lördag 12 november 2011

Varför jag har så svårt för satir

För bra satir ska inte kunna kännas igen som satir. Brukar det sägas. En person kan säga: "personer med annan etnicitet än svenskar ska skickar ut ur landet!", eller "kvinnor ska stanna i köket!", eller "transsexuella är äckliga freaks!". Och kan ursäkta allt med det magiska ordet "satir". I slutändan skiljer sig bara en sak - hen bakom. Att hen faktiskt själv inte har dessa åsikter alltså. Men vi vet ju att även om poängen med ett budskap är att vara något positivt så blir inte detta alltid fallet. Så varför ska satir vara ett frikort att säga vad som helst?

En person kan alltså säga något misogynt, rasistiskt och HBTQ-fobiskt och utan problem komma undan det tack vare satir. Hur bra på en skala är då satir, egentligen? Det är alltså lät att lura oss feminister, anti-rasister och HBTQ-aktivister genom att hävda att något föraktfullt och fobiskt är satir så vips kommer hen undan. Smart, verkligen... Inte.

Nej för mig failar satir så ofta. Som Facebook gruppen "Kränkta Vita Män", den kan väl pga av namnet vara mer uppenbar satir. Men tyvärr så finns det många som tycker så. Den där satiren blir alltså bara ytterligare en påminnelse som skiten i vardagen. varför jag inte finner den rolig.

Satir eller inte, humor hjälper faktiskt till att förstärka fördomar. Vilket jag önskar alla ni feminstiska, anti-rasistiska och HBTQ- medvetna där ute borde tänka på.

4 kommentarer:

  1. Riktigt bra satir vet man är satir för att det som sägs och beskrivs är så överdrivet. Satir handlar om att dra argumenten för långt så man ser det absurda i det som uttrycks.
    De bästa satirikerna i Sverige tycker jag är Liv Strömqvist, Magnus Betner och Özz Nujen. De har uttryckligen andra åsikter som de gör satir på. Det är ett kriterie för att avgöra om det är satir eller inte.
    En av mina stora favoriter är när Özz Nujen gör en elak härmning av muslimer som aggressiva och fanatiska för att sedan kritisera de föreställningar som folk har om muslimer.
    http://www.youtube.com/watch?v=C8zmkiKjr5E&feature=fvst

    SvaraRadera
  2. Jag gillar inte förtryckarhumor. Delvis humor vars enda poäng är att driva med dom grupper som diskrimineras och underordnas i samhället.

    Sen använder jag mig själv av satir och ironi ibland. Men framför allt när det handlar om trans frågor, jag kan säga saker som om dom sades av en cis person skulle kunna uppfattas som transfobiskt. Men jag driver då med folks uppfattningar om transsxuella.

    SvaraRadera
  3. Tja, man ska inte driva med cp-skadade heller och inte de med Downs syndrom, men de som gör det sedan och blir accepterade för det är de som själva är cp-skadade eller har DS. Det finns flera komiker inom båda kategorier som är ganska underhållande, för som intersektionellsolidaritet sa så är det de som bevisligen har helt andra åsikter. Och, som hen skrev, så är det också överdrivet till det extrema. Om det inte är det kan man call them out på det, för då kan det missuppfattats och då hajar inte folk att det är satir, men tja... "Bögarnas fel" är perfekta exemplet. "Kriget i Afghanistan? Bögarnas feeel! Diktaturen i Iran? Bögarnas feeel!"

    SvaraRadera
  4. Jag fattar oftast när det är satir, men tycker också oftast att den inte hjälper ens det minsta lilla! Om jag blir konstant mobbad för att jag inte anses se ut som "tillräckligt mycket kvinna" av en hel kultur i ett decennium och längre tid.. Och så kommer någon och säger nåt som jag omedelbart uppfattar är satir (pga den ironiska eller sarkastiska tonen) till eller om mig om det.. Ja, jag blir inte direkt uppmuntrad av att ÅTERIGEN påminnas om att jättemånga andra har sagt och fortfarande säger sådant till och om mig jämt! (Som: Gush! Det är ju så synd om henne som ser så ful och okvinnlig ut!) Jag vet inte om nån känner sig särskilt hjälpt av satir...?! Men visst kan det väl ha sin plats och hjälpa till i vissa avseenden... Allt beror ju på sammanhang.

    SvaraRadera

Jag tillåter numera även anonyma kommentarer, som ett test så länge. Blir det för mycket troll så stänger jag (igen) ner den funktionen. Och jag granskar också alla inkommande kommentarer innan jag släpper igenom dom. Och till anonyma - skriv gärna ett namn. Det blir lättare med eventuell diskussion då.

Och läs gärna mina regler för min blogg.