa vidriga "skämt" bara görs på bekostnad av personer som blivit misshandlade och våldtagna, dom bara än mer spär på att våldtäkt inte är något som ska tas på så mycket allvar utan kan skämtas bort.

Skrev tidigare om detta.

Skitsnacket om "kvinnans sexuella makt"

Under många år, vi pratar om tusentals år, så har samhällen och religion haft (och har) en i grunden syn på kvinnan som en "gate-keeper" av sex. Tänk på religioners fientliga och hatiska kvinnosyn där bara hennes kropp anses vara "syndig", som kristendomen och hur kvinnans kropp kopplades ihop med "förfall" och demoner. Kvinnan ansågs (och anses än idag) ha makten över mannen, att få honom att göra som hon vill, han kan inte rå för det han gör mot henne och hur han ser henne, hon är den som "syndar" - en misogyn inställning som har använts mot kvinnor över 2000 år. Oavsett egentligen vilken del av världen vi pratar om och vilken religion det rör sig om, så finns denna misogyna inställning till kvinnan som tar sig många olika uttryck.

Denna i grund och botten patriarkala syn används sedan som ursäkt för att kontrollera kvinnors kroppar och kvinnors livsutrymme på många olika sätt. Vilket kan vara alltifrån exempelvis hur mycket en kvinna förväntas skyla sig, eller ta av sig, kopplat till den generella objektifieringen av kvinnan i samhället, att kvinnor ska "riskminimera" för att undvika att bli våldtagna till vidrigheter som FGM (female genital mutilation) och till att kvinnor kontrolleras genom seder och även lag för att begränsa och förbjuda kvinnan och behandla henne som en icke-fullvärdig person i samhället. Sedan bestraffas och döms kvinnor som inte anpassar sig till denna patriarkala syn.

Detta är anledningen till att jag ser debatter som "kvinnor sexuella makt" (förkortat "ksm") är grundat i en patriarkal syn på kvinnan. Det spelar mindre eller ingen roll om det är diverse PUA (pick up artists) som diskuterar eller om det är anti-feminister/mansrättsaktivister/jämställdister eller om det till och med är personer som är feminister som säger sig inte alls tycka så om kvinnan för dom menar bara väl - det är fortfarande en gammal jävla patriarkal syn och sed att se kvinnan som den som "håller på" sex, som sitter på en "makt". En "makt", som inte ens är jämförbar med till exempel ekonomisk och politisk makt, varför jag inte ser det som någon makt.

söndag 25 september 2011

Det är ingen "feministisk seger".

Men vad fan DN som anser att målet med den 16-åriga flickan är "en feministisk seger" och gömmer således att mannen friades bakom feminism. DN väljer också att bortse från tjejens egna berättelse och som andra går efter vad mannen sa istället. Vad hon tycker och känner spelar alltså ingen roll, huvudsaken mannen fick utöva BDSM så räknas enbart det för han gjorde det minsann för hennes skulle och han är ingen vuxen person som har något ansvar... What the hell ever.
Man kan mycket väl föreställa sig att det råder en maktobalans mellan en 32-årig man och en tonårsflicka, precis som det kan finnas en obalans i en rad andra tänkbara relationer. Men det är inte olagligt och bör heller inte vara det.
Nä vi ska inte tänka för mycket på sådant som faktiskt har med FEMINISM att göra va?
Ur ett feministiskt perspektiv hade en fällande dom varit förödande. Den hade sagt att kvinnor, trots att de har åldern inne för sex, inte vet sitt eget bästa. Att ett ja inte nödvändigtvis ska tolkas som ett ja. Det hade varit att omyndigförklara kvinnor.
Det gamla vanliga, gömma sig bakom feminism och ursäkta allt möjligt med att det egentligen handlar om kvinnlig frigörelse... Never heard that one before, OOPS! Yes we have - porr och prostitution!
Hade ni lyssnat på det hon sa så hade det varit uppenbart hur hon kände och tycke, men säg som  det är, ni vill inte lyssna på henne utan utgick enbart från det mannen sa för han är minsann inte partisk som den 16-åriga tjejens målsägandebiträde var och hade inte något egenintresse heller... Nej hela detta att anklaga feminister för "omyndigförklara kvinnor" är ett typiskt debattknep för att lägga ansvaret och skulden på den och dom kvinnor som drabbas.
Men kvinnor och män, unga och gamla, måste själva ha makten över sin sexualitet. Det vore förödande om lagstiftarna eller rättsapparaten försökte bestämma om människor har rätt att njuta av en dask på rumpan eller inte.
Alla måste ta ansvar - utom den man som utövade BDSM? Right.

Nej detta var ingen "feministisk" seger, någon annan slags seger dock men det tänker jag inte säga för det får ni gissa själva... Hint: Anything but feminist!

lördag 24 september 2011

Fokus på lades på tjejen

Har tänkt på fallet med den 16-åriga tjej och mannen som misshandlade henne, så kallades BDSM-fallet. Jag har tänkt på hur i förhållande till den nya samtyckeslagstiftningen. Roks skrev om den förut. Som dock anser att
Risken för att en samtyckeslagstiftning skulle ge en ökad fokusering på brottsoffret ser vi som begränsad. Vi menar istället att en sådan lagstiftning skulle markera kvinnors rätt till kroppslig integritet och sexuell självbestämmanderätt.
Vilket inte riktigt stämmer. Den som vet hur det gick i England efter att dom införde en liknande lag vet att dom hade, och har, problem med att fokus läggs på våldtäktsoffret istället - precis det som många vill undvika hände alltså. Det tog flera år innan ändringar gjordes där, efter mycket protester från olika feministiska grupper, men än idag kvarstår problem.

Fallet med den 16-åriga tjejen visar också på detta, all fokus lades på henne, inte på mannen. Kvinnofronten skriver om detta. Det Kvinnofronten skriver visar också att hennes målsägandebiträde ansågs vara mindre trovärdig för hen var partisk, men konstigt nog ansågs mannen inte vara mindre trovärdig fast han agerade i egenintresse.
Istället var det den 16-åriga tjejen som problematiserades, fast en kunde se vad hon och mannen chattade om, vad han gjorde och hur han pressade henne fast han visst hur hon och mådde och vad hon gått igenom, så är det hon all fokus lades på som sagt. Vilket är precis det som händer när all fokus läggs på "samtycke", då räcker det med att förövaren hävdar att samtycke finns och vips så fokuseras alla frågor på offret. Vem var det som sa att samtyckeslagstiftningen inte kommer ha sådana här problem? Om du tror att den inte kommer ha det så är det nog bra att tänka på detta.

Vad göra istället? Roks skev att en modernare syn är att ändra begreppet "samtycke" till: frivilligt deltagande. Vilket jag tycker är bättre än nuvarande.
Samt att arbeta så att den nya lagen inte leder till att fokus läggs på offret. För vilka skulle den nya lagen hjälpa framför allt? Hur bra är en lag då om den har en stor risk att fungera MOT offren? Då har en misslyckats att hjälpa dom som den från början skulle hjälpa. I slutändan blir resultatet att skulden läggs på offret.

Mer från Kvinnofronten: "Vad är "samtycke" vid våldtäkt?"

fredag 23 september 2011

Anti-feministerna som kallar sig jämställdister

Anna Laestadius Larsson skriver om anti-feminister som kallar sig "jämställdister" som ser feminism och genusforskning som ett hot som trycker ner män och kontrollerar staten och kvinnor har det bäst, allt är en enda stor konspirationsteori.

Slutet på 1800-talet eller idag, det är fortfarande anti-feminister eller liknande grupper som anser att "feminism har gått för långt". Retoriken har förändrats men liknande tankegångar finns bland anti-feminister idag faktiskt.

Dom brukar tala om "riktigt"jämställdhet, vad nu det betyder. Läser en vad mer kända anti-feminister eller "jämställdister" säger så märker en att det handlar inte så mycket om jämställdhet som om konservatism och nyliberalism. Vi ska helst inte tala för mycket om hur könsnormer håller tillbaka individer, utan istället om det fria valet - för alla vet väl att kvinnor vill vara hemma fruar "egentligen" för det är natuuurligt, dom har bara blivit "hjärntvättade" av feminism att tänka annorlunda... Och män lika så, alla män vill väl jobba och inte ta hand om barn för det är väl inte natuuurligt? Nja, om det handlar om anti-feminister som snackar om vårdnad så gäller inte det där "natuligt" snackar längre när det handlar om män, konstigt nog...

Enligt min erfarenhet så är det mesta "manshat" i dessas ögon, oavsett vad det egentligen är. Ett exempel är när jag nyligen läste en artikel som handlade om killar och machonormen och förväntan på att passa in på dessa killar, så var reaktionerna från anti-feminister på en viss anti-feminist blogg att det hela handlade om "misandri"... Like, what? Sen jag samma personer säga att "men så gör ni feminister!", eh nej. Vi kallar det inte misogyni att problematisera könsnormer och förväntan på tjejer och kvinnor.

torsdag 22 september 2011

När en person ser en annan som en slags fetisch

Är precis vad det känns som när en stöter på personer som ser transpersoner som en slags fetisch. Ens person blir liksom inte riktigt lika intressant för dom. Istället är det deras bild av vad en "ska" vara enligt deras uppfattning som räknas. Som att passa in på deras förväntan.

Det finns olika ord som jag ofta märker att personer som beter sig såhär använder om transsexuella kvinnor. "shemale" är ett exempel, andra ord är "dickgirl"  eller "trap". Det sistnämnda är baserat på en transfobisk Internet meme av trans tjejer där då trans tjejer ska "lura" heterosexuella killar att bli homosexuella,  därav ordet "fälla". Som att trans tjejer är just transsexuella bara för detta. Så korkat transfobiskt och även homofobiskt.

"Shemale" används mycket inom porren. Samt att jag är medveten om att det även finns transsexuella kvinnor som använder det om sig själva. Men då handlar det om att använda det om sig själv som sagt vilket inte är vad jag är inne på.

Ett ord jag har sett användas om dessa personer, som enligt min efafenhet är just olika män, är "tranny-hunter". Som då ska "jaga" trans tjejer vilka benämns som en "tranny", vilket egentligen är ett skällsord,  eller slang beroende på vem en frågar, om transvestiter.

Trans killar blir utsatta för något liknande, men framför allt inom HTBQ-världen. Där kan dom vara "intressanta" för vissa som "kille med fitta", tills dom genomgår könskorrigerande operation...

Så som trans tjej eller kille blir en intressant för andra just för hur en ser ut att och vad en har mellan benen går emot rådande bild av hur en "kvinna" eller "man" ska se ut. Och för att förklara så menar jag just pre-op transsexuella,  alltså dom som inte på grund utav olika orsaker inte genomgått könskorrigerande operation.

onsdag 21 september 2011

Machomännen hyllas

Jag brukar höra ibland från diverse personer att chauvinistiska machomän inte är populära, dom hyllas inte alls, ingen gillar dom.

I mitt huvud ritar jag upp en bild när en person står och säger så till mig, jag vänder mig om och ser reklamaffischer, en Tv som står på, hör en radio och dataspel som spelas - med machomännen. Machomän som huvudrollsinnehavare, kvinnor har sällan det utan som mest sidoroller och skildras som en stereotyp. Jag ser hur Tv-serier som Game of Thrones är super populär och kallas "episk", den hyllas och älskas av många trots dess misogyni och könskonservatism. Jag ser spel med bara machomän i huvudrollen, män som ser ut som en Belgian Blue, jag läser om hur populära och hyllade dessa spel är. Jag läser om hur chauvinistiska machomän som sjunger/rappar ut sin kvinnofientliga och kvinnoföraktande syn hyllas av musikkritiker. Och det här är densamma inom annat som exempelvis litteraturen.

Jag säger då till personen att hen har en konstig uppfattning på att INTE hyllas, gillas och är populära...

Undrar när folk ska generellt sluta vara så förtjusta och fascinerade av chauvinistiska machomän, i könskonservatism och heteronormen? Allt medan många på samma gång kan säga att dom är så trötta på det. Nej säger jag, ni må säga det men det ni tittar på, lyssnar på och spelar berättar en annan historia. Om så många verkligen vore trötta skulle inte det chauvinistiska och machoidealet överskugga annat? Nej trots det så fortsätter folk att tolerera det och flockas till det faktiskt.

Jag har skrivit tidigare om den tolerans som finns för just misogyni, vilket jag tänker spelar stor roll eftersom det så sällan är något som får dom flesta att välja bort något eller starkt ogillar det, att säga: Nu får det vara nog! istället tolereras det.
Något annat som också har med allt detta att göra är att när samhället börjar förändras här och där så är det allt fler som desperat klamrar sig fast vid könskonservatism. Jezebel tar upp exempel på nya Tv-serier i USA där flera som spelar på att män ska "man-up" och vara "riktiga" män i denna "feminiserade tid". Löjligt, sexistiskt men typiskt.

tisdag 20 september 2011

Misogyni och annat vidrigt skit på Facebook

Ms. Magazine kritiserar Facebook för att inte göra något åt alla dom Facebook sidor och grupper som gör våldtäkt och kvinnoförnedring till något "humoristiskt" och till och med förespråkar det.
I ett par månader har många visat att dom inte tolererar den vidriga skiten genom att begära att Facebook tar bort det genom namnunderskrifter och röstande.

Men Facebook svarade tidigare såhär om "skämt" om våldtäkt och kvinnoförnedring:
It is very important to point out that what one person finds offensive another can find entertaining – just as telling a rude joke won’t get you thrown out of your local pub, it won’t get you thrown off Facebook.
"Underhållande" med "skämt" om våldtäkt och kvinnoförnedring? För vilka då? Personer som har svårigheter att förstå hur humor och ord existerar i ett sammanhang där misogyni och våldtäkter är en del av vardagen (humor och ord hjälper till att upprätthålla och förstärka) och att det blir som att spotta i ansiktet på våldtäktsoffer att skämta om det dom gått igenom? Sådan "underhållning" slipper jag gärna.

Humor existerar inte i ett vakuum.Att göra humor av våldtäkt är att trivialisera det. Det är att göra något som behöver tas på MER allvar som något att ta på mindre allvar. Det finns redan vanlig attityder som ursäkter våldtäkt och lägger skulden på den våldtagna, sådan här "humor" förstärker dessa attityder. Precis som att misogyn humor förstärker fördomar och stereotyper mot och av kvinnor. Skulle det inte finnas något kvinnohat, inga fördomar och stereotyper skulle personer inte dra dessa korkade "skämt" heller. Det säger något om humorn och personerna som gillar det som drar dessa "skämt".

Ingen Jämställdhet i avtalsrörelsen


Jämställdhetsbrist i avtalsrörelsen läser jag idag. IF-Metall, GS-facekt och Livs vill inte gå med på en löneökning av 100kr som berör yrken där framför allt kvinnor jobbar, utöver då dom 3.5 procent i löneökning per år. Eva Franchell jämförde facken med filmen Jägarna 2. Facken som består av framför allt män väljer att gå sin egen väg och skiter i kvinnorna. Att motverka den strukturella löneskillnad som finns anses helt enkelt inte vara viktigt nog för dom.

Franchell tar upp löneskillnader mellan verkstadsarbetare och barnskötare:
En verkstadsarbetare som gått industriprogrammet i gymnasiet tjänar i genomsnitt 25 000 kronor i månaden. En barnskötare som gått treårigt gymnasium tjänar 20 390 kronor.
Redan i gymnasiet där det är framför allt tjejer som går vårdlinjen så säger en till dom att deras arbete är värt mindre. Och det är inte en slump att det är så just för att det är framför allt kvinnor som har dessa jobb. Såhär ser det ut i andra jobb också där skiljer sig mellan kön.

Allt för ofta så anses allt sådant här lösas med det gamla vanliga individualistiska perspektivet. But jobb, förhandla om lönen bättre, bla bla. istället för att se ett sammanhang så anses det lättare att lägga skulden på dom som drabbas, alltså kvinnor. Vanligt när en ska diskutera ett strukturellt problem. Att då göra en höjning av länen är att kunna motverka, men nej då, det gick visst inte för facken.

IF-Metall, GS-facekt och Livs svarade med en artikeln som mest bestod av undanflykter. Kort sagt är dom uppenbarligen inte intresserade av att motverka den ojämställdhet som råder, dom 100 000 kvinnor som dom säger sig representera är uppenbarligen inte viktiga nog för dom.

Som Franchell skriver så kommer det ta minst 90 år till innan lönerna har blivit jämställda i denna takt, eller ännu längre tid vilket jag själv tror i denna takt det tar. För så mycket har faktiskt inte hänt dom senaste 20-30-åren.

måndag 19 september 2011

Ett jag-perspektiv som hjälper till att normalisera kvinnoförnedring

Vad jag menar då är det så vanliga att bortförklara något som innehåller, eller är, kvinnoförnedrande genom att tänka att det händer inte mig. Det riktas inte till mig personligen och därför är det inget problem. Det är samma tankesättet som används om allt möjligt.

Det kan vara låtar med kvinnofientligt innehåll där chauvinistiska män spyr galla på kvinnor och delar upp kvinnor i "dåliga" kvinnor ("ho's/tramps/sluts/cunts/bitches/etc") och "bra" kvinnor (deras mamma eller deras flickvän), alltså hora/madonna -tänket. Och ser kvinnor som inget annat än sexobjekt. Det kan vara TV-serier där också sådana här män förekommer eller är vanliga och där deras fientliga kvinnosyn hyllas eller inger ifrågasättande existerar. Och det kan vara litteratur där sådant här män är huvudpersonen eller sidopersoner där igen deras fientliga kvinnosyn och beteende mot kvinnor inte kritiseras utan snarare hyllas och ses som något "normalt". Vilket också då gäller chauvinistiska män inom musikbranschen. Och det kan gälla sådant som porr där samma fientliga och föraktfulla kvinnosyn är så extremt vanlig.

Allt detta ursäktas då med "det händer inte mig/det händer inte dig". Det verkar inte spela någon roll hur vidrigt kvinnoförnedrande något är, oavsett om det handlar om att slänga fram misogyna skällsord till objektifiering till våldtäkt och misshandel av kvinnor, hur mycket hat en man spyr ut mot kvinnor. Så ofta ursäktas det med jag-perspektivet - "han sjunger inte om mig/dig" och "det är andra kvinnor som blir utsatta för det där". Etc.

Det är faktiskt inte något som behöver vara uttalad utan många tänker såhär enligt min erfarenhet. Även om det även kan röra sig om personer som är så medvetna om misogyni annars kan tänka eller lägga till detta. Det kan också ta sig andra former - "äh jag tar det inte på allvar, han bara skämtar, ni är så överkänsliga" etc. Men här handlar det ofta om samma tankegång, att eftersom det inte drabbar personen själv (antingen för att hen inte tillhör gruppen det riktas mot eller tillhör gruppen men ser det inte som personligt) så är det något som hen inte heller tar åt sig av.

Sen har vi det än mer uppenbara, när det rör sig om personer som själv inte tillhör gruppen. Dessa har råd att inte bry sig och för ofta är snabba med att säga till personer som tillhör gruppen som föraktet riktas mot att dom ska sluta bry sig och inte vara så "överkänsliga". Typiskt tankesätt som visar på ignorans.

Det här är en av flera anledningar till att misogyni normaliseras. Eftersom för få orkar bryr sig, för få tar inte åt sig personligen fast det även riktas mot den grupp personen tillhör och att hen själv utsätts för denna misogyni i sin vardag. Kvinnohatet i musik, litteratur, TV-serier - existerar inte som en enskild företeelse. Allt hänger ihop och är en del av den misogyna skit som drabbar kvinnor som grupp.

Könsblindhet och politik

Jämtin och Juholt skriver i en artikel om regeringens könsblindhet, att inte se hur kvinnor har det på arbetsmarknaden. Dom tar flera förslag som kommer göra det bättre för kvinnor på arbetsmarknaden. Som rätten till heltid vilket jag tycker är konstigt att regeringen som snackar om arbetslinjen hit och dit inte har framfört det själva. Vad är inte bättre då att istället arbeta för att fler kvinnor får jobba heltid än många ska fortsätta jobba deltid?

För allt fler kvinnor jobbar deltid och kvinnor med annan etnicitet får jobb som handlar om några timmar och blir av med jobbet snabbt då dom tillsammans med ungdomar är den dom grupper som snabbast kastas fram och tillbaka mellan arbeten. Det rör sig om väldigt dålig anställningstrygghet och att kunna utvecklas och gå vidare. Klyftan mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden har därför vuxit.

Sen har vi sådant som vårdnadsbidraget som än mer cementerar könsnormer då det framför allt är kvinnor som stannar hemma och använder sig av det. Vilket än mer förefaller konstigt med tanke på regeringen prat om att "arbete ska löna sig". Det är som när Borg snackade om att ingångslöner för vissa jobbsektorer, där framför allt kvinnor jobbar såsom vårdsektorn, ska sänkas. Det ska löna sig att jobba - gäller visst inte kvinnor lika mycket...

Juholt själv har varit väldigt dålig på, eller inte uppmärksammat det alls, att tala om hur kvinnor har det på arbetsmarknaden. Så jag undrar hur mycket av vad som sägs i artikeln kommer att leda till verklig handling och inte bara prat, som är så vanligt när det handlar om jämställdhet och politik...

söndag 18 september 2011

När får Sverige en kvinna som statsminister?

Dom flesta känner väl till att Helle Thorning-Schmidt är nu Danmark statsminister. Första kvinna som statsminister. Nu är det bara Sverige som inte haft en enda. Och med tanke på hur ofta en får höra att Sverige är "världens mest jämställda land" så kan en undra...

Så när ska Sverige få en kvinna som statsminister? Enligt Lena Wängnerud och Karin Pettersson så kommer det noig dröja till 2018 minst, Schyman och Elise Claeson är inne på samma att det kommer dröja låång tid. Jag tror samma sak, för med tanke på att både S och M har män som partiledare så kommer det dröja.

Wängnerud tycker dock:
Det är inte så att de andra nordiska länderna har något som inte vi har. Tvärtom brukar feministiska frågor stå högre upp på agendan i Sverige än i till exempel Danmark. Det är snarast en slump att de andra nordiska länderna är före oss på det här området, säger hon.
Slump? Knappast. Den som vet något om politiken och synen på kvinnor och män och hur dom skiljer sig så är det inte en "slump". Är det kanske en "slump" att det enbart varit män som statsministrar? Nej, det är det inte.

Patriarkala värderingar försvinner inte bara för att det finns många som gärna kallar Sverige "världens mest jämställda land".

Toleransen för misogyni

Läste denna artikel av Sady DoyleTiger Beatdown för ett par dagar sedan. Den handlar först och främst om TV-serien Mad Men och dess misogyna och rasistiska manliga karaktärer, samt tar upp några serier till. Hur serier som har mycket av vad Doyle kallar retrosexism är väldigt populära; "allt var bättre för när kvinnor var kvinnor och män är män" -kan sägas att det handlar om. Könskonservatism alltså. När jag läste artikeln så började jag tänka på saker som jag själv har skrivit om förut, det här med att det finns en acceptans och tolerans för misogyni, för chauvinistiska män som tas upp i artikeln.

Doyle med sin pojkvän uppvisar själv denna tolerans när det handlar om en karaktär som anses vara en av dom bästa i showen, Roger Sterling, som är misogyn och rasistisk. Hans 20 mest sexistiska uttalanden har till och med rankats som "greatest, most wonderfully reprehensible sexist moments" på en ranking sida och Doyle tar upp en typisk artikel om hur Roger är "vad alla kvinnor vill ha" inte förvånande skriven av en man som tror precis att såhär "är det". Men trots att Roger Sterling är så chauvinistisk och rasistisk så gillar Sady Doyle och hennes pojkvän honom och hans "sassy one-liners". Fast dom är feminister själva och väl medvetna om vilken misogyn och rasistisk rövhatt han är. För mig visar det just på den så höga tolerans som finns för kvinnohat och förakt, annat anses överskugga det.

Doyle tar upp anledningar som gör att folk dras till serien:
[...]To keep us watching, the shows have to give us something about these worlds that we enjoy. Beautiful costumes, maybe. Or sassy one-liners. Or sexy characters.

Or maybe, just maybe, a chance to see people do misogynist, racist things without facing consequences. [...]
Jag tror det tror det är både och, tillsammans med den som jag skrivit tidigare om "bättre förr" -tanken.

Hon skriver:
In a show where everyone is a bigot, you end up liking some of the bigots. A smart show will use this against you; I’m of the opinion that Mad Men is a very smart show, luring you in with its beautiful surfaces and pretty people, then making you scream when you see the horror they take for granted.
Tala för dig själv, en person som Roger skulle jag inte gilla alls, avsky däremot, oavsett "sassy one-liners". För mig överskuggar det misogyna och rasistiska allt. Och apropå att serien är smart så tänker jag att den skulle se till att personer inte gillar dom mest misogyna, rasistiska och HBTQ-fobiska karaktärerna i showen. För hur många tänker egentligen på den kritiska biten (det skulle då finnas en gömd kritik/problematiserande av det misogyna, rasistiska och HBTQ-fobiska) som Doyle anser finns gömt i showen?

Doyle tar upp det här med att många tänker att vi har det så extremt mycket bättre än jämfört med 60-talet, så folk kan luta sig tillbaka och njuta av denna serie väl medvetna om detta. Men världen är inte helt plötsligt jämställd, misogyni, rasism och HBTQ-fobi är en del av vardagen för personer som utsätts för det, könskonservatism är en del av vardagen med heteronormen:
Entertainment about retro bigotry is often billed as the closest thing to actually being there. But in fact, the closest thing to actually being there is actually being here. And if we take a look around, instead of congratulating ourselves on how far we’ve come, what we see is not so pretty.
Ja, vill en se det misogyna, rasistiska och HBTQ-fobiska så räcker det med att kolla in ens vardag.

lördag 17 september 2011

Dags att tänka ett steg längre?

Läste att "när män får barn blir det mjukisar", här kopplas hormonnivån i kroppen till om en man blir "mjukis". Artikeln gör en stark kopplning till hormoner och känslor, utan att exempelvis tänka på hur en vuxen kan bete sig kring barn och tänka på hur könsnormer påverkar och styr. Att bara tillskriva allt detta till hormoner är verkligen att göra det lätt för sig. Konservativa måste sitta och hurra nu...

Jag läste sedan i den nedre rutan där en man, Melin, svarade:
När jag blev pappa blev jag känslosammare. Helt plötsligt satt jag och grät framför program som Extreme Homemakeover och dokumentärer om idrottsmän som lyckas. Jag fick tårar i ögonen – det fick jag inte innan jag fick barn.
Jösses... Mindre testosteron betyder mer känslor? Så ju mer testosteron en man har desto mer känslokall? Så kvinnor som inte gråter ett piss när dom tittar på TV har dom mer testosteron? Ja en kan fortsätta länge och visa på hur det inte håller att göra kopplingen hormonnivå = känslor.

Sen svarade Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren:
Det tror jag inte på. Det låter alldeles för mycket att de går ner 26 procent för att de är hemma med barn. Jag tror inte det är fysisk möjligt. Även om de uppför sig som kärringar nu för tiden tror jag det här är fel. Jag ställer mig ytterst tveksam till den forskningen.
Beter sig som "kärringar"? Åh vänta, du menar som stereotypen - "kvinnor är så känsliga och gråter för allt!"? Usch ja, stackars män, farligt för en man att vara en "kärring"... Tröttsam kvinnosyn är vad det är.

Något annat jag är trött på

Är killar som ser sig som så progressiva, så medvetna om misogyni och själva drar eller gillar korkade misogyna skämt som involverar orden "bitch" och "hora" (killar som säger att dom inte aaalls gillar misogyna "skämt") samtidigt som dom kritiserar andra killar för att kalla kvinnor för dessa misogyna skällsord. Kan ni försöka förstå att ni faktiskt också är en del av problemet?

Än mer uppenbart att dom inte fattar hur dom själva bidrar till problemet är när samma killar kallar sig feminister. Snacka om att inte ta till sig av feminism...

fredag 16 september 2011

Välja X istället för F och M i Australiska pass

I Australien så kan en person nu välja X istället för F eller M i sitt pass. Detta beslutades nyligen för att kunna ge transpersoner och intersexuella något annat att definiera sig som en "kvinna" eller "man" i sitt pass. Jag ser det som bra eftersom det passar dom som inte definierar sig som ett bestämt kön, eller tredje kön eller något helt annat. Det har varit lite diskussioner här i Sverige om att införa något liknande men hittills så har det avfärdats av nästan alla partier.

Flera ursäkter har getts till att inte genomföra det. Som att det ger mer krångel, krångel för vem? För myndigheter och företag som vill kunna bestämma någon annans kön? Som blir osäker på att dom inte kan det?
För personer som tycker "spänningen mellan könen" är så extremt viktig och därför anser att andra inte ska få vara lyckliga med sig själva utan anpassa sig till deras könsnormativa syn för att dom blir osäkra när dom tittar/träffar på någon dom inte kan könsbestämma?

Oavsett vilket så spelar dessa ursäkter inte roll, det är inte upp till dom som använder sig av dessa att bestämma andras könsidentitet. Punkt.

torsdag 15 september 2011

Som modell får en inte vara "knubbig".

Läste nyss att Izabella Scorupo och Jonas Hallberg ska ska ta över svenska "Top Modell". Men en måste följa utseendeidealet, att inte vara smal är att inte kunna vara modell enligt Hallberg:
Man kan inte väga 82 kilo och vara 1,53. I’m sorry liksom, det här är en modelltävling, säger Hallberg.
Det går alldeles utmärkt. Att Hallberg däremot har en sådan syn på modeller är hans problem, inte kvinnor som väger mer än vad som anses vara "modellkropp" enligt honom och modellbranschen.

Han ursäktar också sin inställning:
I slutänden handlar det ju om utseende. Det är ett visst format och en viss stil på modelltjejerna som lyckas få en karriär, så är det bara. Sedan kan man tycka att det är bu eller bä, men sådan är industrin, fortsätter han.
Visst, visst... Skyll ifrån dig. Nej så "är det bara" inte. Det är liksom sådan här som däremot fortsätter att förstärka denna fientliga inställning till kvinnors utseende. Vad som görs här är att ursäkta modellbranschens utseendeideal och starka hets som tjejer och kvinnor känner av för att kunna passa in i "modellkroppen".
Ett dömande och hets som bara lägger mer på dom problem som redan drabbar flickor, tjejer och kvinnor och förväntan att hela tiden passa in i utseendeidealet. Och alla dom konsekvenser det har för den fysiska och psykiska hälsan på grund utav detta.

Musik existerar inte i ett vakuum

Ametist Azordegan missade totalt poängen i Rebecka Hedströms artikel. Den handlar om hur kvinnors hela tiden kroppar värderas, rund eller smal, spelar ingen roll, av olika män som säger hur kvinnor ska eller inte ska se ut. Samma skit som alltid som bygger på att kvinnor förväntas att alltid identifiera sig med sin kropp först och främst.

Sen blir jag rätt trött på att så fort en ifrågasätter misogyn musik och alla dom chauvinistiska machomän som spyr galla på kvinnor så ska personer inte bara ursäkta och försvara musiken och männen, utan även om dom själva lyssnar och gillar musiken och är feminister så ska dom slå ifrån sig med "ni bara dömer oss som lyssnar! Vi får väl lyssna på dessa låtar om vi vill!"... Jaaaa, ni får lyssna på era favorit chauvinister om ni vill och deras kvinnohat och besatthet i objektifiering av kvinnor, men räkna med att vi andra också kan ifrågasätta. Och det må vara så att ni har en medvetenhet om det misogyna och objektifieringen i låtarna ni lyssnar på, men världen handlar om mer än bara er, flickor, tjejer och kvinnor får betala priset för att allt möjligt inklusive musik förstärker dom strukturer och normer dom spelar på och hyllar/glorifierar. Musiken ni lyssnar på existerar inte i ett vakuum. Så snälla ta och visa att medvetenheten ni har sträcker sig längre än att bara rycka på axlarna åt objektifieringen av kvinnan och det misogyna i musiken.

Och som Like A Bad Girl Should bland annat skriver så handlar det knappast om en av feminismens största slitningar.

Misogyni och könsnormer i skolan

För några dagar sedan läste jag på tjejjouren en text av Agnes. Om att vara tjej som kallar sig feminist och som går i högstadiet och allt den skit en blir utsatt för. Jag känner igen det som tas upp.

För jag känner igen hur tjejer är dom som förväntas fostra killar i klassen, stökiga killar som dom kallas. Tjejer förväntas bete sig vuxet när dessa killar inte gör det och säga till dom, vara där istället för lärarna. Detta är något vanligt, även om det finns dom som gärna säger att det absolut inte pågår, vilket en kunde se efter filmen "Tusen Gånger Starkare" då en del gärna förnekade att det var såhär i skolan. Som vanligt fick det effekten av att debatten om det här behövs tystades ner.

Jag känner också igen hur olika killar gärna beter sig som rövhattar och slänger fram misogyna skällsord och påståenden,  som drar "skämt" som handlar om att nedvärdera tjejer just för att dom är tjejer, killarna som tyckte det var höjden av "coolhet" att lyssna på kvinnofientliga låtar som skrek högt ut i korridorerna sitt kvinnoförakt. Eller killar som tyckte det var "tufft" att visa hårdporr för tjejerna på datorn eller tidning. Hur vanligt sådant här var när jag gick i skolan och hur vanligt det är än idag, och hur vanligt det är att lärarna inte säger till, igen så är det tjejerna som förväntas uppfostra killarna eller bara tolerera det.

Sexuella trakasserier tillhörde också vanligheterna, och gör än idag, när jag gick i skolan. Det kunde vara allt ifrån killar som tryckte/klämde/daskade tjejer på bröst och rumpa, till tjejer som trycktes upp mot väg av en eller flera killar som förde in handen innan för kläderna på tjejerna till att dom skrek "hora" till någon tjej dom inte gillade. Sådant här ursäktades ofta med "men pojkar är pojkar och hormoner och bla bla". Eller att killen "egentligen" gillade tjejen, det var bara killens sätt att visa det på...

Några debatter har kommit och gått genom åren om hur det ser ut i skolan, men har det blivit bättre sen säg sedan 90-talet? Nej, same shit different time.

En tidigare text av mig om detta.

onsdag 14 september 2011

Vad är så positivt?

Läste igår en artikel som handlar om att Dan Eliasson blivit generaldirektör för försäkringskassan och att han har ett förflutet som punkare i ett band startat 1979. Dom gjorde några låtar. En av dom heter "knulla i Bangkok" vilket handlar om en kille som åker till Bangkok för att "knulla" (prostitutionsköp) för att "svenska tjejer är discofittor utan hjärna"...

Vad är det som får en hel del att tycka att detta är något positivt och roligt? Är den fientliga kvinnosynen och förespråkande av prostitution så "positivt" och "roligt"? Och vad har vi inte hört detta förut? Jo idag då vissa män skriker om att svenska kvinnor är så "bortskämda" så dom åker hellre och skaffar/"knullar" en kvinna utomlands...

Kan tänka mig att folk reagerar på det jag skriver och tänker: "boys will be boys", han bara har det kul grabben, det måste du väl unna han din bittra [sätt in misogynt skällsord här]! Ah, okej, förstår... Nej vet du vad? Glöm det. Jag är trött på hela "vin, kvinnor och sång" -skiten och jag struntar fullkomligt om ni tycker det bara är "pojkar är pojkar" -bus beteende. För det är samma gamla patriarkala tänkande. Att många inte vill ta det på allvar för stå för er.

Sen sitter liberala nice guys(tm) på twitter och tycker detta är helfestligt... Sådana som inte alls tycker sådant här är roligt eller bra irl, egentligen - om det inte är i en låt förstås av någon annan liberal nice guy (tm). Ja ni killar som tycker såhär, ni visar var eran syn på kvinnor och prostitution egentligen ligger...

Trött jag blir. Finns inget "roligt" eller "positivt" med detta. Punkt.

tisdag 13 september 2011

Precis vad jag skrivit om och undrar hur en tänker

Läste en artikel i Bang nyss om The Knife som tycker till om Bangs musiksmak. En fråga som gällde om vad som tyckte om musik som spelas på Bangfester Detta fick mig att reagera:

[....] Det är intressant att det ofta är amerikansk hiphop och rnb som spelas i queer och feministiska sammanhang i Stockholm. Jag tycker det är kul musik att dansa till. Det blir ju en social dans till skillnad från hypnotisk introvert dans i techno som jag kanske är mer van vid. En kan göra narr av och samtidigt gilla rörelserna som kommer med i hiphoppaketet. Men det har också fått mig att tänka på om det skulle kunna göras en social, direkt dansmusik ihop med en kul koreografi som kan vara fri från kommers, sexism och homofobi
Ja, jag undrar när en ska ta hela steget ut och leva upp till det där att tänka på vilken jävla musik en spelar. Jag fattar liksom inte vad som är poängen om en kallar en fest för feministisk eller queer, eller både och, och sedan visar att en inte har några problem med musik där chauvinistiska män spyr galla över kvinnor och HBTQ-personer, där en får höra "bitch/hoe/slut/faggot/cunt/no-homo/etc" -i dom ord dessa chauvinistiska män spyr ut.

Det talas nämligen ofta om nolltolerans mot misogyni, HBTQ-fobi, rasism, etc, på sådana här fester. Men detta sträcker sig sällan till musiken som spelas. Sedan när slutar ord i musik att betyda något för personer som arrangerrar dessa feminitiska och queera fester? Har dessa personer så mycket tolerans för kvinnohat och HBTQ-fobi bara för att en chauvinistisk machoman spyr ut det i en låt? Dom skulle reagera direkt om någon slängde fram misogyna och HBTQ-fobiska skällsord mot någon annan på festen, men så fort det riktas mot "dom andra" kvinnorna eller om HBTQ-personer som inte är på festen då är det okej alltså.

Ja, jag förväntar mig faktiskt att få lite andningsrum från kvinnohatet och HBTQ-fobin på dansgolvet på en fest som kallas exempelvis feministisk... Annars tycker jag en kan släppa att kalla den för det och säga att: visst personer bakom är feminister och queer men det är inte något som vi direkt lever upp till när det handlar om exempelvis musiken vi spelar...

Så snälla, tänk efter och ursäkta, försvara och tolerera inte misogyn och HBTQ-fobisk musik.

måndag 12 september 2011

Vi borde prata om

Anti-feminister. Är precis vad jag tänkte på när jag läste detta. Roland Poirier Martinsson raljerar om feminism och genusvetenskap.

Han anser att "ingen tror på det där längre" när han skriver om könsmaktsordning. Hm... Med "inga" så tänker jag samma personer som inte har brytt sig om feminism och jämställdhet förut heller, samma personer som fått allt mer utrymme i debatten dom senaste åren. Sen har vi flera partier som har sagt att dom minsann har feminism och jämställdhet som något grundläggande, sen att dom inte lever upp till det är visst inget problem...

Vidare säger han:
I samma veva som jag slutade vid Lunds Universitet för ett drygt decennium sedan, utgick det ett dekret från någon som bestämde, att det inte längre skulle vara tillåtet att föreläsa utan att först ha gått en kurs i något som hade med kön att göra. Vad jag vet gäller kravet fortfarande. Vad mera är, under den korta period då feminismen faktiskt drev fram beslut, infördes en mängd liknande krav i alla möjliga sammanhang: jämställdhetsplaner, genuskurser, unisexundervisning, inga volanger på gympan – you name it.
Förutom att det rent intellektuellt och moraliskt är förkastligt, kostar de med största sannolikhet samhället hundratals miljoner kronor om året, pengar som skulle kunna gå till verksamheten.
Mitt svar är: Det här är precis som det brukar låta från samma grupper i samhället som verkar känna sig hotade av jämställdhet. Samma grupper som sedan talat om "riktigt jämställdhet" som egentligen bara är en omskrivning från könskonservatism.

Att exempelvis lärare får gå en kurs i genus så dom bättre kan bemöta elever utifrån hur dom är som personer och samtidigt förstå hur könsnormer och strukturer hänger ihop, hur fördomar baserat på kön håller tillbaka elever - är visst "intellektuellt och moraliskt är förkastligt". Vad jag gissar här så är en "bättre" moral här något som baserar sig på "flickor är flickor och pojkar är pojkar!" -snacket som vi hört en miljon gånger förut. En könskonservativ syn som handlar om att bemöta elever utifrån kön och på så sätt hjälpa till att förstärka fördomar baserat på kön och således förstärka könsnormer. Låter det bra? Nej precis. Jag förstår inte riktigt vad det är med personer som Roland Poirier Martinsson, det hela blir så uppenbart att inte kunna tänka ett steg längre.

90 år sedan kvinnlig rösträtt infördes

Ja 90 år sedan kvinnor fick rösta för första gången. Och jag läste nyss De bortglömda pionjärerna. En artikel som handlar om dom kvinnor som kämpade för kvinnors rösträtt mot alla dom konservativa misogyna män som hela tiden lade sig i vägen för att kvinnor skulle få rösträtt, dessa kvinnor som historien har glömt bort. I artikeln uttalar sig Barbro Hedvall som kommer ut med en bok Vår rättmätiga plats som handlar om dessa kvinnor.

Hon säger om dessa kvinnor:
Det var ett hot. Om kvinnorna fick rösträtt skulle männen kanske förlora sina platser till kvinnor och det skulle vara en statusförlust. Dessutom menade de att om kvinnorna blev politiskt aktiva skulle hemmet vanvårdas.
Kvinnorna som kämpade för rösträtt framställdes ofta som manhaftiga, aggressiva och illa klädda. I själva verket var de mycket noga med sitt yttre och att inte ”strida för plikt och rätt” som det stod i en tidningsnotis.
Vad har vi hört detta förut? Jo vi hör det än idag från diverse håll. Från konservativt håll finns sådana här tankegångar och att anmärka på utseende och attityd om dom kvinnor som kämpar för kvinnors rättigheter - det är vardag för en kvinna som är feminist än idag. Inget har förändrats på den punkten alltså...

Hedvall uttalar sig om suffragetter, många har kastat skit mot dom genom historien, men dom gjorde mycket. Vilket en inte ska glömma bort!

Läs artikeln där det står mer om våra förmödrar!

Och nu är det tillbaka till damfotbollen igen

Jan Guillou som anser att:
Kvinnor är sämre fotbollsspelare än män.
tycker att damfotbollens spelplan och mål ska vara mindre för:
Därför att det blir för långt och för tungt att springa.
Visst... kvinnor kan förstås inte orka springa över hela planen det är för tungt, oj oj... Några fler förslag? Kanske det Lasse Anrell ville ha 2006, att kvinnor inom damfotbollen ska spela i kjol...

Tänk att det så ofta är såhär när det handlar om kvinnor som utövar sport, många som har synpunkter som dessa. Inte fan hör en kända kvinnor uttala sig såhär om herrsporter, eller vilja att killar ska klä sig på ett sätt som anses vara mer "sexigt".

Det är då fan att så många alltid har dessa åsikter när det handlar om kvinnor, synpunkter om männen är om dom som spelare, inte om hela gruppen män som utövar sport. I grund och botten finns samma gamla patriarkala syn där kvinnor som ses och behandlas som små och nätta och som objekt med mer eller mindre kläder på sig för att tillfredsställa en misogyn attityd. Som detta med kvinnor måste se "sexiga" ut på planen för att dra till sig fler män som tittar, som att vad fan skulle en bry sig om att ha dessa chauvinister som tittare till att börja med som skiter i hur skickliga kvinnor är, dom är bara sexobjekt i dessa mäns ögon. Var är alla som anser detsamma om exempelvis herrfotbollen för att dra till sig fler kvinnor som tittar?

Red: I kommentarerna ger Candy bra kritik mot att skriva "damfotboll", vilket jag själv gör som kan ses. Även om jag också skriver "herrfotboll" för att markera att jag inte tänker fotboll=män så hjälper en själv till att förstärka det där eftersom i resten av samhället så används fotboll=män, medan kvinnor som spelar fotboll=damfotboll. Ens egna blogg existerar inte i ett vakuum, så det är viktigt att tänka på det här tycker jag. Tack igen för kritiken Candy!

söndag 11 september 2011

Jag förstår inte hur dom tänker

Detta är en del av SVT. SVT's PSL har gjort flera artiklar/intervjuer om Tyler The Creator. Den som vet någon om honom vet att mycket av hans musik består av extremt kvinnohat, HBTQ-fobi, glorifierade och hyllande av våldtäkt, misshandel och mord av kvinnor och gravida kvinnor. Så hur kan dom ha något sådant på denna sida när en tänker på vilka som är bakom? Har inte dom någon slags grundläggande värdering att inte hylla och hjälpa till att sprida sådant här misogyni och HBTQ-fobi? Eller är kvinnor och HBTQ-personer inte värde något någon som helst förståelse och respekt i ögonen på dom som är bakom denna sida?

Här i denna artikel beklagar sig artikelförfattaren över att folk "förfasar" sig över kvinnohataren Tyler:

Andra förfasar sig över sånger om våldtäkt, mord, svarta nazister, satan och knarkförsäljning till små barn. Och alla skräckvideor.
Ja stackars musikkritiker som får sin kvinnohatande och HBTQ-fobiska idol kritiserad...

Låt mig gissa: det handlar om yttrandefrihet och vi censurerar inte! SVT bestämmer väl vad dom ska visas och inte visas? Dom har väl regler om sådant här gällande kvinnohat och HBTQ-fobi? När vi sedan tänker vilka dom faktiskt är så undrar jag hur dom resonerar när dom uppenbarligen inte ser något problem att båda hylla denna artist och sprida hans kvinnohat och HBTQ-fobi. Uppenbarligen spelar det absolut ingen roll för dom hur mycket hat mot kvinnor och HBTQ-personer som en artist sprider, det verkar vara okej vilket som.

Här är ett gäng med länkar för den som vill veta mer: Tegan and Sara. Tiger Beatdown. Artikel som tar upp hur anti-domestic violence grupper i USA protesterade mot Tyler på hans konserter. Jezebel tar upp hans misogyni. GLAAD skriver också om honom.

Red: Jag skrev ju själv tidigare om hur samma artist fick pris av MTV. Och efter att jag sökte på Google efter NÅGON musikkritiker som INTE hyllar kvinnohataren och HBTQ-foben så hittade jag en i alla fall...

lördag 10 september 2011

Det misogyna och könskonservativa inom spelvärlden

Såg idag en artikel som handlar om att för få spel görs för kvinnor. Gisele Jönsson frågar sig, varför så viktigt att få tjejer att spela.
Men att ”tjejer inte spelar spel” är för resten av samhället ett lika stort och viktigt problem som att ”tjejer inte samlar på frimärken”. Vad är det som säger att tjejer måste göra samma saker som killar?
Spelvärlden är väldigt lutat år vad män gör och inte gör. Även fast kvinnor är nära 50 % av spelarna så är könsrepresentationen till mäns fördel. Det finns alltså redan många tjejer som spelar. Dom flesta spel har en man som huvudperson, och själva världen där spel utspelar sig i har generellt män i allt från ledande positioner till bara "vanligt folk" majoriteten av rollerna. Det hela påminner om filmbranschen där dom flesta filmer har en man, eller män, som huvudperson(er). Fast så många kvinnor tittar på film. Kvinnan blir oftast den enda kvinnan bland huvudrollsinnehavarna när det är flera huvudpersoner.

Dom flesta spel har, som sagt, bara män i huvudrollen, oftast är det spel där det går att välja mellan en kvinna eller man som det går att ha just en kvinna. Som ett rollspel. Även om spelet är uppbyggd runt flera personer så är det vanligt att det bara är män, jämfört med om det är mest kvinnor. Spel med flera kvinnor som huvudrollsinnehavare, där det bara är kvinnor som är det, är väldigt ovanligt i jämförelse. Kvinnor i spel fungerar också ofta som inget annat än objekt för andra att titta på, delvis heterosexuella män som är dom tänkta köparna. Fast många kvinnor ofta spelar samma spel.

En kan ju undrar med tanke på hur många kvinnor som spelar att vad är det med spelbranschen, varför ges kvinnor så få roller? Ja, ett svar är att majoriteten av spelskaparna är män. Som då tänker från perspektivet mannen som norm. Samtidigt är det ingen ursäkt att dom inte ska skärpa till dig och se till att ha fler kvinnor i ledande roller, oavsett om det är som huvudrollsinnehavare eller i positioner i själva världen där spelen utspelar sig. Men många är fast i ett gammalt sätt att tänka kring kön. Misogyni inom spelbranschen är långt ifrån ovanligt. Ett exempel som denna är inget undantag. Ett annat är ett helt spel, Duke Nukem Forever har mycket misogyni med. Det finns, minst sagt, mycket könsnormativt och heteronormativt tänkande inom spelbranschen.

Något som så ofta gillas inom spelvärlden, kopplat till könsnormer och objektifiering, är hur så olika kvinnor och män klär sig. Kvinnor har oftare mindre kläder på sig oavsett vad det är för typ av kläder. Det finns en del som säger att det har blivit så extremt mycket bättre jämfört med 90-talet. Men jag ser att det snarare går bakåt. Räcker med att titta på online rollspelen. Där är det poppis för tjejer att har kläder och rustningar som ofta är urringat, visar mage och kanske även axlar, och mer nakna ben. Medan killarna kanske som mest har nakna armar, annars är dom för det mesta heltäckta. Alla spel gör inte såhär, men tillräckligt många för att visa på en trend. Eller ja, trend och trend, det har varit såhär hela tiden...

Detta är flera av problemen inom spelvärlden, något som visar på hur långt kvar det är när det handlar om kvinnor representation inom spelen själva, den misogyni som finns, objektifieringen, etc.

fredag 9 september 2011

"Manskanalen" blir visst verklighet ändå.

Enligt Ulf Brunnberg. Ni kanke kommer ihåg en tidigare artikeln där Ulf Brunnberg uttalade sig fördomsfullt om kvinnor. I hans värld är det könskonservativa ideal som gäller och alla vi feminister sprider visst bara feminism på Tv-kanalerna. Kan du visa detta då Brunnberg? Det är mest könsnormer och heteronormen som gäller på TV blandat med en hel del misogyni och HBTQ-fobi. Ingen feminism så långt ögat kan nå.

Sen finns det redan "manskanaler" enligt Brunnbergs könskonservativa definition. Som alla sport- och vetenskapkanaler. Sen har du allt det som han efterfrågar i alla stora kanaler också. Nej Brunnbergs problem är att han vill det enbart ska vara program som han och hans konservativa anti-feminister vänner föredrar, där vill dom inte ha något som har nått med kvinnor och jämställdhet att göra, dom vill återgå till 50-talet alltså. Och kvinnor i hans värld kan såklart inte gilla sport eller vetenskap, bara stickning, inredning och kläder...

Vem var det som att det inte finns en återgång till 50-talet som blir allt mer tydligt i samhället, backlashen mot feminism är bara ett påhitt? Förklara då sådant här. För detta är inget undantag.

50-talet vill ha tillbaka honom...

Ja 50-talet vill ha tillbaka "Robinson" -Vicky. Detta tyckte han om att en kvinna ledde ett lag:
– Jag vet att tjejer har lite svårare att styra grupper. Med en kille i spetsen kommer vårt lag gå betydligt längre, säger Vicky i programmet
Misogyni alltså, kvinnor kan inte leda lika bra som män enligt hans fördomsfulla kvinnosyn. Lägga detta till sådan misogyn skit som anti-feminister och andra brukar säga till feminister "inte" finns och inte skulle tillåtas i mainstream-TV... Jag är glad att jag inte följer mainstream TV-serier eller realityshows. Urk.

Denicé Lundevall som leder grupper lade till:

Vi förlorade ju tävlingen när killarna kom in i laget, om jag ska vara krass
Vicky gillar väl inte hur det går och försöker lägga skulden på att lagets leds av en kvinna...

Nej att kalla kvinnor "bitch" är inte roligt

Oh Jezebel, please fail a little more...

Såg det här igår på Jezebel, en videobit som är tagen från Disney filmen Beauty and the Beast där en kille lägger på sin röst på Belle och förställer den för att spela på en stereotyp av bögar och kallar andra kvinnliga karaktärer i filmbiten för "bitch" och "ho". Detta är något andra sagt, ja killen bakom produktionen är själv bög, men budskapet blir för mig att det är en kille som gillar "höhö-sexistiska/homofobiska" -skämt som tycker det är super kul att kalla kvinnor för "bitches" och driva med homosexuella. Och många kommer säkerligen att skratta åt honom för hans röst och hur han använder ordet "bitch".

Trist och irriterande att även Bitch Magazine la upp denna på facebook med orden "Proof that the watchability (and hilarity) of Disney films increases exponentially when you add a little gender nonconformity. Bonjour, Girl!" Och på så sätt också ger sitt godkännande.

Vad exakt är det som är gender noncoformity med denna, Bitch Magazine? Förresten, jag trodde att vi skulle ta tillbaka ordet bitch?

Men så tycker jag inte att det är roligt att han spelar på en stereotyp och kallar kvinnor för "bitches" hit och dit. Det verkar dock som att dom flesta på Jezebel och Bitch Magazine tycker detta är skitkul, för att i nästa sekund kritisera andra killar för att göra liknande saker... Seriöst, lägg ner denna jävla dubbla standard! Det måste väl vara lika jävla "roligt" när en kille kallar kvinnor för "bitch" oavsett om han gör det i en låt eller i kommentarsfälten på Jezebel? Nej? Nej precis det är det inte, så varför är detta kul?

Det jag skrev att dom ger sitt godkännande, det är precis vad dom och Jezebel gör. När även många som kallar sig feminister tycker detta är "superkul" så dom ger ett grönt ljus åt att du; kille som gillar att kalla kvinnor för "bitch", du kan koma undan med det om du bara spelar på en stereotyp av bögar...

Bra, Jezebel och Bitch Magazine, precis vad vi behöver...

torsdag 8 september 2011

Äkta kärlekt betyder äktenskap minsann

Den känslan får jag när jag nyss läste Natalie Kazmierskas artikel. Kazmierska kritiserar boken "Happy, happy" av Maria Sveland och Katarina Wennstam. Kort är det en bok som handlar om den glorifierade bild som finns av äktenskap, den "evig kärleken", att skilja sig och hur positivt det kan vara men också hur skamligt det kan ses fast så många ändå skiljer sig i Sverige idag.

Kazmierska ser det boken tar upp som ytterligare livstilsprojekt som eko-mat och köksrenovering. Men att skilja sig är något som faktiskt går emot den idealiserade bilden av giftermål, och jag skulle även lägga till kärnfamiljen och tvåsamhetsnormen som något den går emot. Det hör dessa ideal och normer till att syssla med heminredning och allt med, så jag ser det inte som ytterligare ett livstilsprojekt.

Sen är visst Kazmierska också trött på ifrågasättande av tvåsamheten, och verkar således inte förstå varför den ifrågasätts - just för att det är en så stark norm om hur en ska leva med bara en enda person hela livet ut i evig kärlek.

I grunden är det überromantiska och tonårsaktiga klyschor om relationer som ligger bakom denna livsfilosofi: kärlek är något som dyker upp och plötsligt tar slut, likt mjölken i kylskåpet. Kärnfamiljen gör en uttråkad. Roligare då att ha pyjamasparty med väninnorna och hångla med vem man vill.
Ja men tänk vad hemskt va? Kärnfamiljen kanske gör alla dom kvinnorna i boken trötta. Om  Kazmierska vurmar för kärnfamiljen och kyrkligt bröllop så får hon göra det så mycket hon vill. Men det betyder inte att andra måste anpassa sig till dessa normer bara för att hon själv ser det som "tonårsaktiga klyschor".

Utan att folk uppenbarligen gängar sig för lättvindigt, utan att ha fattat vad kärlek innebär.
 För "evig kärlek" betyder giftermål förstås...

Transsexualism och könsidentitet

Något jag tänkt på att skriva om flera gånger men skjutit upp flera gånger är det här med könsidentitet och transsexualism. När jag läste Jenny Westerstrands blogginlägg som inte handlar om detta med berör det så bestämde jag mig för att skriva detta inlägg. Så här kommer flera sporadiska tankar.

Ja, vad är "rätt" eller "fel" att göra som exempelvis jag med könskorrigering och allt med det alltså.

Jag ser inte det som rätt eller fel, svart eller vitt. Så enkelt är det inte för mig. Det är många frågor som jag har ställt mig själv under många år, ifrågasatt mig själv, tvekat, analyserat mina egna tankar fram och tillbaka ända sedan tonåren. Ja, jag tänker inte förneka att jag kan tycka att det jag gör personligen känna problematiskt. Kopplat till könsnormer alltså, varför då könskorrigering har jag frågat mig själv. Räcker det inte med att bara identifiera sig som ett visst kön, måste du gå igenom en kroppslig förändring? - Har andra frågat mig.

Mitt svar är att det är komplext, det är inte svart eller vitt som sagt. Känner jag mig säker, helt hundra procent hela tiden? Nej, det är inte allt eller inget. För många kan det vara det då dom är helt bestämda för vad dom, vill göra. För lika många är det nyanser där en kan fortsätta att fundera på vad en gör, eller inte gör. Vissa dagar kan det skifta mellan detta också då en känner sig säker. Vad beror allt detta på? 

Att ha ett visst könsorgan kopplat till ett visst kön ses som grundläggande för vilket kön en anses "ska" ha, oavsett vad en själv känner och tycker om det. Det finns en så stark fixering vid detta som går igenom hela kulturen och samhället. Tillsammans sedan med könsnormer, där allt kopplas ihop med ett visst kön. Att bete sig på ett visst sätt, klä sig, etc, gör att en kan bestraffas av andra för att en går emot deras bild av hur en ska vara som kvinna eller man. Att då växa upp i denna värld och vara transperson är att gå emot. Samtidigt förnekar jag inte att anpassning också finns till uppdelningen i kön, inte bara att jag går emot alltså, detta är en del av mina tankar. Så ja, jag har påverkats av den värld jag växt upp i, är det därför jag identifierar mig som ett visst kön? Det är som sagt, komplext.
Andra kan fråga mig: Varför måste du identifiera dig som transsexuell kvinna, är det för att det är enklare än att exempelvis identifiera dig som tredje kön eller rent av inget kön? Nej jag ser det inte som enkelt att göra som jag gör. Inte med tanke på det jag går emot. Det "enkla" skulle vara att fortsätta på samma gamla väg, som det kön jag uppfostrades till, och därmed ignorerar hur jag känner och mår. Låter det som något enkelt?

Som transsexuell, eller person som identifierar sig som tredje kön eller inget kön, kommer en hela tiden i strid med samhället och individer i det. Ja i strid med praktiskt taget alla andra grupper och individer där ute. Normen är att vara kvinna eller man och hur du ser ut och vad du har mellan benen dikterar också viket kön du har. Detta gör också att som transsexuell eller tredje kön så ignoreras du. Du finns helt enkelt inte just för att tala om transpersoner är något som görs när det är något speciellt, när det specifikt berör transpersoner. Men en kan ofta känna att hallå? Syns jag inte eller vad?

Att gå igenom hela processen har ger mig vissa kunskaper, eller skull jag säga förstärkt dom jag redan har, som exempelvis det här med att det är populärt bland könskonservativa och anti-feminister att härleda könsnormer till hormoner. Men sådant kan en som transsexuell kvinna eller man märka att jaha, nej sådant effekt som ni påstår (vad det nu är dom påstår och sedan belägger med att det beror på hormoner, som att det mentala påverkas eller vad vi kan och våra intressen) märker jag inte av i alla fall. Det finns förövrigt studier om just detta, att det inte har den påverkan på det mentala och kroppen som brukar påstås av dom som gärna slänger fram biologistiska argument. 
Sen finns det sådant som påverkas - fettomfördelning (för transsexuella kvinnor kan det betyda mer fett på höfter, rumpa, lår och bröst), röstförändring (mest om du är transsexuell kille och tar testosteron), hårväxten kan påverkas men inte för alla, osv.

Har flera tankar som jag kommer skriva vid ett senare tillfälle.

tisdag 6 september 2011

Vad ovanligt

Att ett så misogynt inlägg på hockeysverige ursäktas med "det va bara humor!", och nu ska bloggen stängas ner på grund utav allt "näthat" han fått, jo visst.... Det är inte näthat att kritisera någon för att skriva något kvinnohatiskt som:
kvinnor generellt är sämre än män på det mesta
Till vardags används ju kvinnor till att göra hushållssysslor. Det är vad vi liksom tycker att dom är bäst på när det kommer till praktiska saker
Och tillsammans med snacket om näthat så talar han om censur, oj, inte hört det förut... Tänk att dom som alltid ska uttala sig misogynt, HBTQ-fobiskt och rasistiskt ska beklaga sig om att andra vill censurera dom och snackar om yttrandefrihet. Säger en något sådant här kvinnohatiskt så räkna med kritik! Det går åt båda hållen. För kritik vill dom inte ha, det är lätt att se. Ingen får ifrågasätta deras hat och fobi, men jävlar, dom ska få säga precis vad dom vill och ingen ska säga ett knyst. Glöm det.

Och trött är jag på att misogyni ursäktas med att det bara var ett "skämt".

Red: Efter att jag läst runt lite grann, och sett kommentarer om detta på Twitter så fick jag reda på att det inte är första gången han skrivit något sådant här, ett annat inlägg handlade om att han gillade en kvinnofientligt kommentar om kvinnor och bilkörning, på Twitter svarade han en kritiker med att hen inte förstod och hade "kvinnohjärna".

Begreppet "Milf"

Som betyder "Mothers I like to fuck" förstår jag inte vad som är så jävla bra med?! Vad? Det är sexigt att reduceras till en kropp som värderas för ens "knullbarhet" för att en är en kvinna som fött barn? Detta begreppet är bara ett i raden där kvinnors hela person = kroppen. Det används om kvinnor som passar in mer i utseendeidealet, att hon anses vara sexig, het och snygg. Så i slutändan spelar det på samma gamla objektifiering som alltid, oavsett om det handlar om modebranschen med sina utseendeideal, eller om det handlar om populärkultur och musik med fixering vid stora rumpor och bröst, eller om det handlar om porr, eller om "Milf". Det återvänder alltid till synen att det viktigaste för en kvinna är hennes utseende, allt annat kommer i andra hand.

Sen lägger jag till innan någon skulle reagera med kortet:

"men det är kvinnor som använder det om sig själva!!!111"

Jag tycker inte att detta begrepp och dess problem minskar bara för att massor med unga medelklass kvinnor med barn gillar att använda det för att känna sig inne och spela på sexigheten. Det är ingen skillnad från allt annat i samhället som fokuserar på kvinnors utseende. Att vara kvinna och göra detta ursäktar det inte. framför allt när det handlar om personer som säger sig störa sig på objektifiering av kvinnan att kvinnor förväntas identifiera sig med sin kropp så undrar jag hur fan ni tänker när ni hyllar detta begrepp.

Hur ofta förresten hör ni den manliga motsvarigheten, "Dilf" i jämförelse med "Milf"? Ja precis, nästan aldrig...

Kompromissande med flickors, tjejers och kvinnors rättigheter

För ett tag sedan läste jag om hur tjejer och kvinnor kan få råd av gynekologer att sticka sig i slidan för att dom ska blöda på bröllopsnatten på Amanda Svalin blogg. Jag håller helt med, sluta sprid dessa patriarkaliska myter!
Sen läste jag en annan artikeln där Nyamko Sabuni uttalade sig om detta också. Och idag en till artikel av Ann-Charlotte Marteus.

Vad Martues är inne på är att det handlar om att göra vad en kan med det en har för att minimera största hotet mot tjejer ock kvinnor som kan utsättas för hot och våld om dom inte gör detta våld på sig själv genom att sticka sig i slidan.

Jag tänker på det Marteus skriver:

"Det måste finnas flickor som, på det stora hela, faktiskt gillar sitt invanda liv och inte vill offra det på den svenska jämställdhetens heliga altare."

Men jämställdhet är väl inte bara för en grupp mer privilegierade? Inte bara för vita. Och det går att vända på det: Ska vi strunta (mer eller mindre) i dessa tjejer och kvinnor för att tillfredsställa patriarkala värderingar bara för att en inte vill bråka med gamla traditioner? Vad en gör är att fortsätta osynliggöra dessa patriarkala myter för att göra en tradition till lags.

Sen är inte den "svenska jämställdheten" så "helig" heller, inte med tanke på all skit som kommer från olika grupper i samhället som kastar skit mot feminism och jämställdhet....

Jag håller med om det om p-piller, att tjejer och kvinnor redan förväntas använda det och på så ätt råka ut för flera biverkningar som skapar problem med deras egna kropp för att tillfredsställa tankeställningen att kvinnan är den som ska ta allt ansvar när det kommer till reproduktion. På samma gång så använder en hel del p-piller för problem som uppstår i och med mens. Så det handlar inte bara om det. Men problemet kvarstår att p-piller har flera stora problem som det inte talas så ofta om. Men jag tänker här också att bara för att det är såhär gällande p-piller så behöver väl inte det betyda att det ska användas som ursäkt för det som artiklarna tar upp? Vilket är precis det jag känner att Martues gör, använder detta som en ursäkt.

Ett till problem Martues missar är att skulden läggs på kvinnan att ta ansvar för familjen och deras misogyna värderingar i och med Martues resonemang. Flickan, tjejen och kvinnan är den som förväntas lösa problemen och familjen kommer som alltid undan något eget ansvar. Flickor, tjejer och kvinnors roll blir att anpassa sig. Det handlar alltså i slutändan om att kompromissa med flickor, tjejer och kvinnors rättigheter för att något annat alltid får gå före.

söndag 4 september 2011

Hyllandet av könskonservatism fortsätter

Nu en till artikel i samma andra som den förra om "Manland" jag skrev om. Denna gång handlar det om tips till "kvinnolandet" och "manslandet".

"Kvinnolandet" ska innehålla en skohörna med billiga skor, en ska kunna få manikyr och pedikyr, dricka champagne, och titta på tv som visar Oprah och Wifi för datorn ska finnas så kvinnor kan chatta på Facebook...
"Manslandet" ska innehålla tv-kanal som visar fotboll och alla män ska ha en fjärrkontroll, som inte går att ändra kanal men det är viktigt att alla har en fjärrkontroll... Sen ska mat finnas, gärna skräpmat eller gårdagens lasagne. Sen öl, inte alkoholfritt för ingen med man självrespekt dricker sådant... Sen öppen eld så männen kan sitta med bar överkropp för det känns visst manligt, sen ett bord med laptop fast ingen uppkoppling, bara det ser ut som att han har något att göra...

Samma gamla könsnormativa och heteronormativa tankegångar. Har inte Aftonbladet några fler könskonservativa stereotyper dom vill hylla? Som att dom inte redan hyllas i mainstreamkulturen. Räcker med att kolla på vanliga tv och filmer, och ja allt, för att se denna könskonservativa smörja glorifieras dagarna i ända. Löjligt. För inga kvinnor och män finns som inte har dessa intressen va? För när dom gör artiklar som denna så uttalar dom sig om kvinnor och män generellt.

Jag undrar när besattheten över 50-talets könskonservatism ska släppa egentligen med sina idéer om "riktiga" kvinnor och män. Låt individer få vara dom individer dom är och sluta pressa och hetsa in dom i dessa förlegade idéer om kön.
Länk

lördag 3 september 2011

Varför?

Undrar jag, blandannat, när jag läser denna artikel, "Ikea lanserar mansförvaring". Alltså I Sydney för några dagar. Kvinnor som handlar ska kunna sätta sina män i en "förvaring" bland andra män där dom kan spela spel, titta på sport och äta korv. Och när hon ska hem så kan hon använda en personsökare som hon fått av Ikea så att hon inte glömmer bort sin man. Förbaskat könsnormativt och sexistiskt alltså, dom spelar på dom gamla vanliga könsstereotyperna av kvinnor och män.

Hört talas om kvinnor som gillar sport? Kvinnor som gillar att spela spel, som avskyr att gå och handla? Hört talas om män som gillar att handla och göra det i timmar om så är? Som avskyr spel och sport? Nej dom bakom det här visste nog inte om att dessa personer existerar. Eller att det finns andra än heterosexuella...

"Patti Smith ser ut som en trollpacka - med dålig andedräkt"

Står det i en artikel av Filip och Fredrik. Jag undrar, vad har Patti Smith's utseende med något att göra när artikeln handlar om att hon nyligen tog emot Polarpriset? Snacka om typiskt dömande av en kvinnas utseende, oavsett hur jävla bra hon är på något så ska hennes utseende tas upp, kommenteras och värderas därefter. Same old misogyny.

En kan undra:
är det för att hon inte passar in i "modellkropp" -utseendet? Ta andra artister som exempelvis Kate Perry och Lady Gaga, dom döms dom också när dom kanske någon gång inte har smink på sig, när dom inte för en stund passar in sig i mallen för den "perfekta" modellkroppen. Oavsett hur en kvinna ser ut så anses det vara relevant att alltid ta upp hennes utseende. Alltid vara relevant att tala om att hon är "ful, snygg, sexig, vacker, het" - jämt och ständigt hänger det på hennes utseende. Det handlar om det gamla vanliga där en kvinna förväntas i samhället att identifiera sig med sin kropp först och främst, oavsett vad hon kan eller vad hon gjort.

Så jävla trött på sådant här.