onsdag 12 oktober 2011

Det kan bli som ett sätt att hävda sig

Jag har tänkt på det här med att klä sig väldigt könsnormativt, samt hur en använder smink och generellt för sig. Då som transsexuell kvinna, även om det kanske kan sägas vara något även cis kvinnor och män kan göra.

Såg en kommentar en gång för flera månader sedan på Jezebel i en artikel som handlade om transsexuella. En som skrev om en vän, som var trans tjej, båda gick samtidigt på en utbildning med flera andra kvinnor. Det fanns ingen som klädde sig så könsnormativt feminint som hennes vän, som sminkade sig mer än någon annan i klassen och förde sig (delvis hur en går, sitter, talar, etc) också mer stereotypiskt. Detta var innan hon påbörjade sin hormonbehandlingen och hela könskorrigeringen.

Efter något år med hormonbehandlingen så började hon att klä sig mindre könsnormativt, mindre smink och ja det började förändras. Hen i kommentarerna berättade att vännen hade sagt att eftersom hon nu passerade som kvinna så blev det mindre viktigt för henne att försöka hävda sig, att säga att hallå jag är kvinna!

Vilket jag känner lite igen. Även om jag inte har varken klätt mig eller sminkat mig så väldigt könsnormativt så har det funnits, i början, en önskan om att göra det. Just för att visa mer vem jag är. Inom transvården har dom berättat att detta kunde jämföras med hur många i tonåren söker en identitet när dom testar sig fram i hur dom klär sig, exempelvis. Fast jag ser inte det som jämförbart, beroende på hur en menar förstås. En söker ju inte en identitet som transsexuell eftersom en redan identifierar sig som ett visst kön. Däremot så kan det stereotypiska i hur en klär sig och för sig bli som ett sätt att signalera vilket kön en identifierar sig som. Och detta för en hel del blir mindre viktigt när en passerar som det kön en identifierar sig som eftersom en inte längre behöver bevisa något, så att säga.

4 kommentarer:

  1. Det är förståeligt det & rimligt på sitt vis. Innan även omgivningen kan notera att man är det kön man ser sig som kan det nog kännas bättre att kräma på lite extra, så att säga.. sedan när hormonbehandlingen är klar, då är det redan så självklart så extrakrämen behövs inte. Även omgivningen förstår.

    Det som är så komiskt med människor som är tväranti att pojkar bär klänning & dylikt. Dom hävdar att vi har skillnader i könen men tror ändå att könsskillnaderna krackelerar för att män bär klänning? Märkligt. Den man som känner sig som en man & har fötts som man kommer ju fortfarande att vara MAN trots klänningen, SÅ pass litar jag faktiskt på könsskillnaderna att jag inte tror att kuken trillar av av det hela.

    Då en könskorrigeringsprocess är klar kan jag tänka mig att det är någonting liknande som spelar in, lite en kropp & psyke hör samman-känsla som gör att man känner sig trygg med vem man är även utan könsstereotypt tingeltangel.

    SvaraRadera
  2. Jo, det kändes som att jag "behövde" göra något extra för att passera.
    Men i början brydde jag mig inte lika mycket med annat, som att ha behå, jag passerade inte då utan framstod som en feminin kille. Vilket jag fick skit från en del. Nu när jag passerar så är det färre som säger något eftersom dom tänker att jag är kvinna. Vilket visar det där med att dömas för att en anses gå utanför könsmallen.

    Ja, jag brukar påpeka det där när jag snackar med personer som det som naturligt att flickor ska klä sig på ett sätt och pojkar på ett annat. Vad fan har det med biologin brukar jag fråga dom. Extremt tramsiga argument.

    Jo, för dom flesta så känna det inte bra fören hela könskorrigeringen är klar. Men jag har en negativ magkänsla som säger att jag kan känna samma sak för jag vet att samhället accepterar mig lättare då. Men på samma gång så vet jag inte om jag faktiskt vill slutföra allt, som sista operation. Men jag känner pressen att passa in in normen. Hatar att vara delad såhär i tanken.

    SvaraRadera
  3. Det verkar vara rätt vanligt att klä sig "könsnormativt" i början av en transition för att man vill ses som det kön man uppfattar sig som. Sen när transitionen är klar eller nästan klar är inte det behovet lika stort längre. Jag vet att Trollhare till exempel skrivit om det också.

    SvaraRadera
  4. intersektionellsolidaritet,

    Ja, jag kände det mer så i början men mindre nu. Inte lika viktig längre, känns det som. Men det är väl för att jag passerar.

    SvaraRadera

Jag tillåter numera även anonyma kommentarer, som ett test så länge. Blir det för mycket troll så stänger jag (igen) ner den funktionen. Och jag granskar också alla inkommande kommentarer innan jag släpper igenom dom. Och till anonyma - skriv gärna ett namn. Det blir lättare med eventuell diskussion då.

Och läs gärna mina regler för min blogg.