lördag 26 november 2011

Bloggen har flyttat!

Min blogg har ny flyttat! En dag tidigare än jag planerat. Jag kommer inte att uppdatera denna blogg något mer.

Nya andressen är: fumikofem.wordpress.com

Välkomna dit!

Mina tankar om äktenskap

Så jag tänkte återigen hoppa iväg i förtid och börja på nästa del i Fannys bloggutmaning. Ledsen men jag kan inte vänta! Vill skriva om det.

Denna gång handlar det om äktenskap. Jag har skrivit om äktenskap förut men mest då om feminister som gifter sig kyrkligt.

Äktenskap är för mig könsnormativt, heteronormativt samt tvåsamhetsnormativt. Kyrkligt är ännu värre och har en stark patriarkalisk symbolik för mig. Jag tänker då på sådant som att kvinnan ska "ges bort" av pappan, eller bära en slöja för att visa på sin oskuld, osv.

Antal par som gifter sig har faktiskt ökat allt mer dom senaste åren, när det förut minskade istället. Mycket har att göra med den glorifiering som görs av äktenskap i populärkulturen. Som så ofta riktar sig till just kvinnor tillsammans med magasin och webbsidor som intriktar sig på bröllop.

Någon som jag tycker är sorgligt är hur äktenskap inom HBTQ världen ses på med naiva ögon, många vägrar se symboliken med det och förstå hur det så ofta går emot HBTQ världen. Men istället har det blir allt viktigare att emulera dom "normala", delvis heterosexuella cis personer, än att faktiskt ifrågasätta. Typiskt tycker jag.

Jag har inga planer på att någonsin gifta mig. Det finns en  alldeles för stark koppling till dom normer jag tagit upp och jag förstår inte heller poängen. Är det ett sätt att bevisa att en älskar varandra när en gifter sig? Blir ett förhållande mindre viktigt om personer bara är sambos? Det finns en attityd som handlar om förhållanden tas mer på allvar om paret gifter sig. En normativ och trist inställning som bara ställer till problem och skapar press.

fredag 25 november 2011

Internationella dagen för avskaffande av mäns våld mot kvinnor

Idag är det FN:s internationella dag för avskaffande av mäns våld mot kvinnor.
Idag presenterar Feministiskt initiativ en rapport med anledning av att det är FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Rapporten visar att mäns våld mot kvinnor ökar. Under år 2010 anmäldes 27 200 fall av misshandel mot kvinnor jämfört med 24 097 anmälningar år 2005. Detta trots riktade insatser från regering och organisationer.
Jag ser överallt idag att det kallas bara "våld mot kvinnor", antagligen för att dom flesta idag inte vill skriva "män" för vi vet ju att det är manshat... Eller nej, men vi ska inte synliggöra våldet. Det går ju inte. Har ni tänkt på förresten att alla dom anti-feminister som anser att det är "manshat" att säga mäns våld mot kvinnor själva säger "kvinnors våld mot män"? Då borde det väl i konsekvensens namn vara kvinnohat? Men nej, det är det inte i deras ögon. Intressant faktiskt tycker jag.

Sen för dom som säger, men det handlar väl om annat våld också mot kvinnor? Ja, våld i samkönade relationer exempelvis. Men jag tycker en ska kunna få ta upp detta som nu denna dag handlar om och synliggöra just vad våldet handlar om, maktstrukturer, utan att behöva så massor med skit från personer som aldrig har något bättre för sig än att hata feminister och kvinnor hela dagarna. Dom som vill uppmärksamma allt våld som män utsätts för, från framför allt andra män, kan ta och uppmärksamma det tycker jag. Utan att klanka ner på feminism. Med det sistnämnda är visst extremt svårt...

När en inre eld blir något som används mot personer en verkligen tycker om

Då har det för mig personligen gått för långt. Som när jag tidigt i natt hade en Twitter debatt med Hannah på One-Way Communication. Då blev det precis så. Jag blev arg, pga av olika orsaker som jag inte tänker på in på. Men den där ilskan inom mig som jag använder mot patriarkatet, mot olika sorters förtryck och orättvisor används mot någon jag verkligen gillar, då skäms jag. Då blir jag arg på mig själv. En kan väl säga att det är inte samma ilska som jag använder mot patriarkatet, för vi alla blir arg på personer vi tycker om och älskar. Men det är en del av den ilskan, den elden som brinner så starkt.

Jag blir inte arg på personer jag inte känner (jo jag kan blir arg men det är annan ilska), men någon jag tycker så mycket om som Hannah, blir jag arg på. Men jag vill inte, för efteråt så känner jag mig så tom och ledsen på mig själv. Och så trött, så mentalt trött.

Det är en sak om en har en hetsig och rolig debatt, det kan jag gillar, framför allt med personer jag tycker om. Men en helt annan då en faktiskt blandar in riktiga negativa känslor. Då har det för mig gått för långt. Mitt problem är då att jag har så jävla svårt att ta ett steg tillbaka. Min ilska blir så stark. Jag blir elak och sårar. Fan vad jag skäms för detta. Men mest av allt vill jag bara sitta och kramas med personen och säga förlåt.

Så förlåt igen, Hannah. För att jag blev sådär.

Fetthetsen i media

Svenskar fetare - men inte fetast, skriver Aftonbladet.

Andelen feta svenskar har nästan fördubblats på två decennier, från 6 till 11 procent. Det ser ungefär likadant ut i många länder inom OECD, ett organ med de 30 främsta industriländerna.
Men Sverige är ändå ett av länderna med lägst andel feta. USA har högst andel, 34 procent, medan Japans andel är lägst med 4 procent.
Hälften av OECD-ländernas befolkningar är överviktiga och feta, och fattiga är värre drabbade än rika. Mest oroande är att andelen barn och unga med för många kilon ökar kraftigt.
Vad jag undrar är,  var är källan till denna info om fetman i Sverige? Har någon studie gjorts dom säg senaste 2-3 åren? Eller är det som vanligt äldre studier som används i denna rapport? Jag skulle vilja se en ny studie som gjorts det senaste året. Anledningen till det heter LCHF. Allt fler sysslar med det och det har skett en väldigt stor ökning i personer som lever efter LCHF levnadsstilen.

Jag tror nämligen inte på att fetma är ett så stort problem som det sägs, för flera år sedan, ja. Men idag? Nej. Också för att det överdrivs rätt rejält när det gäller fettma. Många kan må bra ändå vara runda. Allt beror på hur du tar hand om din kropp. Att röra på sig och äta rätt gör att risken för sjukdomar minskar avsevärt. Sen går många för mycket efter BMI som inte stämmer med dom flesta kroppar. En person kan räknas som sjukligt fet fas hen inte är det alls, en annan kan räknas som underviktig fast hen inte är det. Osv.

Sen talas det aldrig om att det finns en grupp där undervikt är vanligare - tjejer och kvinnor i åldrarna 14-25. Men istället så ignoreras denna grupp och det hetsas om fett, denna grupp är också den som är mest mottaglig för fetthetsen.

Det finns en myt bland folk att smal = snygg och hälsosam. Denna myt märks även i sådana här studier. Att därför vara rund är att vara "ful", "äcklig" och ses som mindre värd. Ytterligare en anledning till att allt fler, framför allt tjejer, lider av ätstörningar...

Sen blir jag bara arg när jag ser att det förespråkas för fettskatt. Snacka om puckat. Det är inte fett som är problemet utan problemet heter socker. Blanda med fett och du har ett problem. Bara fett dock är inte ett problem.

torsdag 24 november 2011

Bloggtorka

Blä, har bloggtorka. Känner väldigt lite inspiration för att skriva något just nu. Eller ja, det finns saker jag vill skriva om men jag har skrivit om det förut. Inte kul att repetera sig hela tiden. Tur är väl då att Fanny gjorde sin bloggutmaning, annars skulle jag inte ha så mycket att skriva om närmaste tiden.

Eller så kanske jag får inspiration av något, det får jag nästan varje dag. Hoppas på det idag.

Spel för kvinnor på Facebook ska vara rosa!

För ett tag sedan såg jag denna bild på Facebook i den högre reklamspalten:
Ja! Spel för oss kvinnor ska såklart vara rosa små söta hus! Fail.

Facebook älskar sin könade reklam, och heteronormativa. Som när jag nyss såg en reklembild där det stod att jag skulle köpa julklapp åt min pojkvän, få julklapps tips så din pojkvän blir glad för hans flickvän är så omtänksam! Eller nått. Jag har ingen pojkvän. så varför kan dom inte bara rikta sig till ens partner? Utan att jämt behöva säga flickvän/pojkvän. Men jag vet, företag tänker alltid i heterosexuell cis person -tankegångar. Så jävla tröttsamt.

onsdag 23 november 2011

Bloggflytt snart

Ja det är dags för mig att flytta min blogg. Vilket känns både bra och dåligt. Bra för jag kommer få större kontroll över bloggen, mer funktioner och jag kan börja blocka diverse troll.

Men jag kommer verkligen sakna att min blogspot blogg är integrerad med mitt Google konto och hur lätt det är att skapa en snygg design på bloggen.

Men det kommer nog gå bra, det är lätt att importera allt från denna blogg till min nya blogg.

Skiftet kommer att ske innan månaden är slut, antagligen nu på söndag, Och det betyder inget inlägg den dagen, beroende på hur fort importeringen sker. Men det tar nog sin tid, gissar jag. Så det kan dröja tills måndag eller rent av tisdag innan jag kommer kunna skriva något. Jag kommer i alla fall när allt är klart skriva ett sista inlägg på denna blogg och peka er i rätt riktning till den nya.

Mina tankar om monogami

Tänkte jag skulle skriva om nästa del i Fannys bloggutmaning. Monogami.

Monogami, och även polygami, är något jag har tänkt mycket på under som senaste åren. Jag har alltid varit inställd för att enbart vara med en person, den där där enda kärleken, tvåsamheten, det så fina och så vidare. Det fanns något romantiskt i det för mig, att en "ger sig" till en annan i ett förhållande. Bara vi två mot hela världen.

Men dom senaste 2 åren har mina åsikter faktiskt helt skiftat. Jag vet fortfarande inte vad som gjort det. Men jag vill helst få leva med flera personer, polyamori. Oavsett kön. Det finns något som stör mig med polygami och det är att normen är polygyni, delvis en man och flera kvinnor. Det omvända, polyandri, är extrem ovanligt. Så som polygami idag fungerar så handlar det mycket om en patriarkalisk inställning i världen i stort. Varför jag är dubbelt inställt till det, det kanske kan fungera bra i ett land som Sverige. Men samtidigt tror jag att det vanliga skulle vara en man och flera kvinnor, även här, gifter sig med varandra.

Jag vill helst ha kärleks och/eller sexrelationer med flera andra, oavsett kön. Och även kanske få leva med flera andra i ett hushåll. Det skulle kännas väldigt bra faktiskt. Då älskar vi alla varandra, och har sex med varandra. Om något så tror jag det skulle göra förhållanden bättre, mindre risk för problem i förhållanden som annars uppstår i tvåsamhetens namn. Som kanske mindre risk för avundsjuka och att en blir trött på varandra.

Men visst, det handlar om förtroende även i ett förhållande mellan flera personer. Om till exempel fem personer lever tillsammans och dom har kommit överrens att dom ska ha sex med enbart varandra, och en av dom utan att prata med dom andra börjar att ha sex med andra personer så kan dom andra fyra se det som ett svek. Bättre då att vara öppen med att en även till ha sex med personer utanför förhållandet med dom andra fyra.

Jag önskar nu bara att detta kunde hända, att jag kan träffa andra som har samma tankar och inställning. Dom flesta är ju för den "eviga" kärleken, tvåsamheten och äktenskapet. Det är inget för mig.

Känner mig naken utan smink

Jag känner mig naken utan smink, jag går inte utanför dörren utan det. Tänk vad fort det går att börja tänka såhär. Även om jag använt smink i några år nu så är denna tankegång något som kommer upp då och då. Men mest just nu, jag vill bara inte gå ut och småhandla ens om jag inte får ha sminket på mig.

Jag frågar mig varför jag känner såhär. Jag tycker jag ser bättre med smink, snyggare och sötare. Det påverkar mitt självförtroende också. Sen sminkar jag mig rätt så ofta hemma när jag bara är för mig själv, jag älskar smink. Så det är inte bara så att det är något jag känner att jag behöver så fort jag går utanför dörren. Men den här tanken att jag känner mig naken, den gör mig nyfiken. Jag vet många tjejer som sagt samma sak, trans som cis tjejer.

Men som sagt det är väl relaterat till mitt självförtroende, sen som trans tjej gör det att jag lättare passerar som tjej. Den aspekten får en inte glömma bort. Men just nu så går jag mer glädje från smink än att jag ser det som något nödvändigt, så det är ett plus i alla fall. Bara det håller i sig...

tisdag 22 november 2011

Transpersoner och separatism inom feminism

Så jag har igen blivit indragen i en debatt på Facebook. Nu denna gång har en annan feminist anklagat mig för saker just för att jag är trans tjej. Hen såg mig som representant för alla trans kvinnor. På samma gång så kritiserade jag hen för olika transfobiska uttalanden och förväntas då hålla käften och sitta ner och se söt ut. Men jag tänker inte titta på medan hen snackar skit om trans kvinnor, det är att se dessa trans kvinnor som "dom andra" som är okej att spotta på. Kritisera deras åsikter, inte just för att dom är transsexuella kvinnor.

Grejen var att det handlade om två radikalfeministiska kvinno-separatistiska grupper som ville vara med på OWS (Occupy Wall Street) Men fick inte för arrangörerna eftersom dom inte ville låta trans kvinnor få vara med. Detta skrev då hen som jag kritiserade ett långt blogginlägg om och blandade också in en hel del transfobi.

I en FB grupp så togs då detta inlägg upp och jag kritiserade transfobin, och hen började att anklaga mig för att vara biologist och för att vara emot separatism. Efter en flera timmar lång debatt som inte var så trevlig, minst sagt, så svarade jag att visst ni får visst ha er separatism såklart.

På samma gång så är jag delat gällande separatism. Jag är för den för jag förstår att det finns feministiska kvinnor som bara vill träffa andra biologiska kvinnor, och inte vill ha oss trans tjejer där pga av olika orsaker. Till exempel att en transsexuell kvinna kanske börjar ta över en diskussion och tänker inte på den uppväxt hon haft som kille med könsnormer och privilegier. Detta för att killar generellt får lära sig att ta initiativ, gärna vara mer aktiv och hävda sig. Medan det är tvärtom för tjejer.

Samtidigt tycker jag det är sorgligt och det gör ont inom mig att synen är så svartvit, alla trans tjejer ses som en fiende som inkräktar. Att en passerar som kvinna år efter år och därför får erfarenhet som just en kvinna spelar ingen roll. En kan tänka: Ja men att ha en livmoder, det har inte en transsexuell kvinna och har därför ingen sådan erfarenhet av reproduktion och abort! Nej det är sant, men det har inte alla biologiska kvinnor heller. Ska dom uteslutas då också? Nej såklart inte, det vore absurt att göra det...

Machonamn på väggfärger är så jävla löjligt

Ett kanadensiskt företag, CIL, vill döpa om namnen på flera av sina färger för att locka fler män. För män köper visst inte färger enligt dom. Konstigt, men tanke på alla målare, hm...

Dom har fått in mer än 15 000 föslag på namnbyte av 27 av deras färger. Och förslag som dom kommer ha med är:
Återstår nu att se om ”Mo Money” (tidigare Fairytale Green), ”Sucker Punch” (Plum Escape) och ”Pimpin’ The Trans-Am (Peacock’s Plume) går hem bättre hos företagets manliga kunder i framtiden.
Vänta, "pimpin"? Vad för pucko var det som tyckte det var ett bra namn? Ja att vara en hallick är något som vi ska kopplat ihop med våra färger, fy van vilken bra idé - tänkte dom misogyna idioterna som valde detta namn. Nej jag skiter i din kåthet i gangstarap, att vara en hallick är inget tufft så käften och stick och skit på dig. Och det heter att pynta! Okej! Jag "pimpar" inte min lägenhet när jag juldekorerar. Inte för att jag juldekorerar alls, men ett exempel.

Hela denna kampanj är en könskonservativ sexistisk macho pucko-kampanj som aldrig borde ha fått lämna idé-stadiet.

Transfobiska Facebook vänner som inte fattar

Jag gjorde mig av med ett par Facebook vänner idag, en annan blockerade mig för en vecka sedan. Dom två jag slutade vara vän med hade både gillade ett blogginlägg som var fyllt av transfobi. Där trans kvinnor kallades "men in heels", hen som skrev inlägget vägrade använda "hon" om trans kvinnorna eftersom dom har manligt könsorgan och är därför män i hens ögon. Och även om dom operarar sig så gör deras hjärnor att dom förblir män... Ja hen resonerade såhär samt sa massa annat skit.

Det trista var att de var på en feministisk blogg och inlägg gillades av många. Som av dom två som jag slutade vara vän med... Dom höll även med om åsikter som senare sades på FB som också gjordes till detta inlägg. Efter att jag slutat vara vän med dom så skickade en av dom meddelanden till mig och fråga varför jag inte vill vara vän längre. Jag sa som det var. Hens svar var att ja men vi har alla olika åsikter och hen satt med i ledningsgruppen för en Prideparad någonstans i USA där hen bor och hen har en miljon transvänner, så hur kunde hen vara transfobisk...

Att hålla med om åsikter som går emot mig som trans tjej, som går så djupt mot mig, det är inte en jävla åsikt bara, det är en del i den skit som transpersonr blir utsatta för i allt från fördomar och trakasserier till våldtäkt, misshandel och mord. Vidare skiter jag högaktningsfullt om hen hade massa transvänner ochsatt med i ledningen för någon prideparad grupp. Det gör det inte till något mindre problematiskt att hen höll med i flera transfobiska tankegångar. Och har hen så många transvänner så har hen faktiskt misslyckats rejält i att förstå det vi transpersoner går igenom.

Såhär enkelt är det: Har du åsikter som i slutändan handlar om att jag som trans tjej inte borde få finnas för jag behöver bara "skärpa" till mig och sluta tro att jag är det jag är - så tycker jag du kan fara åt helvette.

måndag 21 november 2011

"Lingerie Football" kanske kommer till Sverige, nät-troll och personer som inte fattar

Det har visst idag varit ett program på någon sportkanal (tror TV4 Sport) om "Lingerie Football". Och i programmet så talades det om att Eupropa och kanske även Sverige kommer få sitt eget "Lingerie Football" lag. Vem sa något om ingen backlash? Vi är snart tillbaka på 1950-talet i denna takt...
På bara några timmar har jag fått nära 500 besökare på mitt äldre inlägg om "Lingerie Football".
Jag tänker inte gå in i djupanalys av denna "sport" i denna inlägg utan det får ni läsa i länken om ni är intresserade av en feministisk analys av denna objektifierande och misogyna smörja. Dock kommer jag bemöta en kommentar och analysera den. Och så tänkte jag visa exempel på kommentarer jag fått till det äldre inlägget:
Anonym skrev: Visst stämmer det att det bara är fula kvinnor som är feminister, stämmer ju iaf in på dig.
Wow, så ovanligt med det där, reducera en feministisk kvinna till hennes utseende och nedvärdera henne..
Anonym skrev: äckliga feminist hora
Oj, så charmigt. Du måste känna dig stolt över denna puckade kommentar, anonym.
Robert skrev: "sport"? Det är mer sport än vad många andra manliga/kvinnliga idrotter är. Och idén bakom? Att marknadsföra kvinnlig idrott genom att använda spelarnas kropp är väl skitbra - De har inga problem med det - vi har inga problem med det (förutom feministerna). Om ingen av de parterna som är intresserad (utövarna och åskådarna)av sporten bryr sig, varför ska då de andra skapa tjafs för de två parter som gillar det och intresserar sig. 
Varför skulle deras döttrar inte få spela? Det är som att se dem i bikini på stranden fast med lite småskydd och ansiktsmålning typ? Och sexobjekt, de är lika mycket sexobjekt som killarna i Ladies Night. Jag tycker det är kul att se kvinnor visa en sida jag inte trodde så många hade. Det är sjukt hårda och tuffa tjejer som gör detta på sin fritid utan betalt, det är en hobby. De VILL göra det här, så LÅT dem göra det. 
Bara för att alla andra otränade avundsjuka tjejer gnäller om objektifiering....är man nöjd och stolt över något så visar man upp det med nöje (vilket många är över sina kroppar där i LFL), har du varit tjock och gått ner i vikt kommer du med största sannolikhet klä dig så dina snygga kurvor syns.
Respektera den fria viljan? :- )  
Ska du svara, gör det då på min blogg. Tja! 
Ja det är ju verkligen en smart ide att istället för att fokusera på kvinnors skicklighet som utövar av sporten, som du vet är poängen, så är det deras kroppar. Precis som vanligt alltså. Sporten är inte intressant, eller kvinnornas kompetens, bara deras kroppar. Ingen skillnad från reklam som säljer typ öl med en halvnaken kvinna som har en ölglas trycka mellan sina störa bröst och putar med läpparna - vad fan har det med produkten att göra? Nej inget, allt handlar bara om att sälja till heterosexuella män och synen är på män att dom bara har ett enda intresse: sex. Trevlig manssyn du har...

Och det finns kvinnor som utövar "Lingerie Football" som skulle vilja att det var mer fokus på deras skicklighet som spelare och inte deras utseende, men dom får inte komma tilltals för det krossar illusionen om "frihet" att få vara ett sexobjekt för den manliga blicken...
Ladies Night är inget i jämförelse med den kulturella och samhälleliga objektifiering som sker av kvinnor hela tiden.

Vad typiskt att gnälla om att allt handlar om "avundsjuka" från feministers sida. Aldrig hört det förut, jo vänta... Alla möjliga sorters feminist kritiserar denna sexistiska och objektifierande smörja, avundsjuka eller kroppsform har inte ett piss med saken att göra.

Ja allt handlar om den fria viljan... inget påverkar eller styr oss på något sätt. Vi föds med allt vi tänker, känner och gör! Eller inte.
Och nej jag svarar på min blogg när du kommentarer, gillar du det inte så kommentera då inte här något mer då.

Mina tankar om kärlek

Fanny skrev idag om en bloggutmaning om sex och relationer. Jag tänkte, varför inte?

Så mina tankar om: Kärlek.

Kärlek för mig är något komplext, kärlek kan se så olika beroende på vem vi känner kärlek till. Så jag behöver väl inte gå in på det mer uppenbara utan tänkte skriva om hur jag har sett kärlek över 10 år nu.

Jag var kär i person, som jag var vän med faktiskt, precis innan det förhållande jag tar upp i detta inlägg började. Men den kärleken krossades rätt så fort då hen som jag var kär i fick reda på det och bestämde sig för att undvika mig. Det gick någon månad och jag mådde väldigt dåligt. Sen träffade jag hen som jag skrev om i inlägget och vi var tillsammans i några veckor. Men jag kände inte stark kärlek till henne. För den kärlek jag kände till min före detta vän fanns kvar där ännu. Lång historia kort så jag kunde inte efter detta känna någon kärlek till en annan person på detta sätt.

Eller det är inte sant, jag vågade inte helt enkelt. Det gjorde för ont och jag var så rädd att detta skulle hända igen. Jag har nämligen en urusel förmåga att bli kär i vänner. Det har hänt 3 gånger sedan dessa nu snart 12 år. Kärleken besvaras aldrig och det har gjort att jag sedan 2-3 år tillbaka har gett upp om kärleken. Den sårar förmycket, det gör för ont. Även om kärleken jag kände dessa 3 gånger inte var så stark som den jag kände vid 19-års ålder så vågar jag inte släppa taget och bli kär fullt ut. Jag trycker ner den så djupt inom mig att den självdör efter ett tag. Ibland hatar jag faktiskt kärlek, jag vill inte ha med den att göra något mer eftersom jag har redan övertygat mig själv om att jag aldrig kommer träffa någon ändå.

Ja det låter väl puckat och bittert, men jag känner inte bitterhet. Men en slags, frihet? Eller nej acceptans handlar det mer om. Jag känner mig nästan lite glad ibland också för det har tagit många år att faktiskt känna såhär, och inte bara ljuga för mig själv. Det har gjort att jag nu kan lägga tankarna åt sidan och fokusera på annat i mitt liv.

Kärleken till någon annan skiter jag därför i.

söndag 20 november 2011

Transgender day of remembrance

Idag är det international trangender day of remembrance. En dag att tänka på alla dom transpersoner som blir utfrusna från nära och kära som inte längre vill ha med dom att göra. Alla transpersoner har blivit misshandlade, våldtagna och mördade just för att dom är transpersoner. Som än idag blir misshandlade, trakasserade, våldtagna - av familjemedlemmar till personer dom känner eller främlingar - just för att dom är transpersoner.

Transfobi är utbrett i samhället och kulturen. I en värld med strikta könsnormer och en könsmaktsordningen så förväntas alla hålla sig på sin plats, en värld där kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män. Många kan vara toleranta mot andra och själva gå utanför könsnormer, men under ytan finns dom dömande blickarna, fördomar och dömande mot och av dom som bryter mot könsordningen genom att gå utanför könsmallarna. I denna värld så förväntas därför en personer könidentitet vara direkt ihop kopplat till ens könsorgan, fitta = kvinna och kuk = man. Många klarar inte av att tänka utanför detta. Transpersoner går därför emot denna uppfattning och blir dömda, hatade, föraktade, misshandlade, våldtagna och mördade. Åsikter att det är något "fel", "onaturligt, "sjukt", "äckligt" osv, är vanligt om transpersoner.

En sådan här dag behövs därför för att skapa extra uppmärksamhet som många inte tänker på resten av året. Som trans tjej är det något jag tänker på året runt, då det är en del av min vardag på nätet som i verkligheten.

lördag 19 november 2011

Det handlar inte om en förenklad analys utan om en diskussion utifrån kön

Amanda Svalin bemöter mitt förra inlägg om att feminism för mig handlar om att fokusera på kvinnors perspektiv.
Jag tycker det är förenklat att påstå att män alltid i alla sammanhang har mer makt än kvinnor. Jag är övertygad om att en människas positioner bestäms av en blandning av vilket kön man har, vilket könsuttryck man har, vilken klass man tillhör, vilken etnicitet och religion man har, vilken sexuell läggning man har och om man är medborgare eller inte i det land man bor i och så vidare. En papperslös man har betydligt färre rättigheter och möjligheter än vad en vit kvinna som är medborgare i Sverige har bara för att nämna ett exempel.
Mitt inlägg handlade just om grupperna "kvinnor" och "män", det var inte ett inlägg gjort ur ett intersektionellt perspektiv. Precis som att när en talar om etnicitet och rasism så är det sällan någon börjar säga att hen som skriver om det måste räkna med kön och klass också för annars förenklar hen. Självklart så intersektar olika strukturer och makt, oavsett om det är etnictet, sexualitet, könsidentitet, ålder, klass, funktionsduglighet, etc. Så en man just för att han är en man har privilegier och är överordnad en kvinna. Sen kan detta ändras om hon till exempel är vit, hetero och cis och han är bög och man med annan etnicitet. Men faktumet är att hon är "kvinna" och han är "man" och därmed finns en maktdifferential mellan dom.

Så det handlar inte om en förenkling, för i så fall skulle jag kunde säga att skriver du om klass i ett inlägg så förenklar du, skriver du om etnicitet och rasism så förenklar du. Men just när det kommer att diskutera om kön så kommer ofta sådana här anklaganden, men sällan i andra diskussioner gällande olika förtryck.

Svalin tar upp att skapa motsatspar, ja det gör vi när vi diskuterar annat förtyck också. När vi skriver om klass, rik - fattig. HBTQ - Heterosexuell. Etnicitet, alla andra - vita. Etc. Men just i diskussioner om kön så kommer kritik fram, vi ska inte tala för mycket om kön för då förstärker vi kön heter det. Med andra ord vi ska inte synliggöra för mycket för då, ja vad händer då? Ni andra som snackar om annat förtryck och diskriminering av olika grupper ska inte snacka så mycket om det heller i så fall för ni förstärker uppdelningen. Men det låter absurt att säga till ett gäng anti-rasister eller HBTQ-aktivister. Så varför säga det till feminister? Eller varför säger feminister så till andra feminister?

Ytterligare en misogyn trend på Twitter

Just nu trendar (Worldwide, började igår) "Women Who Dont Cook" på Twitter. Dom flesta som retweetar denna skämtar inte utan har dessa åsikter. Och skämt gillar jag inte heller då det är dom gamla vanliga misogyna "skämten". Men många har åsikter att en kvinna som inte kan laga mat åt sin man är inte värd att ha som partner. Säger något om den misogyna könskonservativa inställning som är vanligare än många tror...

fredag 18 november 2011

Feminism för mig handlar om att fokusera på kvinnors perspektiv

Hannah på One-way Communication skriver om Att lyssna och försöka förstå angående feminister och "jämställdister".
Det är dags att komma vidare. Det är dags att vi avslutar det krig som eskalerat från ett könskrig till ett krig angående vilket perspektiv som är mest “sant”, eller vem det är mest synd om. Det finns ingen som helst motsättning kring att bearbeta kvinno- och mansfrågor parallellt. Det är faktiskt absolut nödvändigt att vi slår ihop dessa perspektiv och ser på helheten. Vi behöver inte mer debatt, mer situationer där åskådarna ska välja sida. Vi behöver arbeta tillsammans, trots eller kanske på grund av olika perspektiv.
Men ett "könskrig" är precis någon som anti-feminister vill, hela tiden. Vidare så handlar feminism för mig inte om att fokusera lika mycket på kvinnors och mäns perspektiv, utan på kvinnors. Feminism handlar inte om att män ska uppnå ekonomisk, social och politisk jämställdhet med kvinnan, utan tvärtom. En minsta gemensamma nämnare: Att kvinnan i dagens samhälle är underordnad och underordnas män socialt, politiskt och ekonomisk i världen och samhället och att detta ska ändras. Om männen var underordnade och förtryckt så skulle det inte handla om kvinnan ska uppnå ekonomisk, social och politisk jämställdhet med män eftersom dom skulle vara på samma nivå eller lägre. Själva "uppnå med" skulle förlora sin mening. Så hur tänker egentligen dom som anser att män är på samma nivå som kvinnor?

Män underordnas inte kvinnan, det finns inget strukturellt förtryck av män enbart för att dom är män. Vi kan titta globalt och se till länder som Kina, Indien, Iran, Afghanistan, Saudiarabien etc - är det män som förtrycks och underordnas där?

Att däremot pojkar, killar och män drabbas av könsnormer och förväntningar från omgivningen är en annan sak, detta är något att prata om och göra något åt så vi kan skapa förändring. Precis som ROKS gör med Machofabriken. Men det är inte samma sak som förtryck. För mig är det dock samma sak som att säga att heterosexuella, vita och cis personer är förtryckta enbart för att dom är heterosexuella, vita och cis personer. Men gällande kön så snarare relativiseras förtryck och det påstås att män minsann förtrycks dom också och ni som inte anser det tycker att mäns perspektiv inte är värt lika mycket!

Hela samhället anser att mäns perspektiv är värt mer än kvinnors. I mitt tycke är dessa påståenden ett tecken på en verklighetsfrånvänd syn på förtryck, vi lever i en patriarkal värld. Inte en värld där kvinnor och män drabbas lika mycket.

Föresten, brukar ni som resonerar såhär säga åt anti-rasister, HBTQ-aktivister och transaktivister att dom minsann ska lugna ner sig och lyssna lika mycket på dom privilegierade grupperna för annars så tycker dom att dom privilegierade gruppernas perspektiv inte betyder något? Men vänta, vi ska inte tala om privilegier gällande kön för alla har ju det exakt lika, vi kanske ska börja låtsas att det är så så gällande etnicitet, sexualitet och könsidentitet så kan vi relativisera hela vägen... Lycka till att bekämpa förtryck och diskriminering sen eftersom ni osynliggör just förtryck och diskriminering i era "alla har det lika och vi ska hjälpa alla" -tankegångar. Det individualistiska perspektivet är vad det här kan kallas. Det funkar bra när en talar om just individer men en blir blind för strukturer.

Transmode del 1 - Förklaring och om kroppen

Idén till detta inlägg fick jag från Hanna Fridén på Twitter där hon tyckte jag kunde transmodeblogga. Så varför inte? Jag ska försöka ha med bilder på varje del. Då en bild säger mer än tusen ord, bla bla osv. Men ingen bild i denna första del, ledsen till dom som vill se bilder!

Underförstått att eftersom jag är trans tjej så är det just transsexuella kvinnor som mina transmode-inlägg berör. Sorry, trans killar!

Jag kommer i dessa delar ta upp sådant som:
 - Hur framhäva dina kurvor som trans tjej. Om det är det du vill.
 - Det här med behå. Och "utfyllnad".
 - Att tänka på om du är pre-op trans tjej och vill dölja "the bulge".
 - Underkläder.
 - Det här med att "klä sig för sin ålder". Skittråkigt så jag kommer skriva om hur jag ogillar det tänkandet, då jag själv ibland klär mig som en "fjortis".
 - Tips då du vill köpa kläder och hitta rätt storlek.
 - Att tänka på då du föredrar att shoppa kläder online, såsom krånglet med att gissa storlekar.
 - Smink! Framhäva det där "feminina".
 - Högklackat!
 - Och mer jag kan komma på senare! :)

Men nu tänkte jag ta upp det här med kroppsbyggnad. Det är så olika vilken kroppsbyggnad du har, såklart. Eller hur lågt du har kommit i din könskorrigering. Det sistnämnda eftersom hormonbehandlingen, eller om du som jag går på två (Estradot och Provera), påverkar kroppen i och med fettomfördelning. Så det betyder att du får mer fett på höfter, lår och rumpa samt bröst. bra och tänka på förresten så du inte köper upp tonvis med kläder då du precis börjar för att sedan märka efter ett par år att oj, kläderna är lite för trånga. Detta gjorde jag, supersmart...

Trånga kläder kan visserligen ge skev av att du har mer kurvor. Men tror mig i att bekvämlighet är viktigt, också. Det är inte skönt med typ supertighta leggings, snarare väldans obekvämt. Någorlunda tighta kan dom sitta, för dom ska inte vara pösiga. Tycker inte jag i alla fall. Detta gäller också andra sorters klädesplagg.

Men för många trans tjejer så kan det vara att just hela överkroppen, är större än underkroppen. När det för cis tjejer oftare är tvärtom. Självklart så är detta olika efter individen. Så det gäller att tänka på detta när du köper kläder, om det alls är viktigt för dig vill säga, en del trans tjejer bryr sig inte ett dugg. Men jag gjorde, och gör det ännu. Då jag stör mig på min lite större överkropp. Så jag tänker på en sådan enkel sak som vilken färg jag använder, och vilka sorters kläder jag använder.

Men mer om det sista i nästa inlägg för det tillhör delen - Hur framhäva dina kurvor som trans tjej.

torsdag 17 november 2011

How to be a transbitch!

Var trans.
Kalla dig själv en bitch.
Bitcha mycket med folk.
Snacka om heta nakna killar.
Var lite sådär lagom motsägelsefull.
Snacka om sex du gillar med andra.
Retas vänskapligt med personer du känner.
Done!

... Okej detta har inget med vara en transbitch, det beskriver bara mig själv. ;D

Stereotyper FTW! Eller inte.

Okej nu ska jag gå och göra något konstruktivt.

Relativisering i feminismens namn

Forskar feminist skriver "Sluta relativisera hedersvåld!" Jag håller med. Det har skett en relativisering av det patriarkala förtryck och våld som drabbar kvinnor från andra kulturer, detta i feminismens namn. Hedersvåld är något sådant. En säger: men i grund och botten är det samma sak som det heder som fanns bakom exempelvis Bjästa-fallet! Nej det är det inte, ni glömmer bort att olika förtyck intersektar. Det finns etnicitet med i bilden också, bland annat.

Det patriarkaliska förtrycket och våldet tar sig olika uttryck, hedersvåld är något sådant. Men idag ska en hålla käft om detta uttryck av den patriarkaliska värld i lever i. Vi är bannlysta att hålla mer än en tanke i huvudet på samma gång, och här är något där jag tycker intersektionalism inte har lyckats utan används istället mot alla dom tjejer, kvinnor och HBTQ-personer som talar om hedersvåld dom utsätts för. Religion, kultur samt seder har blivit viktigare för framför allt vita medelklass intersektionella feminister att försvara än dom tjejer, kvinnor och HBTQ-personer dom säger sig kämpa för. Kort sagt, ni har svikit alla dessa tusentals och åter tusentals tjejer, kvinnor och HBTQ-personer, och gör därmed det patriarkaliska förtrycket en tjänst.

Jag kan inte fatta detta själv, det är som att det kommer många kvinnor och berättar för er om allt jävla våld och förtryck dom utsätts för, men ni spottar dom i ansiktet och säger att deras åsikter inte är korrekta. Ni måste säga såhär och använda dessa korrekta ord istället för att vi ska lyssna. Hur jävla fail på en skala är inte detta?

Sedan när blev det viktigare att vara skitnödigt teoretisk än att lyssna på kvinnor själva? Kan ni ta och lyfta er huvuden från era jävla böcker och ta och leva i verkligen?

Fler länkar:
"Feminism sviker tjejer som gifta bort under sommarlovet"
"Förnekare av den specifika hederskulturen sviker offren"
"Nej, barnaga är inte hedersvåld"

Äh fan det där kommer aldrig hända i Sverige!

Kommer ni ihåg Australienska IKEA's könsnormativa och sexistiska "Mansland"? Något jag fick höra från flertalet personer var att något sådant inte skulle hända i Sverige för vi är så medvetna om könsnormer och jämställda. Men nu händer det i all fall. Frestad at säga "I told you so!", Men jag låter bli...

Så vad var det där med att ingen backlash råder? Jag förväntar mig att i denna takt kommer vi vara tillbaka på 1950-talet inom en 20 år...

"Det räcker med att en kvinna skriker våldtäkt så åker en man in!"

Ja vi brukar få höra att det är så lätt att få en man fälld för våldtäkt i Sverige bara en kvinna skriver våldtäkt, en åsikt tillsammans med dom av typen "nä nu måste jag vill ha kamera med mig när jag har sex med en kvinna för att jag inte ska bli anklagad för våldtäkt!". Dessa två åsikter var vanliga när diskussionerna gick som heta kring Assange-fallet. Men dom av oss som vet hur det ser ut vet också att det är bara struntprat. Få fälls för våldtäkt, ännu färre anmälningar (runt 12%) tas ens upp. Det är lätt att komma undan med våldtäkt.

Sen har vi också allt skam- och skuldbeläggande som sker av offret. Kommer ni ihåg Bjästa-fallet? Det visade på hur vanligt det är att en tjej blir skam- och skuldbelagd för att hon har blivit våldtagen. För den fina killen skulle väl aldrig? Jo, det var det han gjorde. Så mycket för att det räcker med att en kvinna skriker våldtäkt så åker en man in...

Nyligen så händer samma sak igen. En tjej blir våldtagen av en kille som inte fick kyssa henne, hon får råd att anmäla och han döms sedan till ungdomsvård och ungdomstjänst. Eftereffekten blir att hon blir hotad och trakasserad av hennes skolkamrater, hon ångrar därför att hon anmälde. Det är sådant här som är mer vanligt, ytterligare en anledning till att så få anmäler när vi har en kultur och samhälle som uppmuntrar skam- och skuldbeläggning av våldtäktsoffer.

På en annan skola så avfärdade rektorn en våldtäkt av en tjej som en kille på skolan genomförde när hon tog kontakt med rektorn och berättade om våldtäkten, rektorn ursäktade våldtäkten med att "pojkar är sådana". Vidrig syn rektorn har, minst sagt.

Men vi får hela tiden höra av anti-feminister att sådant här det händer inte. Det finns inte. Det var konstigt, för det är precis vad som händer. Detta är bara fall som kommer ut. Många får ingen av oss någonsin reda på, där sker allt i det tysta medan våldtäktsoffret får betala priset.

onsdag 16 november 2011

Jag är inte så ensam som jag tänkte först

I mitt tidigare inlägg - Varför jag inte kan kalla mig radikalfeminist eller anti-porr feminist längre. Så skrev Maria i kommentarerna:
Men är det inte din bitterhet som talar nu? Både porrmotståndare och radikalfeminister omkring dig har väl också stöttat dig? Jag får intrycket att det är några enskilda som har reagerat mot dig? Och på forumet Systerskap har väl alla feminister och porrmotståndare som har svarat där i tråden om att du som anti-porr tänder på porr gett dig bra svar. Så när du skriver att du ”får nu stå ensam i (d)in kamp mot patriarkatet” känns det som att du är väldigt orättvis. Varför slå mot hela feminismen och porrmotståndet om det bara är några enstaka som svarar dumt?
Jo, det var min bitterhet som talade, delvis. Jag var arg och ledsen, samt besviken. Att det gick så enkelt att vända mig ryggen vara sådär. Sen så håller jag med om att det finns andra som stöttar mig, som flera på Systerskap.nu. Dom dömde mig inte utan försökte istället föra dialog och förstå det jag berättade om. Dom visade mig just hur mycket systerskapet betyder. Och dom är anti-porr feminister och även en och annan radikalfeminist.

Så jag säger inte att alla som är radikalfeminister och/eller anti-porr feminister vända mig ryggen. Ni är flera som finns där för mig. Det är jag medveten om. Så jag ber om ursäkta för mitt ledsamma och bittra inlägg.

Men en sak jag inte håller med om att jag slår mot hela feminism, men på ett sätt så känns det väl så. Jag kände mig ensam när jag skrev det. Men jag vet att jag är inte ensam, jag har vänner som är alla möjliga sorters feminister som jag diskuterar med på Systerskap, Facebook, Twitter och på många olika kommentarsfält varje dag. Så jag tar tillbaka det där.

Att få känna sig åtrådd

Jag har aldrig känt mig åtrådd, förut, har alltid varit övertygad om att ingen kan åtrå mig. Överhuvudtaget. Någonsin.

Fast på sistone har saker hänt. Jag har lagt upp bilder på mig själv, jag har varit i kontakt med andra feminister, och nyligen någon som fått mig att känna mig åtrådd då hon faktiskt ville ha mig, ta mig. Tyvärr så bor hon så långt bort. Men det kändes så bra att för första gången känna att fan, någon finner mig sexig och snygg. Och vill knulla mig.

Jag har fört sagt till mig själv att det är inte viktigt för mig att känna såhär, jag bara låter mig kontrolleras av samhällets normer. Jag kan vara ensam och behöver inte någons lust för mig. Men fan, det var aldrig sant. innerst inne längtade jag så mycket efter det så det gjorde fysiskt ont. Är så jävla glad att detta nu har hänt!


Varför jag inte kan kalla mig radikalfeminist eller anti-porr feminist längre

Efter cirka ett års grubblande, gråtande och sömnlösa nätter så har jag tagit ett beslut - jag kommer inte längre kalla mig radikalfeminist eller anti-porr feminist. Varför?

Efter att jag nyligen berättade om hur jag känner inför vissa saker som analsex, hur jag har väldigt motsägelsefulla sexfantasier, hur jag tittar på exempelvis bögporr - så har allt fler inom radikalfeminism och anti-porr feminism vänt mig ryggen. Men först så spottade dom mig i ansiktet och gav mig en smäll, jag uteslöts ur gemenskapen och dom visade den syn dom alltid haft på mig - som en trans tjej kommer jag alltid förbli en man, som är feminist enbart för att krossa feminism från insidan.

Så mycket systerskap, kärlek och styrka fick jag tillbaka för att jag sa att jag älskade dom och öppnade mitt hjärta. Det har gjort så jävla ont, det gör så jävla ont när jag skriver detta gråtandes. Men jag kan inte längre använda dessa begrepp om mig själv vetandes att andra radikalfeminister och anti-porr feminister kommer se mig med med tvivel och hat i sina ögon.

Min analys av porr har inte förändrats, i mig finns fortfarande radikalfeminism. Det är bara själva begreppet jag inte längre kommer använda om mig själv. Efter allt vad som hänt kan jag inte längre göra detta.

Jag får nu stå ensam i min kamp mot patriarkatet.

tisdag 15 november 2011

Kvinnor i Iran får inte åka skidor längre utan manlig följeslagare

Taget från Facebook. I Iran får inte kvinnor längre åka skidor utan att någon manlig familjemedlem följer med dom. Varför? För dom anses inte kunna ta hand om sig själv, och kvinnor med frihet = dåligt i Irans ögon.

Ända sedan Sharia lagarna introducerades 1979 så har kvinnors rättigheter minskat allt mer. Religiösa fundamentalister och extremister sitter på bestämmande positioner i samhället och fortsätter att hitta på nya sätt att förminska på kvinnors frihet. Kvinnor för dom är bara objekt, eller barn, som måste ses efter hela tiden.

Artikel kan sägas sammanfatta denna patriarkaliska syn på kvinnor:
Iran Clerics: We ban all women from skiing alone because they don’t have the mental capacity to do it without a male guardian… in fact, women must not have any sort of freedom!
Så är deras syn på kvinnor. Det märks i allt dom har gjort hittills. Detta är knappast sista gången dom kommer på något nytt sätt att begränsa kvinnor, dom kommer komma med mer tills kvinnor enbart få sitta i hemmet hela dagarna.

Varför är det just mäns livsbetraktelser som anses så jävla fascinerande?

Det är precis vad jag tänker när jag såg denna artikel om Karl Ove Knausgård.

Det är så ofta det där att just en mans syn på livet ses som all"män"giltigt, som något "män"skligt. Något vi alla ska kunna igen oss i, fascineras av, för att sedan hylla dessa män. Spelar fan ingen roll om det är Knausgård, Strindberg, De Sade - oavsett deras syn på kvinnor, feminism, ja fan allt - så framhålls det som något alla måste ta del i. Bara före det är en del av kulturen, av "män"iskan livsbetraktelser.

Men inte om du är kvinna, då är det kvinnors liv du berättar om. Då blir det inte riktigt lika intressant att läsa om, inte riktiga lika stora fina hyllande ord används om ditt verk. Men det är för att du är kvinna, du är den andra, ditt liv är kvinnors liv. Inte mäns. Mäns liv är kvinnor och mäns liv. Typiskt mannen som norm där det manliga perspektivet är det "män"skliga perspektivet. Sen undrar dom varför någon som jag anser att det är så viktigt att fokusera på kvinnors perspektiv inom feminism... För att motverka något sådant här såklart! Motverkar resten av kulturen och samhället som har det manliga perspektivet som norm.

Männens dominans i musikindustrin

"Männen har makten över musiken". Musikbranschen, precis som i så många andra branscher, så är männen i dominans. Det är framför allt män som sitter i ledningen på stora företag, eller enbart män.
Men först till statistiken. Som staplar och diagram visar saknas det helt kvinnor i den svenska styrelsen för det internationella skivbolaget Sony. Samtidigt finns det bara en kvinna i bolagets ledningsgrupp. Inte heller hos konkurrenten Warner finns det några kvinnor i ledningsgruppen och hos Universal, som är landets i särklass största skivbolag, går det sex män på två kvinnor i ledningsgruppen.
Inget nytt. Såhär ser det ut inom filmbranschen där få eller inga kvinnor finns inom ledningen. Även bakom kameran så är det få kvinnor. Det är framför allt män som bestämmer och mäns berättelser som visas. Mannen som norm med andra ord med det manliga perspektivet.
Den är också män som kvoterar in andra män, sedan skylls det på att det inte finns någon kompetens bland kvinnor. Struntprat, men dessa män kopplar kompetens med kön, delvis ihop med män. Inte konstigt så att det "inte" finns kompetens bland kvinnor i deras ögon, kvinnor har ju "fel" kön...

måndag 14 november 2011

Jag är en porrmotståndare som tänder på porr och brukar den

På det feministiska communityt Systerskap så skrev jag igår en tråd om att jag nog inte längre kan kalla mig porrmotståndare.

Anledning var för att jag tänder och brukar porr, till exempel så läser jag sex/porrnoveller och även tittar på bögporr.

Jag hade väl också en baktanke med mitt inlägg, eftersom jag mycket oftare stöter på medfeminister som kallar sig porrmotståndare som också använder porr. Jag skriver inte "tänder på" här eftersom många kan tända på porr utan att egentligen vilja titta på/läsa den. Jag kan själv tända på olika sorters porr även om jag så starkt ogillar/avskyr den och inte vill titta. Och jag därefter tänker inte döma andra för att dom tänder på porr eftersom jag då dömer mig själv.

Jag fick en fråga om jag har förändrat hela min analys av porr. Nej det har jag inte, mina åsikter om porr står kvar. Men det var inte det som var del i min poäng, utan: Kan en vara porrmotståndare och ändå bruka porr?

Som sagt så dom flesta porrmotståndare jag stöter på brukar olika sorters porr, tecknad porr, porrnoveller, mainstreamporr oavsett hur kvinnoförnedrande, lebisk porr (men då faktiskt den gjord av kvinnor för lebiska), bögporr, alternativ/queerporr, etc.

Så vad är då att vara en porrmotståndare? Det är väl inte bara teori? Praktik?

Hur kan du/ni få ihop att kalla sig porrmotståndare och ändå bruka porr? För mig går det inte riktigt ihop. Andra får kalla sig det och brukar vilken porr dom vill. Detta är på ett personligt plan för mig.

Red: Ändrade så att länken till Systerskap pekar till rätt tråd.

Könsnormer och transvårdens förväntningar

"Idag vårdar man könsnormer". Känner igen det där. Själv så får jag höra från kontaktpersoner inom transvården att dom slutat ha krav på hur du klär dig, sminkar, skor, uppförande, hur du sitter. Men det har dom inte för det sägs saker här och där som visar på att du blir tagen på mer allvar om du anpassar dig till könsmallen.

En kanske kan säga att jo men dom förväntar väl sig att en vill vara "kvinna" och "man" enligt könsmallarna? Men dom förväntar sig en könstereotypisk uppvisning från den transsexuella. Även om det inte är en något hämtat från 50-talet så finns det underförstått att du ska vilja klä dig feminint/manlig. Du ska vilja sitta ihop med benen som trans tjej och göra dig mindre för att förstärka intrycket av att vara "kvinna", och som trans kille att du ska sitta mer bredbent och ta mer plats. Detta med sittställning är bara ett exempel bland många.

Läs även Amanda Svalins inlägg om detta!

Att få kunna vara sig själv

Varför jag har blivit så personlig på denna blogg är faktiskt för att jag en dag för lite över två månader sedan sa till mig själv att nej, nu får det vara nog! Jag var så innerligt trött på att inte kunna få vara mig själv på nätet. Bland medfeminister.

För det kunde jag inte. Jag skämdes över olika saker, allt som jag tagit upp i detta inlägg. Och även andra saker. Jag kände så ofta att jag behövde passa in i en mall på hur jag skulle vara. Som att jag fick inte älska analsex, jag måste hata det. Ja fick inte ha motsägelsefulla sexfantasier, bara "perfekta" sådana. Osv.

Så jag började skriva om saker jag älskar, gillar och gör. Som kan ses som motsägelsefullt för mig som feminist, och ännu mer som radikalfeminist. Eftersom att vara en radikalfeminist följer med en stark förväntan på hur en ska vara. En ska inte vara bara en person med olika erfarenheter, en ska vara "The Feminist". Typ.

Nu känns saker å ting mycket bättre, jag kan äntligen börja vara mig själv mer. Och ändå vara medveten  om vad jag gör, därför jag brukar analysera saker jag gör och sedan skriva ner mina tankar.

söndag 13 november 2011

Alltså, Miljöpartiet, varför?

Enligt MP så är en av dom största argumenten för ett jämställt uttag av föräldradagarna att män får ligga mer.
Pappor – så får ni ligga oftare
Bravo, MP. Ni spär på den könskonservativa inställningen att sex är viktigare för män än något annat. För män kan alltså inte spendera mer tid med barnen om dom inte alltså också får mer sex av partnern. Smart tänkt, verkligen... På detta sätt delar MP upp kvinnor och män gällande sexualitet, som att det inte är så viktigt för kvinnor att ha sex.

För den som säger "men fan du vet Aftonbladet och rubriksättningar!". Orly? Kolla här då: MP:s Tweet som bekräftar att det inte bara är rubriksättaren.
















För den som tycker att jag överreagerar. Nej, jag blir bara lite besviken på att MP tar denna könsnormativa väg för att argumentera för jämställda föräldradagar.

Stoppa tvångsstereliseringen av transsexuella!

Stoppa stereliseringen. Sissela Nordling Blanco och Mira Larsson skriver om att tvångsstereliseringen av transsexuella som vill genomgå könskorrigerande behandling måste få ett slut.

Tvångsstereliseringar har förekommit tidigare under historien i Sverige:
Det är dags att utmana bilden av Sverige som ett öppet och jämställt land som respekterar de mänskliga rättigheterna. Tvångssterilisering har en lång och brutal tradition i Sverige som har riktat sig främst mot kvinnor inom resandefolket, funktionsnedsatta och så kallade asociala kvinnor vilket var en godtycklig definition som rymde allt från hbtq-personer till personer som levde i prostitution. Det gemensamma för tvångssteriliseringarna, som i dag klassas som brott mot mänskligheten, är idén att en bättre mänsklig ras och ett bättre samhälle skapas genom att maktens män kontrollerar våra kroppar och vår reproduktion.
Europarådet fastslog redan i somras att tvångsstereliseringar av transsexuella är ett brott och ska bort. Alla partier utom KD och SD ställde sig bakom det. Senast KD uttalade sig om tvångsstereliseringar så var dom för det då det ansågs av deras styrelse att det behövdes just för att ingen transsexuell vill väl ha kvar sitt "gamla" könsorgan samt att transsexuella inte ska få ha barn för barn måste växa upp med en mamma och en pappa. KD visade sin transfobi, HBTQ-fobi och kärnfamiljstänkade.

Själv måste jag redan nästa år genomgå en operation för annars får jag inte fortsätta med hormonbehandling, eller något annat heller som ingår i könskorrigeringen. Vara deprimerad och inte ha ork för mitt liv om jag inte fick fortsätta är något som inte tas hänsyn till. Så jag är tvingad att genomgå operation för att kunna må bra. Jag vill inte tänka på hur mitt liv skulle se ut om jag inte hade påbörjat min transition. Men jag mår dåligt av tanken att jag måste genomgå något för att kunna må bra, som är så enkelt att bara ändra på. Men jag får inte vara lycklig som jag är, jag måste ordna mig efter denna transfobiska lag.

Färga håret och No Poo.

Jag behöver verkligen färga mitt hår, och kanske klippa mig lite. Så slitet, och börjar få allt mer vita strån... Oh noes! Eller ja det är väl inte så farligt. Men ändå, vill ha en annan färg nu.


Funderar på mer vinrött, eller mörkare rött i alla fall. Eller kanske svart. Blondin? Nja, lutar mest åt någon nyans i rött.

Sen ska jag börja med Balsammetoden som jag läst om på Lady Dahmers blogg.

lördag 12 november 2011

Trans bitch?

Jag har börjat kalla mig ibland för "trans bitch", varför? Jag vet inte. Jag bara älskar det, på något sätt. Sen är jag kär i ordet "bitch" så det gör väl sitt. Vill av ren kärlek kalla personer jag gillar och älskar för "bitch", typ vänner. Inte föräldrar dock...

Bitch love! Bitches rules! :D

Fuck yeah, I'm weird like that.

Varför jag har så svårt för satir

För bra satir ska inte kunna kännas igen som satir. Brukar det sägas. En person kan säga: "personer med annan etnicitet än svenskar ska skickar ut ur landet!", eller "kvinnor ska stanna i köket!", eller "transsexuella är äckliga freaks!". Och kan ursäkta allt med det magiska ordet "satir". I slutändan skiljer sig bara en sak - hen bakom. Att hen faktiskt själv inte har dessa åsikter alltså. Men vi vet ju att även om poängen med ett budskap är att vara något positivt så blir inte detta alltid fallet. Så varför ska satir vara ett frikort att säga vad som helst?

En person kan alltså säga något misogynt, rasistiskt och HBTQ-fobiskt och utan problem komma undan det tack vare satir. Hur bra på en skala är då satir, egentligen? Det är alltså lät att lura oss feminister, anti-rasister och HBTQ-aktivister genom att hävda att något föraktfullt och fobiskt är satir så vips kommer hen undan. Smart, verkligen... Inte.

Nej för mig failar satir så ofta. Som Facebook gruppen "Kränkta Vita Män", den kan väl pga av namnet vara mer uppenbar satir. Men tyvärr så finns det många som tycker så. Den där satiren blir alltså bara ytterligare en påminnelse som skiten i vardagen. varför jag inte finner den rolig.

Satir eller inte, humor hjälper faktiskt till att förstärka fördomar. Vilket jag önskar alla ni feminstiska, anti-rasistiska och HBTQ- medvetna där ute borde tänka på.

Transsexuella kvinnor och den så kallade "kvinnors sexuella makt"

"KSM", "kvinnors sexuella makt", används flitigt för att försöka argumentera för att kvinnor skulle ha en makt enbart för att dom är kvinnor. Som då skulle visa sig i att kvinnor lättare får ligga, lättare får drinkar, osv. Påstås det bland mycket annat.

Denna så kallade makt är baserat på ett patriarkalt tänkande där kvinnor "lockar/förför/får män att synda/osv" - detta kan vi se genom historien, kristendomens syn på kvinnan var sådan - kvinnan hade "makt" över mannen och hennes kropp och sexualitet jämfördes med demoner. Det spelar ingen roll var någonstans i världen vi är så finns denna patriarkala syn där kvinnors sexualitet och kroppar anses behövas kontrolleras på olika sätt, för att män inte kan hålla sig annars och bli lockade.

Som transsexuell kvinna skulle jag alltså få så mycket lättare att få knulla, jämfört med förut.

För mig funkar det inte då att börja tala om diverse killar och män som har mer av en fetisch för trans tjejer, eller "shemales" som vi kallas. Och ibland hentai älskare så använda oftast benämningen "futanari", eller bara kort "futa". Ibland också "dick girl" samt "trap" , som jag skrivit tidigare om. Varför jag anser det är just för att vi blir något exotiskt för dessa killar och män, en fetisch. Inte en person, vad för makt är detta? Vad händer då med en trans tjej som går igenom sin könsorgansoperation? Jo hon blir totalt ointressant för dessa.

Jag har förut spenderat tid på ett community för HBTQ-personer, Qruiser, där jag fick en hel del inviter från killar och män. Dom flesta ville samma sak, knulla mig. Några ville bjuda mig över en helg ut till skärgården eller liknande, och fick visst för sig att jag var en eskort eller något sådant. Dom sistnämnda ville "skämma bort" mig. Nej, allt tackade jag nej till eftersom jag är inte intresserad av att knulla med personer jag inte ens känner, och det senare - fuck no!

Skulle detta då vara "ksm" att dom ville träffa mig? Jaha men det finns många unga homosexuella killar på Qruiser som ofta får inviter av diverse äldre män som vill knulla dom. Har dom då också "ksm"?

Nej hela begreppet faller för mig, det rör sig inte om en makt i egentlige mening så som ekonomisk och politisk makt. Det rör sig om något annat i grund och botten. Den syn jag tog upp i början av inlägget.

fredag 11 november 2011

Jag tror att jag har "kommit ut".

Dom senaste två månaderna så har jag bekänt den ena saker efter den andra.
Att jag:

- Älskar analsex.
- Tycker om att få var rakad (ben, underliv, armhålor).
- Att jag har motsägelsefulla sexfantasier.
- Älskar könsnormativa kläder och skor samt smink.
- Verkligen tycker om att få ta ett glas rödvin då och då tillsammans med med ett bloss.
- Att jag gillar att titta på snygga nakna som halvnakna killar på diverse tumblr bloggar.
Älskar att få bekräftelse för mitt utseende.
Osv.

Jag sitter och undrar varför jag har kommit ut med detta, bara sådär. Jag har hållit inne dessa saker rätt så länge. Har inte vågad erkänna det av rädsla för att andra feminister ska vända mig ryggen. Men jag blev så trött på att jag behövde hålla inne med allt, inte vara ärlig. Så en dag så fick jag nog, för cirka två månader sedan. Jag bestämde mig för att nu fan vill jag få prata om sådant jag älskar och gör fast det må vara motsägelsefullt och dumt. Orka gå runt och hålla upp en falsk fasad... Blä.

Dom av er som är feminister som hatar mig för allt detta - so be it. Men jag vill få vara mig själv.

Hormonbehandling och kroppsförändring

Jag har gått på hormonbehandling i två år. Och för en och en halv månad sedan påbörjade jag en till sådan. Den första är standardbehandlingen (plåster, Estradot), medan den senare (Piller, Provera) enbart påverkar brösttillväxten. Det första påverkar hela kroppen. Men både påverkar humöret. Provera ger samma effekt som en cis kvinna får direkt efter mens.

Min kropp har förändrats här och där, och mitt humör har också påverkats till en viss  del. Jag har fått mer fett på höfter, lår och rumpa, vilket jag verkligen älskar! Samtidigt så när jag nu har gått ner på grund utav att jag går på LCHF så har fett försvunnit från till exempel midjan men inte från höfter, lår och rumpa, vilket är bra.
Jag har också fått ett rundare ansikte, vilket också familjemedlemmar och vänner som sett mig förut har påpekat.

Jag har fått lite mer fett på brösten, men inte alls lika mycket som jag fått på exempelvis lår och rumpa. Jag får se vad effekten blir av Provera. Men något jag har börjat märka är att mina bröstvårtor ökat i storlek, mycket, mer än dubbla storlek mot förut. Och ibland, utan att jag rör vid dom alls faktiskt, så sväller dom upp och blir jättestora. Jämfört med förr då dom svällde upp lite grann när jag rörde vid dom. Inget av detta stör mig, tvärtom så gillar jag det. Då mina bröstvårtor och vårtgården är så mycket större så blir det lättare för mig att stimulera dom.

Mitt humör har påverkats. Jämfört med hur det var innan jag började så har jag exempelvis fått det lättare att gråta för sådant som inte fick mig att göra det innan, dock kunde jag känna mig att det var på väg, men inget hände. Ska lägga till att jag har alltid varit rätt så känslosam, så skillnaden är inte stor, men det finns en skillnad. Sen så råkar jag lättare ut för humör-berg-och-dalbana, mitt humör skiftar snabbare än förut.

Jag kommer att skriva ett till inlägg om detta vid ett senare tillfälle, när jag vet effekten av Provera och kanske efter eventuell operation nästa år.

Att aldrig svara på kommentarer i ens blogg

Är något som faktiskt jag undrar över Då tänker jag på bloggar där innehavaren aldrig skriver något svar till personer som kommentarer, oavsett hur konstruktivt, eller om en har någon fråga. Det kan vara en mindre blogg där kanske bloggaren får en eller max två kommentarer per inlägg, eller ibland inga kommentarer alls under lång tid. Men månad efter månad så kommenterar hen aldrig själv. Jag undrar då vad som är poängen med att ha ett kommentarsfält? Kanske bättre då att stänga av det om din enda poäng med bloggen är att föra en monolog?

Det jag inte menar, för dom som undrar, är stora bloggar där varje inlägg kanske får en 25-100+ kommentarer, och flera inlägg skrivs per dag. Väldigt svårt att hänga med då att svara och många kommentarer kanske säger liknande saker så har du svarat på några inlägg så har du också svarat på flera andra. Samt att många som har bloggar har också mycket annat att göra irl. Men så handlar det förstås om vad vi prioriterar.

Jag försöker svara på dom flesta kommentarer, då jag inte gör är det då jag helt enkelt inte har något bra svar, eller om det rör sig om någon som bara vill tjafsa. Då struntar jag i att kommentera, och allt oftare nu raderar jag skiten.

Så det jag menar med detta inlägg är inte "du måste svara på alla kommentarer!". Nej utan jag tänker på personer som månad ut och månad in uppenbarligen ignorerar alla kommentarer och svarar aldrig på frågor.

torsdag 10 november 2011

Varför tycker folk att kvinnohat gömd bakom humor är så jävla roligt?

Denna misogyna och puckade artikel, som är en flera år äldre artikel gjord av någon rövhatt som tycker kvinnohat är lustigt, undrar jag varför Östran ens bestämde sig för att publicera till att börja med. I ett svar nu så säger Ronald Rosengren:
Det hade ju förstås varit mycket roligare om det hade varit en alldeles färsk och intressant insändare som hade väckt så mycket känslor, men när man nu är lurad får man glädja sig åt att det är så många spännande kommentarer som har kommit in.
Varför hade det varlig mycket roligare om den var nyare? Hade Rosengren tyckte detsamma om den var riktat till personer med annan etnicitet eller HBTQ-personer? Skulle en rasistisk eller en HBTQ-fobik artikel få publiceras i denna tidning oavsett  hur mycket den bakom tyckte att allt var ett skämt?

Humor är inget jävla frikort. Kvinnohat blir inte okej för att du döljer dina chauvinistiska åsikter bakom ett puckat skämt ämnat att spela på kvinnoförtrycket och fördomar som drabbar kvinnor, så att du sedan kan driva på kvinnors bekostnad. Som att det är så jääävla kul med kvinnoförtryck och att utsättas för fördomar baserat på att en är en kvinna.

Humor precis som annat vet vi förstärker fördomar, förstärker därmed också förtryckande strukturer och normer. Humor är inte något som existerar i ett vakuum.

Red: länkar direkt till artikeln i mitt gamla inlägg: Sexistiska skämt ökar diskriminering.

Att söka bekräftelse för sitt utseende.

Fick en kommentar på mitt inlägg om "Fler självportträtt"
Blasfeministen:
Du e ju strong nog att lägga ut bilder på dig själv offentligt. Så innerst inne så vet du nog att det inte är något fel på ditt utseende.
Nej, om du har läst tidigare jag skrivit där jag tar upp min egna syn på min kropp så skulle du förstå att så är det inte. Jag kan erkänna att för mig har det mer med att vilja ha bekräftelse för mitt utseende. Att andra gillar det.

Sen behöver ingen påpeka det här med att jag ska må bra med själv och tycka jag är snygg, vad andra tycker kommer inte hjälpa i slutändan. Nej, jag vet. Men jag vet att det känns bra när jag får komplimanger. Fast jag har under så lång tid haft en sköld uppe för att värja mig mot negativa kommentarer om mitt utseende, vars sidoeffekt har blivit att jag aldrig tog emot komplimanger om mitt utseende. Detta känner jag börjar ändras faktiskt.

Häftiga och jobbiga drömmar

Jag har rätt ofta rätt så häftiga drömmar, eller drömmar som kan kännas jobbiga men ändå känns bra på samma gång.

Ibland är jag en vampyr som hoppar mellan byggnader och jagar personer som mobbade mig då jag var liten, men som är vuxna i drömmen. En annan gång är jag den där flickan med det långa svart håret från diverse skräckfilmer, där jag jagar personer som vill mig illa. Typ omvända mardrömmar kan en väl säga.

Andra gånger flyger jag och kan påverka saker å ting i min omgivning med bara tanken. Andra gånger så jagas jag av zombies men dom inte kan skada mig då jag igen är en vampyr och jag slåss mot dom och hjälper överlevare. Eftersom världen jag drömmer om då är en som har blivit helt förstörd, städer är i ruiner. Jag har alltså superkrafter på ett eller flera sätt.

Vissa drömmar känns dock väldigt konstiga och skrämmande. En annan jag hade för någon dag sedan kändes skön, men också så jobbig så jag vaknade och tänkt på den en bra stund. Det var i alla fall en person som gjorde något sexuellt med mig mot min vilja, samtidigt så reagera min kropp annorlunda än min tanke. Jobbigt alltså. Jag vet inte vad jag ska tänka när jag har sådana drömmar. Annat än att dom är obehagliga och sköna på samma gång. Men nej, i slutändan gillar jag dom inte.

onsdag 9 november 2011

Det här med kroppsbehåring och press på att raka sig

Fanny har skrivit ett så bra inlägg om det här med kroppsbehåring och många personers attityd att dom på något sätt har rätt att yttra sig om någon utseende och gnäller när en kvinna inte rakar sig med "varför måste du visa det för hela världen!". Vore det ingen stor grej skulle folk inte hålla på att gnälla såhär och lägga sig i om en kvinna inte rakar sig. Det är hennes ensak och inte något som angår någon annan.

Jag känner själv av den press dom flesta tjejer och kvinnor känner i att behöva raka sig, oavsett om det är ben, armhålor eller fixa ögonbryn eller vad det nu. En "riktig" kvinna har bara hår på huvudet, dock inte ansiktet så har en lite hår där så ska det bort - detta är samhälles synen. Varför tjejer och kvinnor som inte lever upp till detta hånas och döms av omvärlden. Många ser det som "äckligt" när en tjej har exempelvis hår på benen eller armhålorna.

Själv rakar jag mig, jag rakar benen, under armarna, underlivet, osv. Varför? Press, men också för att jag gillar känslan som jag får av kläder och lakan mot min nakna hud på benen. Det är en skön känsla. Men ja, jag känner av förväntan. För att passera bättre som kvinna så räknar andra med att jag ska raka mig, så är det bara. Kom ihåg: En "riktig" kvinna har inte hår någon annanstans än på huvudet... Så jag anpassar mig där. Men så har jag i alla fall som sagt också det som jag gillar med att raka mig, just känslan som jag beskrev.

Min Hello Kitty!

Kärlek!
;)


Och, jag behöver en riktig kamera...

Det är som att gå på teater.

När jag går på stan ibland så får jag en känsla av att det är som att gå på teater, speciellt på sommaren. För på sommaren så klär sig personer allt mer könsnormativt.

Men det är inte bara hur folk klär sig, det är hur dom går, sitter, står, för sig generellt  när dom pratar och äter, ja allt möjligt. Så ser jag då mönster kopplat till kön, hur så många på ett nästan tvingat sätt uppträder efter ett kön, kvinna eller man. Nu är det då inte så tvingat som det är inlärt från tidig ålder. Men ändå, det känns så, konstigt för mig. Ibland tycker jag det mest känns jobbigt, varför jag ibland håller mig mest inne. Omvärlden där ute är så könskonservativ.

tisdag 8 november 2011

Fler självporträtt




Min näsa ser större ut än den är i detta ljus. Gryniga bilder också. Blaj. 
Och nej jag har inte blonderat håret... Det ser bara ut så i det för starka ljuset från sidan. Promise.

Jag var så frestad att lägga till med en öppen-puta-med-läpparna-mun som Hanna Fridén gör på sina bilder samt Fanny. Bara för att. Men nej, det ser inte bra ut när jag gör det. Just look funneh and silly.

#mencallmethings

Pågår en kampanj på Twitter under hashtagen #mencallmethings. Som handlar om att kvinnliga skribenter, journalister, bloggare, Twittrare, etc - berättar om det så vanliga misogyna hat dom får mot sig på nätet och även irl. Där det är allt ifrån att kallas för bitch, "hora", "cunt", "feminazi", "fat" "ugly" till hot om våldtäkt.

Jag stöter på detta dagligen på nätet på olika ställen jag skriver eller på min blogg i kommentarer jag inte släpper igenom. I dom kommentarerna har jag kallat för bitch, fitta, slyna, tjock, ful, tranny, en som skrev att jag var "för ful för annat än att munknullas", en annan att jag fått för lite kuk, en till tyckte jag skulle "hålla mig i köket", och så mycket mer misogynt jävla skit. Detta är bara på min blogg som sagt. På Facebook för inte så längesen fick jag höra av en kille att om jag "våldtogs så skulle du tänka om", en annan kille skrev "You're a feminist lesbian, aren't you? I have turned many dykes straight and can do the same with you". Misogyni och homofobi alltså.

Det är ett stort och utbrett problem, men det talas extremt sällan om utanför feministiska bloggar. Det talades om näthat, som hände när alla stora nyhetstidningar gjorde om sina kommenteringssystem, men dom nämnde knappt något om det utbredda kvinnohatet på nätet. Vilket är typiskt, för det drabbar ju "bara" kvinnor som är (över halva, globalt) halva befolkningen...

Jag blev inte förvånad då jag nu såg att kampanje fått den gamla vanliga kritiken: "Men jag är man och är inte så!".
"Detta är manshat! Varför finns det ingen #womencallmethings!".
"Jag är kvinna och får mycket skit av andra kvinnor!".

Alltså, det ena utesluter inte det andra. Ja även kvinnor kan kalla varandra för misogyna saker online. Nej alla män är inte såhär. Och nej det är inte "manshat", men din reaktion visar bara mer på att du vill försöka tysta alla som uppmärksamma detta problem eftersom du vägrar en sådan diskussion, men på samma gång vill du prata om något kvinnor gör. Dubbelmoral.

Att få vara passiv som kille

När jag var runt 19 år gammal, då alla såg mig som en cis heterosexuell kille, men jag kände mig inte så (och hade känt så många år tidigare), jag kunde inte sätta ord på vad som var fel förren flertalet år senare. Jag var då i ett förhållande för första gången i mitt liv, och enda, det varade bara i några veckor men det en sak jag minns mer än något annat.

Det var precis i början då jag blev tillsammans med en henne, hon heterosexuell cis tjej. Jag kommer ihåg att jag stod i en korridor då hon gick förbi, jag tittade upp hon tittade på mig hela tiden då hon gick och vände sig om för att fortsätta titta. Ja tittade hela tiden tillbaka och fick en positiv känsla i kroppen. Sen möttes våra blickar några gånger till under ett par dagar. Men så en dag stod jag utanför dörren till ett klassrum där jag precis haft en lektion, och hon kom gående. Jag visste att hon kände en annan person i klassen och jag tänkte att hon skulle säkert se hen, men hon gick upp till mig istället och satte igång att prata med mig. Vi snackade en stund och jag vågade inte riktigt möta hennes blick, men hon stirrade sådär djupt i mina ögon, dom gånger jag möttes hennes blick. Hon tittade inte bort själv utan sökte min blick.

Efter en stund så sa jag att jag måste med bussen som kommer snart, sanningen var att bussen skulle komma snart men mest var jag så nervös så jag ville fly. Hon bara sa "okej", och tog ett steg närmare mig. Ja backade lite men det var en vägg bakom så  jag kunde inte backa så mycket mer. Hon ställde sig ännu närmare mig och nu tittade jag henne i ögonen blev tyst. Sen bara sådär så la hon en hand på mitt bröst och tryckte mig tätt intill väggen, sen böjde hon sig fram och lade ena handen bakom på min nacke och kysste mig. Inte en lätt kyss heller utan tungkyss.. Första gången jag blir kysst och det är en tungkyss, vilket kändes lite konstigt faktiskt. Men kändes samtidigt väldigt pirrigt skönt i hela kroppen.

Den känslan jag minns bäst med denna händelse är, förutom kyssen, att hon var aktiv och jag passiv. Det kändes så bra. Då som nu, när jag tänker på det. Jag gillade att hon var bestämt mot mig och tryckte mig mot väggen så jag bara kunde stå där. Det finns något så jobbigt skönt med den känslan jag fick.

Jobbigt eftersom det nu känns så könsnormativt idag att jag gillar det ännu, även om en kan tänka att eftersom det är en annan kvinna så blir det lite en annan sak. Men jag är trans tjej, då känns det klyschigt ur ett maktaspekt perspektiv. Men jag vill inte ljuga för mig själv, jag älskar verkligen den känsla jag fick. Det kändes så bra i hela kroppen att hon var den som var aktiv. Och jag är ärligt mot mig själv och erkänner att jag älskar detta än idag.

Jag tänker såhär efteråt att det finns många killar som faktiskt känner så, som vill få vara passiva och även undergivna. Som vill få vara killen som sitter i soffan eller står i en korridoren, och tjejen dom är intresserad av kommer upp och är den aktive parten, medan han står där mer blygt och får vara passiv som han gillar och känns så bra, och blir kysst. Få av dessa killar märks irl. Då menar jag dom som är uttalat passiva och/eller undergivna. Men om en har kännedom om BDSM-världen så kan en hitta många, där det blir mer accepterat till skillnad från verkligheten. Att utmana och jobba mot machonormen är ett sätt att bryta detta. Och jag önskar att dom så säger sig tala för killar men som kastar skit mot feminism kunde förstå sådana här saker, men icke.

Facebook tar äntligen bort flera sidor och grupper som skämtar om våldtäkt

Så Facebook har nu äntligen tagit bort flera sidor och grupper som handlar om att dra "skämt" om våldtäkt. Där våldtäkt ses som just ett skämt eller något som kan förespråkas. Att det tagit sådan lång tid är skamligt, det var inte förren en lång lista med cirka 200 000 namnunderskrifter kom in till Facebook, och framför allt inte förren fler företag drog tillbaka reklambanners, som Facebook gjorde något. Typiskt.

Att Facebook svarade officiellt med att dessa våldtäkts "skämt" inte vara värre "pub jokes" säger rätt mycket om dom bakom Facebook. Vilket jag gissar själv har en sådan humor där misogyni och våldtäkt är något som kan skämtas om genom att driva med kvinnor och våldtäktsoffer.

Jag har skrivit tidigare om detta.

måndag 7 november 2011

When a feminist man fails at feminism

Är när dom exempelvis talar högt och brett om att dom minsann aaaldrig skulle kalla en kvinna för "bitch/hora", kritiserar machoidealet och chauvinism. Sen sitter dom glatt på Twitter och länkar till den ena misogyna gangstarap låten efter den andra som hyllar machoidealet och chauvinism, och "rätten" för män att kalla kvinnor för "bitches n ho's". Sen rappar dom med och tycker det är så tunga låtar och bla bla.

Bravo, you fail at feminism, feminist dudebro. Good going there. Fuck you and have a nice day.

Halloween outfits och sexualisering

Natalia Kazmierska skriver om Halloween och hur vi klär ut oss är så olika beroende på kön. Killar och män mer som vanligt medan för tjejer och kvinnor ska det anspela mycket på att vara sexig. Det spelar egentligen ingen roll vilken figur du kommer som, häxa, vampyr, zombie, eller kända personer - allt ska anspela på att som kvinna SKA su vara sexigt vare sig du vill det eller inte. Det har blivit normen på Halloween-fester, precis som i resten av samhället. Förra året kommer jag ihåg en artikel om detta och flera kvinnor svarade med att det ger dom en chans att få klä sig på ett visst sätt som ses ner på resten av året, vilket jag kan förstå. Samtidigt så klär sig dom flesta tjejer och kvinnor just efter standarden "sexigt" på alla möjliga fester, så det stämmer inte helt. Men att anspela på "sexighet" och könskonservatism är inget nytt, det är poppis.

Detta att på Halloween-fester klä sig såhär som kvinna är vad jag vet är något som har tagits från USA där detta har fått allt fler att kalla Halloween för "Sluttoween". Ett namn jag inte gillar då det i sin grund handlar om att kalla kvinnor för "sluts" som klär sig på ett visst sätt. Det trista är att detta göra på feministiska sidor som Jezebel och Feministe,och flera andra, som är starka supportrar av "SlutWalk", så vad hände med tanken att inte sexuellt skämma kvinnor som klär sig på ett visst sätt? Puckon.

En sak till, kommer ihåg en äldre artikel av Natalia Kazmierska. Tar upp den för att här vill Kazmierska samma sak om feministiska kvinnor som hon nu kritiserar Halloween fester på, att kvinnor ska vara sexiga. Alla feministisk kvinnor som inte har "sexappeal" och modellkropp är "bittra kärringar", "småfeta brudar" eller "fula",  hennes egna ord i artikel... Men Natalia Kazmierska kanske har ändrat sig sedan 2005? och slutat döma andra kvinnor. Eller inte.

"Hon bara ljuger!"

Såg på Twitter en trend #RIPSophie", (en annan är #RIPJenna vilket också handlar om en anna tjej som tog sitt liv för samma anledning) Vilket handlar om en tjej som tog livet av sig pga av mobbning irl och på Twitter. Hon är en i raden av många som tagit livet av sig, medan lite görs i arbetet mot mobbning. Undertiden får dom mobbade betala priset, även med sitt liv.

Jag har bara sett massor med Tweets så jag vet inte mer än detta, men jag såg flera som ansåg att allt var fejk för att denna Sophie bara ville ha uppmärksamhet från pojkar... Sen kom jag tänka på en tankegång som är rätt så vanlig att tjejer med självskadebeteende gör det för att få uppmärksamhet och mår egentligen inte dålig, en viss anti-feminist var inne på denna linje tidigare i år då han ansåg detta när det handlar om en artikel som tog upp hur unga tjejer mår. Killar däremot gör självklart inte detta för att få uppmärksamhet ansågs det i kommentarsfältet, utan för att dom faktiskt mår dåligt. Så tjejer med dessa problem mår inte dåligt? Vilket jävla skitsnack och vidrig tänkande.

Typiskt tankesätt där tjejers självskadebeteende och depressioner avfärdas. Tjejer gör det bara för att dom är "fame whores". Eller "drama queens". Ja dessa könade skällsord är talande tycker jag för denna tankegång.

Hello Kitty


Ni känner väl till Hello Kitty? Dum fråga kanske med tanke på att Hello Kitty finns idag på så många olika produkter. Från leksaker och barnkläder till kläder för vuxna och väskor, smink, sexleksaker, vitvaror, dataprylar, mobiler och kameror, piercing, vin, champagne, öl. Ja, jag har sett dom 3 sistnämnda, och Hello Kitty sexleksaker som var en vibrator samt en buttplugg och BDSM saker med Hello Kitty på... Yay...

Alltså, jag älskar Hello Kitty, men det finns något som heter att överdriva! Okej? Sen finns det saker som stör mig, det så otroligt könsnormativa med Hello Kitty. Och varför har hon ingen mun!? Vänta... Flickor ska inte säga något utan sitta och se fina ut... Blaj.

Några bilder:

Vibrator...


 Fast denna laptop skulle jag vilja ha, snygg!



 Ähum, Hello Kitty vin. Jag kan dricka ett glas rödvin ibland så, visst. Men alltså...


 Denna var bara för söt.

WANT!

söndag 6 november 2011

Så transfobin var mer utbredd än jag trodde

Jag har tidigare skrivit om den så negativa attityd mot transsexuella jag stött på från några som kallar sig feminister. Där jag som trans tjej ses som en infiltratör i patriarkatets tjänst, där jag ses som fiende nummer ett. Före misogyna och chauvinistiska män, konservativa, religiösa fundamentalister, anti-feminist, etc.

Nu på en Facebook sida jag nyligen blev medlem i så länkade dom till en blogg (som dom ville kritisera då FB gruppen var en sida mot transfobi ifall någon undrar) som var så full av förakt mot transsexuella kvinnor att jag blev spyfärdig, det gjorde ont att se allt hat. Jag skrev i gruppen att jag bara inte fattar detta hat, jag försöker förstå men kan inte. Denna blogg länkade i sin tur till många liknande feministiska bloggar och till hela nätverk där sådana här åsikter ses som helt okej och uppmuntras.

Jag trodde inte det var så vanligt ändå, jag har fått höra berättelser om sådant här så det är väl inte så ovanligt som jag ville tro att det var.

Till den som undrar så pratar jag inte om att problematisera att en trans tjej som jag gör kön, gör feminitet och därför bidrar till problem jag med. Utan jag pratar om där trans tjejer som jag ses som "sjukdomar", som "freaks", som en fiende och aldrig någonsin som någon som är på samma sida, som står på barrikaderna och bekämpar patriarkatet.

Det gör ont i mig när jag ser sådant här, det är som att jag blir spottad i ansiktet och stampad på. Detta oresonliga hat förstår jag inte.

Jag älskar ordet bitch!

Jag älskar ordet bitch, det känns så fyllt med styrka. Och tänk efter, den kvinna som alltid vanligtvis kallas bitch är en kvinna som säger ifrån, som blir arg, som visar framfötterna och vet vad hon vill. Patriarchy hate those women. En man kan komma undan med att vara arg och visa vad han vill för då är han en "riktig" man, en karlakarl...

För bara ett par år sedan så hatade jag det ordet, eller jag hatade hur det användes. Det sistnämnda gör jag fortfarande. Men nu har jag tagit tillbaka det och är kär i det istället. Jag kallar mig själv för bitch! Om vänner säger det till mig så blir jag bara glad, för mig är det ett tecken på vänskap och lekfullhet. Vilket jag älskar. Så mina vänner, kalla mig för bitch för ni skiner upp min dag :)

Men ni andra som använder det som en skällsord, det hatar jag. Det är att använda det fel, att använda det misogynt. Det gör inget annat än skada.

So, you're a trap!?

Trap:

"Transsexual woman - Turning perfectly straight men into homosexuals."

Ja, det finns en sådan nät-meme. Jag undrar hur jävla stort ego en person har som faktiskt tänker såhär. Tror dom att trans tjejer finns där enbart för heterosexuella cis killar? Så att vi kan "göra om dom" till homosexuella? Transfobi och homofobi.

Den här attityden är vanligare än en kan tro mot transexuella. Tillsammans med andra fördomar och strereotyper jag tog upp i det tidigare inlägget. Jag har själv stött på det flera gånger. Från killar som frågar om jag är en "trap" eller "shemale" till killar som verkar utgå ifrån att som trans tjejer så är vi desperata att få knulla killar som dom.

lördag 5 november 2011

Självporträtt time

Yes, time to be shallow! 


Ser väl ganska nice ut tycker jag. ;)

Könsfixeringen i leksakstidningar

Fick precis hem reklam, leksakstidningar från dom två största leksaksbutikerna i landet. Toys r Us och Br Leksaker.

Alltså, efter att ha bläddrat igenom båda slängde jag ner dom på golvet i min reklamhög och bara sa trött "jävla könspropaganda" för jag fick migrän av att se alla bilder...

Generellt så var allt uppdelat, det fanns någon enstaka bild som bröt mot normen, men det var inte mycket inte. Bilder (alla bilder är från Toys r Us, Br leksaker är inte ett dugg bättre gällande könsfixeringen. Och ursäkta för kvalitén men jag tog dom med min mobil):

 No boys allowed here! Bara flickor som ska göra sig fina...


 Total könsuppdelning här med kläder. Pojkar ska vara tuffa och starka och flickor ska vara söta prinsessor...


 Oh! Pojkar som faktisk leker med köksleksaker! Var försiktig dock, pojken längst till vänster kanske blir bög, eller transsexuell som jag, om han leker med ett rosa kök! OHNOES!


































Yay för att dela upp allt enligt färg... Rosa för flickor och svart/blått till pojkar.


 No girls allowed! Only boys can BANG BANG!


Wow, en flicka som faktiskt leker med bilar. Bizzare, hu? No, not really.

Ja, som ni ser så är det som vanligt i leksaksföretagens värld, könsfixering och än mer könsfixering. Flickor kan leka lite mer med "pojkleksaker" men tvärtom händer extremt sällan. Framför allt om en pojke ens kommer i närheten av den dreaded färgen rosa, då är det ohnoes som gäller. Varför ingen av pojkar har rosa klädesplagg på sig. Eller har dom det så såg inget i alla fall.